Det örijenar då att tillse, huru hr försdragandens s!utsalts, det vill säga den tullbestämmelse som blifvit föreslagen medelst 6 sk. banko åtopp-, kandioch kaksocker, förhåller sig till den nyssnämnda förutsättningen om det rätta och billiga. Vill man följa denna regel, så är rätta normen för imporuullen icke heller svår att utfinna. Om priset på toppsocker i Hamburg eller Amsterdam tages till grund och tullen skulle fastställas till 25 proc. eller en fjerdedel deraf, så skulle detta skydd blifva otillräckligt i jemförelse med de andra mest gynnade näringarnas och troligen göra det omöjligt för de svenska sockerkokerierna att bibehålla sig, enär de, såsom förut är visadt, betala på sjelfva råvaran en tull, som utgör ifrån 40 till 70 proc. af priset på produktionsorten. Att socker må kunna förädlas hemma i landet och således bör hafva ett verkligt skydd, är åter maktpåliggande ej blow för sockerkokarnes nytta utan äfven för de svenska skeppsrederierna, som sysselsätta flera gånger så många menciskor med importen af råsockret, som de för-a med förädlicgen. Om man deremot tager till grund medeltalet af priserne å toppsocker i Hamburg eller Amsterdam, och tillägger tullen på råsocker, likväl med beräkning at tull-lindringen å den sadnare, emedan råsockret hit till riket aldrig inkommer från andra än transatlantiska hamnar, samt bestämmer importtullen å toppsockret till 25 V, af denna summa, så har fabrikanten otvifvelastigt allt det saydd, hvarpå han med någon rimlighet kan g ra anspråk för en tiillverkoing, som angår en af de mest allmänna behofsartitklar, som icke är underkastad äfventyret alt blifva gammalmodig, och hvarå konsumenten redan erlägger en ganska dryg beskattning genom tullen på råämnet. Vill man då, till det omnämnda priset i Hamburg, tillägga frakt ;mkostnaden fråa Hamburg och kommission i Libeck, så att tullen beräknas till 25 V, efter det pris, hvartill varan kan erhållas här på platsen, med tillägg af tullomkostnader, så är det klart, att sockeridkarne äro mer än tillräckligt gynnade. De kunna nemligen då ovilkorligt räkna 23 ?, i vinst Uulöfv.r den förtjenst, som den Hamburgske sockerkokaren kan berakna. Om höglofl. Bevilln.-utsk. skulle behaga lyssna till de förutsättningar jag här gjort, och i annat fall torde det åtminstone vara angeläget att de vederläggas, och derefter tager i betraktande priserne å Hamburgs priskuranter på de sockerslag, hvilka motsvara det toppsocker, som bår mest tillverkas och förbrukas, så uppstår följande förhållande: Enligt en af hr vice talmannen Brinck till Borgare-ståndet gjord uppgift, bestyrkt med verklig faktura, kan Hamburger medel-raffinad, med beTäkning af hög frakt, levereras bär på platsen till 45 sk. 4 rst. rgs. Jag har här tillfälle att biroga bestyrkt copia af en annan faktura af den 7 Dec. sist). år, öfver diverse dels Hamburger dels annat raffinad-socker af åtskilliga sorter, som fått införas med Kongl. Maj:ts nåd. tillstånd såsom prof, och hvaraf de flesta sorterna äro af finare qualitet, än det i handeln bärstädes allmännast förekommande. Den upptager en, post af 98 Hamburger-vigt, med ewt pris af 23 mark 8 sk. Hamburger banko, på stället. Detta gör något öfver 45 sk. och 4 rst. på inköpsorten för ew tyskt B af socker, vida finare äv det har i allmänbet brukliga. Nu är det i allmänhet bekäoöt, att det Hamburgska 8 är 14 Yy högre än det Svenska, och i handeln vet man alt denna vigtskillnad, isynnerhet vid större poster, fullkomligt betäcker de s. k. specerna och fraktkostnaden. Denna sednare faktura, bestyrkt af mäklare, bekräftar således fullkomligt riktigheten af hr vice talmannen ,Brincks förut iogifna. Betraktar man nu, att både ämne och fabrikationssätt hör och i Hamburg samt på andra stället äro, eller åtminstone kunna vara, alldeles desamma, så följer häraf obestridligt, att om man föreställer sig, det all tull vare borttagen, så måste de Svenska sockerkokerierpa ovilkorligen vara i stånd att leverera raffinad-socker till samma pris som främmande fabriker, och likväl dervid hafva en arbetsförtjenst, om också ringa. Det finnes icke någon rimlig anledning, af hvad slag som helst, icke någon förevändning, intet svepskäl, som kan omkullkasta denna slutföljd. Den enda skilnad, som i sådant fall kunde komma i fråga att tagas i betraktande, vore den som kunde äga rum i frakten hit, emot till Belgien eller Hamburg; men för de flesta fall är denna skilovad ifrån transatlantiska hamnar ingen. I följd häraf blir då äfven lika klart, att, om man i sådant fall lade en tull af 25 97, af värdet å utländsk raffinad, medan maskovad, terres, m. m. vore alldeles fria från tull, så skulle den inhemska raffinadören ovilkorligen kunna, utöfver den förutnämnde arbetsförtjensten, räkna jemt så stor vinst på hvarje , som tullen på raffinaden utgjorde, eller en fjerdedel af varans värde. Men nu tillkommer tullen på råsocker. Om jag då jemväl ökar tullen på råsocker med 25 , och lägger detta till det öfriga, såsom hr ofvan är föreslaget, så befinnes det att den inhemska fabrikanten i alla händelser är tryggad vid en betydlig vinst. Antages det nu att Hamburger eller annan raffinad står här på platsen till 45!, sk. rgs, eller 40 sk. 4 rst. banko, hvilket är 2 rst. öfver verkliga priset, så utgör fjerdedelen häraf 2 sk. 7 rst. banko. Tullafgiften från transatlantiska hamnar, de enda från hvilka socker införes, utgör från Ostindien 2 sk. och från Sydamerika 2 sk. 3 rst. bko; öfrige omkostnader drabba äfven den raffinerade varan i proportion, och behöfva således ej komma i fråga. Fjerdedelen häraf är 6 till 67, rst., och tillägges ejelfva tullen, gör den 2 sk. 6 rst. till 2 sk. 97, rst. Lsgdt till fjerdedelen af värdet gifver detta således efter det aldra högsta antagandet en ziffra af 5 sk. 4 rst. till 5 sk. 4!, rst., såsom tullen på toppsocker, om mar vill gynna fabrikanterna af denna vara med den högsta af regeringen för någon näringsgren föreslagen skyddstull. Min öfvertygelse är lik välj att denna fabrikation ganska väl skall bära sig med en skyddstull af 20 , tillökt till det utländska toppsockrets pris och tullen på råsocker sammanräknade. Då blir denna tull, när 20 , af priset, som var 10 sk. 4 rst., och 20 V, af tullen, 2 till 9: 3, sammanlägges, högst 4 sk. 4, rst. bko. 20 97, skydd på en sådan tillverkning synes mig utgöra en billig och tillika ganska tillfredsställande uppmuntran. Det är nogsamt bekant, att den förnämsta och egenuigen enda invändning, som fabrikanterne hafva att göra mot denna beräkningsgrund, ligger i deras uppgift om den drawback, som regeringarne i Belgien och Nederländerna lemna åt sockerraffinadörerne. Det var hufvudsakligen genom dessa uppgifter, som det vid förra riksdagen Hållet. des att få importförbudet å toppsocker bibehållet. Den brist på faktiska upplysningar, som förut är anmärkt, vid denna fråsas behandling inför Statsrådets protokoll, visar sig äfven i detta hänseende