Dudley: Ja, det har ni gjort! och jag svarar er
för, att den inte ska gå er ur händerna!
Halifax (för handen till värjfästet): Jag står till
er tjenst, Sir. j
Dudley: Ja, ni ska få en duell, men inte en at
de vanliga — jag tror inte på er florentinska fint.
Halifax: Om ni inte tror på den, så har jag
en hel mängd andra; om ni vill, skall jag endast
begagna dem.
Dudley: Förlåt, Sir, men den här gången ska
vi lemna er värja i fred; hon måste vara trött af
Kr dagligt bruk under fjorton dagår, och vi ska
slåss . . .
Halifax: På hvad?
Dudley: På pistoler, om ni vill.
Halifax: Ia, jag är med om hvad ni behagar.
Dudley: Ja, ni är mycket tjenstaktig, har jag
märkt. Samuel, hemta hit mina pistoler, de ligga
i min vagn. .
Samuel: Men, hans nåd...
Dudley: Gå ... den ena är laddad och den an-
dra icke.
Halifax: Aha, jag förstår.
Dudley: Vi ska gå mot hvarandra.
Halifax: Och skjuta när vi behaga; det tycker
jag om.
Samuel: Här ä pistolerna, nådig herre.
Dudley: Tack! Se så, Sir, om ni nu vill följa
mig... ij
Balifax: Hvart då? -
Dudley: Dit ut ... på gården, i trädgården.
Halifax: Der ute är det mörkt som i en säck
-.. och sedan så hällregnar det ju, och det skulle
hindra fängkrutet att brinna af; utom det att vi
sjelfva också skulle bli våta.
Dudley: Nå väl, men hvar ska vi då slåss? ;
Halifax: Åh jo, här; här är varmt, här har)
man tak öfver hufvudet, och nästan så ljust som
om det vore dager; här blir detju alldeles ypper-!