med ett eiler aunat, som våra statsmakter kunna företaga, än äfven br Johansons och Sv. Minervas inverkan på åtskilliga riksdagsangelägenheter, med understöd af några andra dels verkligt frisn, dels uitrakonservativa, utgöra utgingspunkter, från hvilka vi i det: följande torde kunna leda oss till rätt intressanta upplysaingar öfver den rätta naturen af åtskilliga den sednaste tideas för mängden något dunkla fenomener. Uzcan att fördjupa sig i några kannstöperier, lärer min med trygghet mot misstag kunna säga, att det hufvudsakligen eller egentligen är två saker i afseende å hvilka den ryska pohtiken kan se ett hinder och en motvigt från Sveriges sida mot dess supremati i norra Europa, och som den derföre skall söka så vidt möjligt förekomma, eller, för att begagna det ofvannämnda talesättet, se med missnöje. Dei ena är utvecklingen af politiskt liberala institutioner och ett represeatatif-system med någon enhet och på demokratisk grund; det an dra, att Rysslznds, för närvarande odisputerade öfvermakt och herravälde öfver Östersjön icke möjligen på något sätt kunde komma att sättas i fråga, det vill säga, på ett eller annat sätt hotas af någon inskränkande rivalitet eller andra besvärande omständigheter. Låtom oss betrakta hvardera af dessa omständigbeter särskildt. 2 Vi hafve nyligen sett af den för ett par dagar s:dan i Afionbladet meddelade ryska noten angående Scuweiz, att Ryssland icke vill att schwe:zarae skola få ordna sina inre angelägenheter på ett sätt, som kan gifva det hela en ökad enhet oc sammanhållning. Da hotas till och med att för ett sådant tilltag varda fridlöse från de stora makternas sida. Af samma skäl och då man i öfrigt känner, att kejsaren af Ryssland icke älskar liberala och demokratiska reformer, kan det äfven tagas för gifvet, om det också icke varit köndt redan från äldre tid, att den ryska makten ingalunda skulle gerna se en representationsförändring här tillvägabragt, som vore baserad på sådana populära grunder, samt gaf sådan enhet och kraft, som t. ex. det norska representationssättet äger, hvarigenom den olyckliga ståndssplittringen kunde upphöra, en allmän och kraftfull medborgerlig anda träda i dess ställe, och ett nytt lif samt känsla af enthusiasm för institutionerna skulle spridas ibland hela nationen. Men i följd häraf, måste Ryssland äfven å andra sidan icke sa någonting hellre, än om det närvarande oefterrättlighetstillståndet kunde näras och underhållas genom bemödanden, att skilja Stånden så vidt som möjligt ifrån hvarandra, för att försvåra görligheten för dem att komma till något gemensamt beslut. I afseende på Adelns och Presteståndets aflägsnande från de båda öfrige Stånden har detta väl ingen svårighet i sig sj:l; men som behofvet af reformen med hvarje år allt tydligare kännes och erkänaes inom hela landet, och den allmänna meningen bärom blir allt storkare, så att det slutligen kan bli mer än sannolikt, att sjelfva Adelas och Presterskapets motstånd skall gifva vika för en mognande öfvertygelse, om blott de båda öfriga Stånden hålla tillsammans, hvartill man kan sluta äfven deraf, att antalet af dem, som inse reformens nödvändighet, år ifrån år tilltager äfven bland Adelas och Presteståndets egna ledamöter; så måste ryska intresset gerna se och i frimsta rummet önska, aw om möjligt Borgareoch Bondestånden måtte söndras från hvarandra. Man finner, att den ryska taktiken i detta fall är alldeles densamma som de ultrakonservativas. I afseende på den andra delen af den ryska politiken åter, eller dess jalusi om det uteslutande herraväldet i Östersjön, ligger det temligen klart för hvar och en, att i händelse af ett krigsutbrott för nirvarande, skulle en af Rysslands; första åtgärder blifv2, att söka bemäktiga sig ön Gottland, och der söka en fast position; Men något tjenligt ställe härtill finnes icke annat än uti Slitö hamn, den enda verkligt säkra och fördelaktig2, som nu finnes på ön; men hwvilken också skull?, såsom en sländig uthamn och station för en afdelning af ryska flotian, ega den ypperligaste belägenhet midt emot liffländska kusten, på ett afstånd af några timmars segling, samt med lätthet att när som helst utlöpa nästan alla årstider, hvilket deremot icke låter sig göra förr än sent inemot sommaren ifrån Kronstadt. Ja, denna punkt vore i det afseendet så fördelaktig för Ryssland, att man icke behöfver vara rädd att misstaga sig derom, att den redan i en mansålder utgjort ett hufvudsakligt ögnamärke för dess ibärdiga utvidgningspolitik. Att Sverige också under närvarande förbållanden, om ett missförstånd uppstod, vore alldeles urståndsatt att hindra Ryssland ifrån en sådan coup de main, så framt icke vår regering bastigt kunde erhålla bistånd af någon annan mkt emot den ryska öfvermakten, lärer en hvar inse. Detta erkännande stämmer väl icke riktigt väl med den ädla stoltheten i den praktfulla visan: Ur vägen Moskovitern; men är, ty värr, icke desto mindre grundadt, utan att vi på något sätt vilje deraf draga den slu:satsen, att sj-lfva Sverige, d. v. s. fasta landet, derföre skulle vara ur stånd att försvara sig och utdrifva ryssarna, om de försökte en land stigning på kusten, hvilket i öfrigt icke är precist så lätt verkställdt med en armå, se stor att den kunde uträtta något. Behagar läsaren först taga allt detta i noggrannt betraktande, så måste äfven den slutsatsen med obestridlig nödvändighet följa deraf, !