de engelska priserna äfven utan tull. Likaså bar äfven hela den del af br H:s anförande, som går ut på att visa nödvändigheten för den inhemske väfvaren, att hafva bomullsgarnet så billigt som möjligt, för att ej ruineras af den utländska konkurrensen med tyger, blifvit nästan helt och hållet förbigången. Slutligen synes anmärksren äfven hafva funnit sig nödsakad, hvad vi knappt hade väntat, att i sina kalkyler å tullomkostraderna på utländskt garn, för att få ett skenbart lägre facit, utesluta alla de serskilda agifterna och blott beräkna tullsiffran; en taktik, som likväl är alltför litet fin, för att ej gensst f.lla i ögonen. Blott ännu ett ord om den förmenta ruin, som de svenske fabrikanterne påstås vara underkastade med 2Y, (eller egentligen 53) skillings tull, som är hr Hjertes förslag. Vi kucne försäkra den värde anmärkaren, alt om minsta rimliga znledning vore förbanden till ett sådant antagande, så skulle vi ej ett ögonblick hafva satt i fråga en tullnedsättning. Men det är tvertom vår innerliga öfvertygelse, att just der höga tullen på bomnllsgarn blir ett oöfvervinnerligt