tat något beslut med anledning al en vid 1840—-41
ärens ri:sdag gjord anbåilan.
I eftermiddagsplenum fjiredrogs Ekonomiut-
uskottets uflåtande öfver frih. A. C. Raabs
motion om en länsrepresentation, ang. hvilket, ef-
ter en stunds diskussion, fattades på motionä-
rens hemställan det beslut, att ståndet lät bro
vid utskottets afstyrkande:
Riddarhusutskottets afstyrkande utlåtand2 öf-
ver hr von Harimansdo ffs motion om ome-
delbara elektorsval inom Ridderskapet och Adeln
föranledde en diskuss.onr, som räckte till kl. 44
på qvällen. För motionen yttrade sig, utom
motionären sjelf, äfven hr Björnstjerna, Oscar, i
ett längre skriftligt anförande, frib. Bonde, Kuu,
hr Brakel och irih. von Stedingk, St., hvaremot
den bestriddes af grefve Cronbjelm, P., frih.
Hermelin, A., hr Åkerman. frih. Raab, A. GC.
hr Gripenstedt, gr. Hamilton, Henning, och gr.
Frölieh. Vid anställd votering segrade utskot-
tets mening med 88 röster mot 61, som yrka-
de återremiss,
— Uti Presteståndets diskussion ang. Sirö-
frågan deltogo: biskop Hillström, doktor Säve,
prosten Melen, doktor Lyth, prostarne Stabeck
och Klintberg, alla för bifall till Utskottets
hemställan; prosten Nibelius, professor Thoman-
der, doktorerne Stenhammar och Gumaelius,
prostirce Traneus och Forssell samt lektor
Wallman trlade för afslag. Biskop Butsch fram-
ställde om Ståndet ej skulle vilja besluta sig
för återremiss, hvilken prosten Euren deremot
ansåg ej kunna leda till någon ändring i hvad
Utskottet en gång harställt. Såsom redan förut
är nämndt, afslvgs Utsk:; utlåtande.
Bäankoutskottets memorial om bainkovinsten
diskuterades af biskoparae Heurlin, Hallström
och Holmström, prosten Ljungdahl, doktorerne
Sandberg och Thomander, åf hvilka isycnerhet
de begge sistnämnda talarne gåfvo lif åt de-
batten; vidare af. professor Grafström, kyrko-
herden Bergvall, doktorerne Lyth och Norström
samt prosten Lundblad. Resultatet af öfver-
läggningen är omnämråt i lördsgsbladet.
I Stindets eftermidd:gsplenum afgjordes Lag-
utskottets betänkande om uwfirdande af en för-
fattning rörande giftorätt och morgongåfva; det
blef återremitteradt med anmärkningar af lek-
tor Wallman, doktor Broman och prosten Odel-
berg; doktor Såive var den ende som yttrade
sig för bifall. ILxguskoltetz afstyrkande af mo-
tionerna om upphifvande af kvad lagen tsadgar
i afseende på morgongåfva och fördel, bifölls.
Samma Utskotts botönzande, som afstyrker för-
slaget att qvinnan vid viss ålder måtte blifva
myndig, bifölls efter ett far ironiska ytttranden
om qvinnans emancipation och huru illa det
vore alt beröfva qvinnan det stöd hon hittills
haft af lagarne att pårikn2.
Siutligen blafvo åtskilliga småbetänkanden
affirdade.
— I Bondeståndets förmiddagsplenum bör-
jades diskuss:onen i anl. af Lagutskottets be-
tänkande JV 15, ang. tillämpningen af Kongl.
Förordn. den 49 Msj 18453, om giftorätt cch
morgongåfva, med ett skrifligt anförande af
Tobias Lind, hvilken yrkade återremiss, i för-
modan att 1845 års lagstiftares mening ej kun-
nat vara, att för efterkommande stadga lagbud,
opassande för deras egen tid. — Vice talman
Nils Persson hade aldrig hört någon framkasta
fråga oa retroaktiv verkan af ifrågavarande
stadgande, och önskade att Ståndet måtte stå
fast vid sitt en gång fattade beslut. Det vore
smärtsamt att utskottet kunnat tillstyrka, att
hvad: man å ena riksdagen stadgat, nu skulle
upphäfvss. Alla arfskiften, som gjorts under
2Y, år, skulle rubbas och en mängd rättegångar
uppstå. Mingen dotter, som nu rangerat sitt
bo efier den henne tillfaline andel, skulle få
gå derifrån cech kanske bringas i fattigdom. —
Många instämde härmed. — Anders Andersson
yrkade afslag å b:tänkandet. Det sällsamma
förhållande skulle möjligen intråiffa, att en lag
stiftats år 1843, som först år 4900 vunne till-
lämpning. — Matts Persson: Saken har, lirsom
alla andra, två sidor, och kan försvaras å båda
hållen. Lagen af år 4845 har af en mängd
domare blifvit olika tillämpad. Man vill nu
att den skall gälla blott för äktenskap, ingångna
efter den 45 Sept. Vid 1840 års riksdag upp-
häfdes lagen om bysättning, för dem som af-
trädt sin egendom, och då hände att bysatte
personer genast uppgjorde sitt bo, och sluppo
ut. Då handlade man efter andra principer.
Tal. trodde att uppfattning efter bokstafven
vore den rätta, och tillstyrzte afslag. — Sand-
stedt instämde häri. — Talmannen ville hör
göra en anmärkning, men afbröts af Strindlund
med yrkande, att s.ken måtte få ha sin grund-
lagsenliga gång, — hvarefter talm. fortfor. Hans
mening var blott att upplysa, att när lagen
sanktionerades, väcktes hos Ridd. cch Adeln
motion om förklaring dsröfver, huruvida denna
lag skulle hafva retroaktiv verkan. En sådan
förklaring skedde cch bifölls förra riksdagen af
3 stånd, men så sent att Expeditions-utskottet
red:n upplöst sig — och dervid stannade det.
För sin del ansåg t:lm. lagstiftaren böra utfär-
da sådana lagar, som äro tydiga och tillämp-
1iga för sin tid. — Emot betänkandet talade
vidare J. P. Danielsson, Per Bengtssn, Sone
Persson och Per Nilsson. — Lars Rasmusson
ansåg det vara ett slags egennytta hos Utsk.
att vilja för framtiden stifta en 12g, den man
nu för egen del ej vill lida. Vi ha en stäng-
sellag af år 1802, — en ny är nu å bane;
månne ej den skall kunna tillämpas på de gär-
daccårdar. som hlifvit unnsatte före närvsrande