Dudley: Ja, det har ni gjort! och jag svarar er för, att den inte ska gå er ur händerna! Halifax (för handen till värjfästet): Jag står till er tjenst, Sir. j Dudley: Ja, ni ska få en duell, men inte en at de vanliga — jag tror inte på er florentinska fint. Halifax: Om ni inte tror på den, så har jag en hel mängd andra; om ni vill, skall jag endast begagna dem. Dudley: Förlåt, Sir, men den här gången ska vi lemna er värja i fred; hon måste vara trött af Kr dagligt bruk under fjorton dagår, och vi ska slåss . . . Halifax: På hvad? Dudley: På pistoler, om ni vill. Halifax: Ia, jag är med om hvad ni behagar. Dudley: Ja, ni är mycket tjenstaktig, har jag märkt. Samuel, hemta hit mina pistoler, de ligga i min vagn. . Samuel: Men, hans nåd... Dudley: Gå ... den ena är laddad och den andra icke. Halifax: Aha, jag förstår. Dudley: Vi ska gå mot hvarandra. Halifax: Och skjuta när vi behaga; det tycker jag om. Samuel: Här ä pistolerna, nådig herre. Dudley: Tack! Se så, Sir, om ni nu vill följa mig... ij Balifax: Hvart då? Dudley: Dit ut ... på gården, i trädgården. Halifax: Der ute är det mörkt som i en säck -.. och sedan så hällregnar det ju, och det skulle hindra fängkrutet att brinna af; utom det att vi sjelfva också skulle bli våta. Dudley: Nå väl, men hvar ska vi då slåss? ; Halifax: Åh jo, här; här är varmt, här har) man tak öfver hufvudet, och nästan så ljust som om det vore dager; här blir detju alldeles ypper-!