de ditsända förbrytarne; är stället en ödemark,
så skola de deporterade, så framt de icke ge-
nom beväpnad mogt hållas i tygeln, sönderslita
hvarandra. Daporitationen är ändtligen ett kost-
samt straff, ty det kräfver en betydande ut-
gift, icke blott för utfarten, utan ock för de
civila och militära inrättningarne i kolonien.
Dessa äro de hufvudskäl, ur hvilka skrift-
ställare öfver stats- och rättsväsendet förkasta
leportationer, såsom ett betänkligt straff. Vi
safva bland dem företrädesvis anfört engels-
mannen Bentham, emedan han med det ho-
som egendomliga skarpsinne, förutsett alla men-
iga följder, som skulle uppkomma för Eng-
and af straffacloniers anläggande. Han hade
påstått, att deportationen icke vore afskräckan-
le, utan fast mer uppmuntrande till missdåd:
och det är bevist, att i England har förhållan-
let af förbrytarnes antal blifvit fyra gånger så
stort, som i Frankrike. Han hade sagt, att
straffet öfverskred lagstiftarens afsigt, ty del
vore mördande; och det är bekant, att på de
örsta åren omkom fjerdedelen af de dömde
ander öfverfarten, att år 4799 landsatte ett
skepp, som tagit trehundrade straflångar om-
bord, blott 499, att 1793—4836 utgjorde död-
igheten af de deporterade 40 procent, bland
le fria i kolonien endast 5. Bentham förevi-
jade detta straffsätt ojemnhet; och erfarenhe-
en har visat, att det är hårdt eller lindrigt
ult efter som fången kan uthärda besvär och
aror eiler icke, allt efter som han öfverlem-
nas åt en mild eller hård plantageegare. Den
ljupe tänkaren ville ice höra talas om detta
traff, emedan det till andra nejder bragte det
örderf, hvarifrån det befriade moderlandet;
och vänder man sin blick till Nya Syd-Wales,
;å finner men, att förbrytarne der äro itta
sånger talrikare än i England, alt man nöd-
sats afstå från nya fångars ditsändande, att man
nåste öfverflytta dessa till Van Diemens-Land
;ch bopfösa de djerfvaste på Norfolk, hvarest
le, lingt från hvarje fri befolkning, trots all
nilitär-bevakning, sins emellan drefvo ett så
ipprörande ofog, att man fann sig tvungen låta
lenna streff.nstalt upphöra. Slutligen hade
3entham betecknat deportationen såsom högst
ostsam ; och det är bevist, att straffanstalten
Nya Sydwales kostat engelsmännen öfver 200
nillioner fr., att enligt nyare parlamenzntsför-
vandlingar erfordra bemälde anstalts under-
åll och bevakning jemte öfverfarten en årlig
ostvad af 43 millioner fr., således långt mer
n Frankrike för hela straffväsendet vid en
clknummer af 335 millioner menniskor be-
öfver. 34 (Forts. följ-r.)