tat något beslut med anledning al en vid 1840—-41 ärens ri:sdag gjord anbåilan. I eftermiddagsplenum fjiredrogs Ekonomiutuskottets uflåtande öfver frih. A. C. Raabs motion om en länsrepresentation, ang. hvilket, efter en stunds diskussion, fattades på motionärens hemställan det beslut, att ståndet lät bro vid utskottets afstyrkande: Riddarhusutskottets afstyrkande utlåtand2 öfver hr von Harimansdo ffs motion om omedelbara elektorsval inom Ridderskapet och Adeln föranledde en diskuss.onr, som räckte till kl. 44 på qvällen. För motionen yttrade sig, utom motionären sjelf, äfven hr Björnstjerna, Oscar, i ett längre skriftligt anförande, frib. Bonde, Kuu, hr Brakel och irih. von Stedingk, St., hvaremot den bestriddes af grefve Cronbjelm, P., frih. Hermelin, A., hr Åkerman. frih. Raab, A. GC. hr Gripenstedt, gr. Hamilton, Henning, och gr. Frölieh. Vid anställd votering segrade utskottets mening med 88 röster mot 61, som yrkade återremiss, — Uti Presteståndets diskussion ang. Siröfrågan deltogo: biskop Hillström, doktor Säve, prosten Melen, doktor Lyth, prostarne Stabeck och Klintberg, alla för bifall till Utskottets hemställan; prosten Nibelius, professor Thomander, doktorerne Stenhammar och Gumaelius, prostirce Traneus och Forssell samt lektor Wallman trlade för afslag. Biskop Butsch framställde om Ståndet ej skulle vilja besluta sig för återremiss, hvilken prosten Euren deremot ansåg ej kunna leda till någon ändring i hvad Utskottet en gång harställt. Såsom redan förut är nämndt, afslvgs Utsk:; utlåtande. Bäankoutskottets memorial om bainkovinsten diskuterades af biskoparae Heurlin, Hallström och Holmström, prosten Ljungdahl, doktorerne Sandberg och Thomander, åf hvilka isycnerhet de begge sistnämnda talarne gåfvo lif åt debatten; vidare af. professor Grafström, kyrkoherden Bergvall, doktorerne Lyth och Norström samt prosten Lundblad. Resultatet af öfverläggningen är omnämråt i lördsgsbladet. I Stindets eftermidd:gsplenum afgjordes Lagutskottets betänkande om uwfirdande af en författning rörande giftorätt och morgongåfva; det blef återremitteradt med anmärkningar af lektor Wallman, doktor Broman och prosten Odelberg; doktor Såive var den ende som yttrade sig för bifall. ILxguskoltetz afstyrkande af motionerna om upphifvande af kvad lagen tsadgar i afseende på morgongåfva och fördel, bifölls. Samma Utskotts botönzande, som afstyrker förslaget att qvinnan vid viss ålder måtte blifva myndig, bifölls efter ett far ironiska ytttranden om qvinnans emancipation och huru illa det vore alt beröfva qvinnan det stöd hon hittills haft af lagarne att pårikn2. Siutligen blafvo åtskilliga småbetänkanden affirdade. — I Bondeståndets förmiddagsplenum börjades diskuss:onen i anl. af Lagutskottets betänkande JV 15, ang. tillämpningen af Kongl. Förordn. den 49 Msj 18453, om giftorätt cch morgongåfva, med ett skrifligt anförande af Tobias Lind, hvilken yrkade återremiss, i förmodan att 1845 års lagstiftares mening ej kunnat vara, att för efterkommande stadga lagbud, opassande för deras egen tid. — Vice talman Nils Persson hade aldrig hört någon framkasta fråga oa retroaktiv verkan af ifrågavarande stadgande, och önskade att Ståndet måtte stå fast vid sitt en gång fattade beslut. Det vore smärtsamt att utskottet kunnat tillstyrka, att hvad: man å ena riksdagen stadgat, nu skulle upphäfvss. Alla arfskiften, som gjorts under 2Y, år, skulle rubbas och en mängd rättegångar uppstå. Mingen dotter, som nu rangerat sitt bo efier den henne tillfaline andel, skulle få gå derifrån cech kanske bringas i fattigdom. — Många instämde härmed. — Anders Andersson yrkade afslag å b:tänkandet. Det sällsamma förhållande skulle möjligen intråiffa, att en lag stiftats år 1843, som först år 4900 vunne tilllämpning. — Matts Persson: Saken har, lirsom alla andra, två sidor, och kan försvaras å båda hållen. Lagen af år 4845 har af en mängd domare blifvit olika tillämpad. Man vill nu att den skall gälla blott för äktenskap, ingångna efter den 45 Sept. Vid 1840 års riksdag upphäfdes lagen om bysättning, för dem som afträdt sin egendom, och då hände att bysatte personer genast uppgjorde sitt bo, och sluppo ut. Då handlade man efter andra principer. Tal. trodde att uppfattning efter bokstafven vore den rätta, och tillstyrzte afslag. — Sandstedt instämde häri. — Talmannen ville hör göra en anmärkning, men afbröts af Strindlund med yrkande, att s.ken måtte få ha sin grundlagsenliga gång, — hvarefter talm. fortfor. Hans mening var blott att upplysa, att när lagen sanktionerades, väcktes hos Ridd. cch Adeln motion om förklaring dsröfver, huruvida denna lag skulle hafva retroaktiv verkan. En sådan förklaring skedde cch bifölls förra riksdagen af 3 stånd, men så sent att Expeditions-utskottet red:n upplöst sig — och dervid stannade det. För sin del ansåg t:lm. lagstiftaren böra utfärda sådana lagar, som äro tydiga och tillämp1iga för sin tid. — Emot betänkandet talade vidare J. P. Danielsson, Per Bengtssn, Sone Persson och Per Nilsson. — Lars Rasmusson ansåg det vara ett slags egennytta hos Utsk. att vilja för framtiden stifta en 12g, den man nu för egen del ej vill lida. Vi ha en stängsellag af år 1802, — en ny är nu å bane; månne ej den skall kunna tillämpas på de gärdaccårdar. som hlifvit unnsatte före närvsrande