ULUUVAV IIIUU SVÄTU9ty, MU IVEMvV 256 SUIVMMS SVREM BM mycket från krisen, som från det dyra pris, hvartill bomullen hade måst köpas i anseende till 4840 års missväxt derå. 4) Den fjerde anmärkaingen innehåller, att hr Hjerta tagit sina exempel på priserna ifrån för låga numror. andra sidan åter få vi erinra, att garn af JM 40 här lärer ganska litet användas för väfnader. Den beräkning Hr Bergman gjort för att äfven med den närvarande tullen komma till det resultat, att densamma utgör blott 20 procent å värdet af vissa sorter garn, är falsk, då han icke upptagit något annat än blotta siffran af sjelfva tullafgiften i sin kalkyl, men utelemnat både tolag, stämpelpengar, packhusafgift, sundsk tull (för det garn som går till Östersjön) och andra omkostnader. Hr Hjerta har likväl vid sitt anförande bifogat en kostnadskalkyl äfven för garn af J4 30, hvars riktighet icke blifvit bestridd. Den från sistnämnde kalkyl dragna slutsatsen, i afseende på det verkliga skydd bomullsgarnsfabrikanternå kunna räkna sig till godo, står således fast tills vidare. Anmärkaren säger väl, att Hr Hjerta inblandat en hel hop kostnader, som icke äro tull och ej höra hit, emedan de drabba alla importvaror, men denna invändning visar sig vara ett fullkomligt misstag då man besinnar, att hvarken afgift till handels och sjöfartsfonden, tolag eller stämpelafgift drabba bomulln, emedan den är fri från tull, men väl garnet i förhållande dels till värdet, dels till tullafgiften, och att Sundska tullen, der den kommer i fråga, är ojemförligt dyrare på garnet än på bomullen. Att anmärkaren anser Hr Hjerta hafva, i afseende på priset, fästat sig vid så låga qvaliteter som J4 4, måtte härröra från något fel af den afskrift han erhållit af anförandet. De lägsta qvaliteter, som upptagas i Hr Hjertas kalkyl, äro N:ris 8, 10 och 42. 5) Den invändning anmärkaren gör emot ett af hr Hjertas argumenter blott på grund af uttrycket att man skulle hafva för afsigt att anlägga en fabrik i Götheborg, ehuru denna fabrik verkligen är anlagd, lärer icke kunna medföra någon verkan eller något försvar för den svaga och haltlösa motiveringen i statsrådsprotokoilet, angående denna punkt. För :att icke trötta läsaren, hänvisa vi i detta fall till sjelfva anförandets innehåll. 6) Det medgifves att hr Hjerta begått ett misstag då han uppgifvit det beräknade skyddspremium för den nya fabriken i Götheborg endast till 30,000 rdr banko årligen, äfven med blott 3 sk, tull per Z i ett för allt. Då anmärkaren sjelf uppgifvit, att denna fabrik har 435,000 Spindlar, och således lärer kunna tillverka minst 4 million skålp. årligen, blir skyddsafgiften å 3 skillingar rätteligen 62,000 rdr banko. Skulle åter den tull intagas, som bevillnings-utskottets tullafdelning föreslagit, eller 4 sk. per skålp., som med öfriga afgifter gör fullt ut 5 skillingar, så blir skyddspremien för omnämnde tillverkning 400,600 rdr banko årligen. Anmärkarens jemförelse med det skydd stearintillverkningen förmenas åtnjuta, är i flera afseenden alldeles misslyckad. Först och främst förhåller det sig så, att herr Hjerta uti fortsättningen af sina anmärkningar vid tulltaxan förklarat, att stearinljusfabrikanterna äro fullt belåtne med 7 skillings tull, således 2 shillingar mindre än regeringen föreslagit, och 5 sk. mindre än den nuvarande; för det andra förekommer, att räåämnet hvaraf stearinljus beredes, är belagd med en temligen dryg tull, då deremot garnets ämne, bomullen, är tulfritt; för det tredje har herr Hjerta anmält, att om artikeln talg får inkomma tullfritt, skola stearinfabrikanterne gerna nöja sig med 3 å 4 skillingar i tull på stearinljusen; för det fjerde utgöra stearinljus icke, såsom bomullsgarn, ämne för någon ytterligare fabrikation, utan äro en färdig konsumtionsartikel; och för det femte utgör hela konsumtionen af stearinljus fråa alla tre fabrikerna i riket icke 800,000, utan på sin höjd 200,000 skålp., hvilket är en väldig skilnad. 7) Hvad beträffar uppgiften om en högre anläggnDingskostnad i Sverige än i England, vilje vi ej bestrida möjligheten deraf, ehuru åtminstone arbetslöner och allt trävirke är långt billigare här än i England, och machinerna böra kunna betingas för samma pris, blott med tillägg af fraktkostnaden; men hvad beträffar behofvet af 8 månaders förlag af bomull höstetiden, så är det påtagligen öfverdrifvet, särdeles hyad Götheborg angår, der sjöfarten icke är stängd mer än 2 å 3 månader om året. Antagom likväl behofvet af 5 månaders förlag, ö!ver hufvud för hela året räknadt, så gör detta en ränteskilnad af 2 !, procent -på bomullen eller efter nuvarande pris 4 V, runstycke per skålp., och det måtte väl vara mer än betäckt genom en skyddstull af 3 skillingar. 8) Den täflan, anmärkaren omtalar såsom följd af de nya anläggningarna, blir, så vidt den skall bafva afseende på prisets nedsättning, blott skenbar, åtminstone i hänseende till den fabriken som ensamt tillverkar garn af högre npumror, och således kan kommendera priset inom den gräns, som blifvit uppstäld inom skyddstulln. Vi hänvisa i denna punkt till hvad derom finnes yttradt i hr Hjertas anförande, äfvensom till jemförelser emellan de svenska och engelska priserna. Icke lära egarne af den nya fabriken af blott patriotism sälja under det högsta, som de kunna erhålla? 9) Den tillökning af 8:, runstycke på 4 aln kaliko, hvilken anmärkaren här sjelf uppgifver såsom följd af sjelfva tulien å bomullsgarnet, efter nya förslaget, blir, när öfriga nödvändiga afgilter tilläg: gas, hvilka anmärkaren äfven här gerna synes viljö uteglömma, icke obetydlig om man besinnar, at priset på det belopp af garn, som ingår i en alr machinväfdt tyg, efter engelsk priskurant, hit inför skrifvet, utan tull icke uppgår till mer än 2 skill bko, och väfnadskostnaden på machinväfstol, enlig oss lemnad uppgift, utgör omkring 6 runstycker banko. 40) Vi hålla fullkomligt med anmärkaren derom att det vore i högsta grad orättvist att ruinera d inhemska bomullsspinnerierna; men vi tro oss Pp goda skäl kunua bestrida, att ett sådant äfventy skulle följa af det förslag hr Hjerta framställt, Efter att nu hafva genomgitt alla anmärknings punkterna i den ofvan meddelade skriften, kun ne vi icke annat än uttrycka en fignad öfve den anledning, som derigenom lemnats till vi dare belysning :f en fråga, så ytterst vigt och . vital för den sven ka väfnidsindustrien som den om tul!en på bomullsgarn. Vi kunn nemligen icke annat än betrakta såsom en se ger inför opinionen att anmä karen icke blot varit ur stånd att velerlägga något enda af d väsendtliga skäl, som hr Hjerta anfört till stö för en nedsättning i bomullsgarn;-tulien, uta ock sett sig föranlåten att förbigå några de vig tigaste deribland, till exempel det att den sven ska fabrikanten kan draga dubbelt så stor profi som den engelske af anläggningskapital och drif kraft, då han får spinna natt och dag, men de engelske endast 44 timmar, och således reda af denna orsak ovedersägligen borde kunna, un