de ditsända förbrytarne; är stället en ödemark, så skola de deporterade, så framt de icke genom beväpnad mogt hållas i tygeln, sönderslita hvarandra. Daporitationen är ändtligen ett kostsamt straff, ty det kräfver en betydande utgift, icke blott för utfarten, utan ock för de civila och militära inrättningarne i kolonien. Dessa äro de hufvudskäl, ur hvilka skriftställare öfver statsoch rättsväsendet förkasta leportationer, såsom ett betänkligt straff. Vi safva bland dem företrädesvis anfört engelsmannen Bentham, emedan han med det hosom egendomliga skarpsinne, förutsett alla meniga följder, som skulle uppkomma för Engand af straffacloniers anläggande. Han hade påstått, att deportationen icke vore afskräckanle, utan fast mer uppmuntrande till missdåd: och det är bevist, att i England har förhållanlet af förbrytarnes antal blifvit fyra gånger så stort, som i Frankrike. Han hade sagt, att straffet öfverskred lagstiftarens afsigt, ty del vore mördande; och det är bekant, att på de örsta åren omkom fjerdedelen af de dömde ander öfverfarten, att år 4799 landsatte ett skepp, som tagit trehundrade straflångar ombord, blott 499, att 1793—4836 utgjorde dödigheten af de deporterade 40 procent, bland le fria i kolonien endast 5. Bentham förevijade detta straffsätt ojemnhet; och erfarenheen har visat, att det är hårdt eller lindrigt ult efter som fången kan uthärda besvär och aror eiler icke, allt efter som han öfverlemnas åt en mild eller hård plantageegare. Den ljupe tänkaren ville ice höra talas om detta traff, emedan det till andra nejder bragte det örderf, hvarifrån det befriade moderlandet; och vänder man sin blick till Nya Syd-Wales, ;å finner men, att förbrytarne der äro itta sånger talrikare än i England, alt man nödsats afstå från nya fångars ditsändande, att man nåste öfverflytta dessa till Van Diemens-Land ;ch bopfösa de djerfvaste på Norfolk, hvarest le, lingt från hvarje fri befolkning, trots all nilitär-bevakning, sins emellan drefvo ett så ipprörande ofog, att man fann sig tvungen låta lenna streff.nstalt upphöra. Slutligen hade 3entham betecknat deportationen såsom högst ostsam ; och det är bevist, att straffanstalten Nya Sydwales kostat engelsmännen öfver 200 nillioner fr., att enligt nyare parlamenzntsförvandlingar erfordra bemälde anstalts underåll och bevakning jemte öfverfarten en årlig ostvad af 43 millioner fr., således långt mer n Frankrike för hela straffväsendet vid en clknummer af 335 millioner menniskor beöfver. 34 (Forts. följ-r.)