gifva någon annan makt, t. ex. England, någor särskild anledning, att sända en observations leskader till Östersjön för att kryssa i grannskaIpet af den punkt, som vid ett utbrott skulle utgöra det första föremålet för Rysslands opeIrationer. Vi vilje alldeles icke nu ingå i der serskilda frågan, i hvad mån det kunde vara nyttigt för Sveriges politik, att sjelf söka framkalla elit intresse från Englands sida i Östersjöp, såsom en motvigt emot den ryska makIten, eller hvilketdera för wår frihet och våra politiska institutioner kan anses mera äfventyrligt och hotande, det engelska eller det ryska intresset. Detta kapitel skulle nu blifva alliför vidlyfuigt. Vi hålla oss blott vid hvad som nu är, nemligen att ingenting egzeniligen skulle hindra Ryssland, att, genom occupation af Slitö hamn, blifva ännu långt mera herre öfver Östersjön än hittills, och att de! således äfven måste söka att undanrödja eller aflägsna allt, som kan lägga hinder i vägen för framgången af en till detta mål syftande plan, när stunden koromer att verkställa densamma. Men utom detta sntager ran älven såsom troligt, att Rysslands förstoringsplaner hafva ännu ett annat ögaamärke för framtiden, nemligen att erhålla en egen hamn vid Nordsjön För deita ändamil vore det likväl nödigt, och utgör d-rföre sannolikt för en sådan pohtik en kär önskan, att-en gång framdeles erhålla den norra gransen emot Sverige nedflyttad till Umeå elf, så att hela bältet af Norrland ofvanom densamma blefve ryskt. Anser man icke denna sistnämnda plan osannolk — det är derföre icke sagdt när den kan komma i fråga att verkställas — så är det äfven lika tydligt, att Ryssland måste :e med missnöje, hvarje sådan tilldragelse eller förfogande, som kunde lägga något mera direkt binder dsremot, äfven från någon annan makts sida än Sveriges egen, såsom t. ex. om engelska undersåtare komme att bosätta sig vid jernverken i Norrbotten och der förvärfva ezendom, samt genom sjridande af arbetsförtjenst ditlocka en ökad befolkning, som kunde erbjuda ett större motstånd emot en inkräktning, än för närvarande är fsllet. Vi hafve ansett nödigt, att med någon utförlighet framlägga för lisaren det föregåend2 såsom de utgångspuvkter, ifrån hvilka det sedan blir så mycket lättare att leda sig genom en naturlig slutföljd till förklaringen af åtskilliga för mingden dunkla och svårförklarliga omstindigheter i ställningar och förbållanden. Det är icke vår mening att påstå, med absolut visshet, att sådana planer, som de här omförmälrda, verkligen äro å bane från den ryska sidav. Det behöfves också icke. Men under det vi öfverlemne åt läsaren sjelf att bedöma, huruvida icke en. sannolikbet dertill förefinnes, och under antagande vidare, att dest lyckades den åloka och välberäknande ryska politiken, att mom vårt eget land finna personer, som vore beredvililge att tjena dess ändamål, låtom o0:s då se, hvilken method eller takt k skulle blifva den ändamålsenligaste för desse, att befordra sina principalers intresse. Om vi då först gå tillbska till syftemålet att motarbeta en representationsreform och för sådant ändamål underbålla ståndssplittringen, så är det klart, att det för dem, som åtagit sig ett sådant värf, icke ginge an att rent ut angifva såsom det egentliga sxäl:t, att reformen skulle väcka missnöje hos Ryssland,. Med den gamlas antipathi, som ännu till en viss grad är råsande emot den östra grannens politik och alltid måste fortlefva hos en svagare stat emot en starkare, helst då de hafva ett helt olika samhällssäick, skulle en sådan uppriktighet möjligen snarare medföra en motsatt verkan. Men ett vida verksammare medel vore det, att först framkasta så många svårigheter som möjligt emot sättetn för reformeas Verkställande, utan att synas hafva något emot sjelfva saken, ja till oci med under dekilamationer om dess nösvändighet, dels att flitigt söka verka till söndring emellan dem, som nitälska för och känna bebotfvet af reformen, ömsom genom bevekliga föreställningar åt Bondes åndet, att dess närmas:e och mnaturligaste bundsförvandt i frågan, Borgareståndet, styres af krämareintressen, som äro skadliga för allmogen, och genom deklamationer i sammanhäng dermed, om penningeväldets fasor såsom en följd af den liberala reormer, ömsom åter genom föreställningar å andra sidan till Borgareståndet, att städernas intressen skulle gå under i ett bonderegemente, ora reformen blefve an!azgen; men framförsllt genom att söka göra de liberala tidningarne och deras redaktörer misstänkta just hos ledamöter af det stånd, för hvars rättsanspråk och lyftning i samhället dessa tidningar mest arbetat. Till vinnande af ett sådant ändamål som det sistnämda, kunde visserligen intet medel vära beqvämare och mera verksamt, än om det lyckades en organ af tidningspressen, som sjelf i hexlighet arbetade för Rysslands intresse ati på något upptönkligt sätt kunna kasta .misstankar om ett sådant hemligt intresse såsom drifijeder, på sina egna motståndsre, och satt göra denna misstanka på ett eller annat sätt trolig. Det vore, såsom hvar och en finner, en mästerkupp, ocb en dubbel vinst, att sålunda kunna på samina gång maskera sitt eget spel och kasta förbathgbeten deraf på sina fiender. En sådan taktik har någongång ej saknats bland jesuiterna. Men nu faller sig verkligen den operationsplanen alltör svår, i anseende till den fullkomga motsats, som näsan i alla hänseenden äger