med ett eiler aunat, som våra statsmakter kunna
företaga, än äfven br Johansons och Sv. Mi-
nervas inverkan på åtskilliga riksdagsangelägen-
heter, med understöd af några andra dels verk-
ligt frisn, dels uitrakonservativa, utgöra utgings-
punkter, från hvilka vi i det: följande torde
kunna leda oss till rätt intressanta upplysain-
gar öfver den rätta naturen af åtskilliga den
sednaste tideas för mängden något dunkla
fenomener.
Uzcan att fördjupa sig i några kannstöperier,
lärer min med trygghet mot misstag kunna sä-
ga, att det hufvudsakligen eller egentligen är
två saker i afseende å hvilka den ryska pohti-
ken kan se ett hinder och en motvigt från
Sveriges sida mot dess supremati i norra Euro-
pa, och som den derföre skall söka så vidt
möjligt förekomma, eller, för att begagna det
ofvannämnda talesättet, se med missnöje. Dei
ena är utvecklingen af politiskt liberala insti-
tutioner och ett represeatatif-system med nå-
gon enhet och på demokratisk grund; det an
dra, att Rysslznds, för närvarande odisputerade
öfvermakt och herravälde öfver Östersjön icke
möjligen på något sätt kunde komma att sättas
i fråga, det vill säga, på ett eller annat sätt
hotas af någon inskränkande rivalitet eller an-
dra besvärande omständigheter. Låtom oss be-
trakta hvardera af dessa omständigbeter sär-
skildt. 2
Vi hafve nyligen sett af den för ett par da-
gar s:dan i Afionbladet meddelade ryska noten
angående Scuweiz, att Ryssland icke vill att
schwe:zarae skola få ordna sina inre angelägen-
heter på ett sätt, som kan gifva det hela en
ökad enhet oc sammanhållning. Da hotas till
och med att för ett sådant tilltag varda frid-
löse från de stora makternas sida.
Af samma skäl och då man i öfrigt känner,
att kejsaren af Ryssland icke älskar liberala och
demokratiska reformer, kan det äfven tagas för
gifvet, om det också icke varit köndt redan från
äldre tid, att den ryska makten ingalunda skulle
gerna se en representationsförändring här till-
vägabragt, som vore baserad på sådana popu-
lära grunder, samt gaf sådan enhet och kraft,
som t. ex. det norska representationssättet äger,
hvarigenom den olyckliga ståndssplittringen kun-
de upphöra, en allmän och kraftfull medborger-
lig anda träda i dess ställe, och ett nytt lif
samt känsla af enthusiasm för institutionerna
skulle spridas ibland hela nationen.
Men i följd häraf, måste Ryssland äfven å
andra sidan icke sa någonting hellre, än om
det närvarande oefterrättlighetstillståndet kunde
näras och underhållas genom bemödanden, att
skilja Stånden så vidt som möjligt ifrån hvar-
andra, för att försvåra görligheten för dem att
komma till något gemensamt beslut.
I afseende på Adelns och Presteståndets af-
lägsnande från de båda öfrige Stånden har
detta väl ingen svårighet i sig sj:l; men som
behofvet af reformen med hvarje år allt tydli-
gare kännes och erkänaes inom hela landet,
och den allmänna meningen bärom blir allt
storkare, så att det slutligen kan bli mer än
sannolikt, att sjelfva Adelas och Presterskapets
motstånd skall gifva vika för en mognande öf-
vertygelse, om blott de båda öfriga Stånden
hålla tillsammans, hvartill man kan sluta äfven
deraf, att antalet af dem, som inse reformens
nödvändighet, år ifrån år tilltager äfven bland
Adelas och Presteståndets egna ledamöter; så
måste ryska intresset gerna se och i frimsta
rummet önska, aw om möjligt Borgare- och
Bondestånden måtte söndras från hvarandra.
Man finner, att den ryska taktiken i detta fall
är alldeles densamma som de ultrakonserva-
tivas.
I afseende på den andra delen af den ryska
politiken åter, eller dess jalusi om det uteslu-
tande herraväldet i Östersjön, ligger det tem-
ligen klart för hvar och en, att i händelse af
ett krigsutbrott för nirvarande, skulle en af
Rysslands; första åtgärder blifv2, att söka be-
mäktiga sig ön Gottland, och der söka en fast
position; Men något tjenligt ställe härtill fin-
nes icke annat än uti Slitö hamn, den enda
verkligt säkra och fördelaktig2, som nu finnes
på ön; men hwvilken också skull?, såsom en
sländig uthamn och station för en afdelning af
ryska flotian, ega den ypperligaste belägenhet
midt emot liffländska kusten, på ett afstånd af
några timmars segling, samt med lätthet att
när som helst utlöpa nästan alla årstider, hvil-
ket deremot icke låter sig göra förr än sent
inemot sommaren ifrån Kronstadt. Ja, denna
punkt vore i det afseendet så fördelaktig för
Ryssland, att man icke behöfver vara rädd att
misstaga sig derom, att den redan i en mans-
ålder utgjort ett hufvudsakligt ögnamärke för
dess ibärdiga utvidgningspolitik.
Att Sverige också under närvarande förbål-
landen, om ett missförstånd uppstod, vore all-
deles urståndsatt att hindra Ryssland ifrån en
sådan coup de main, så framt icke vår rege-
ring bastigt kunde erhålla bistånd af någon an-
nan mkt emot den ryska öfvermakten, lärer
en hvar inse. Detta erkännande stämmer väl
icke riktigt väl med den ädla stoltheten i den
praktfulla visan: Ur vägen Moskovitern; men
är, ty värr, icke desto mindre grundadt, utan
att vi på något sätt vilje deraf draga den slu:-
satsen, att sj-lfva Sverige, d. v. s. fasta landet,
derföre skulle vara ur stånd att försvara sig
och utdrifva ryssarna, om de försökte en land
stigning på kusten, hvilket i öfrigt icke
är precist så lätt verkställdt med en armå, se
stor att den kunde uträtta något.
Behagar läsaren först taga allt detta i nog-
grannt betraktande, så måste äfven den slut-
satsen med obestridlig nödvändighet följa deraf, !