yttra den bestämda öfvertygelse, att, om ock hr Hjerta möjligen skulle hafva kunnat ar något förtedas till: en sådan förmodan, som jag likväl icke befarar, brefskrifvaren sjelf, hvars förut begagnade signatur af gammal bekant i afseende på min aflidne broder motsvaras af den ordagrannaste verklighet, ej kan undgå att veta, och, om han vill vara uppriktig, måste erkänna, det denne sistnämnde, då sådant ej kunde anses tillhöra hans tjenst, aldrig gick ärender, icke ens Konungens. a I Stockholm den 42 Februari 4848. 4 J. M. Spens.,