— pLinkö iogsbladet,, rumera en af de bättre
organerna inom landsorts-pressen, genom den
omso:g, hbvarmed det redigeras, synnerligast i
hvad som angår ortens angelägenheter, medde-
lar i dess sednast bitkomna nummer en be-
rättelse om tillståndet uti Linköpings länsbäkte
under loppet af förlidet år, författad af häktets
predikant, herr komminister Grewell. Nedan-
stående udrag af rämnde berättelse förtjenar
en allmännare uppmärksamhet, såsom ett högst
intressant bidrag till den vigtiga frågan om cell-
fängelsets inflytande på fångens moraliska till-
stånd. Då derna fråga hör till dem, som vid
närvarande riksmöte ådragit sig synnerlig upp-
märksamhet, skall man säkert med nöje taga
kännedom om det första årets resultat af detta
system vid ett af landets egna fängelser, då
min förut blott baft u:ländsk erfarenhet att
åberopa. Man får härmed äfven tillfälle att i
någon mån bedöma den lösliga halten af de
många fraser och deklamationer emot cellfän-
gelsestraffets användbarhet, som blifvit, med
stora anspråk på kompetens att bedöma saken,
brukade såsom mo!iver till en förkastelsedom,
af personer, hvilka påtagligen icke haft det rin-
gaste begrepp om cellstraffets rät!a karakter.
U:draget följer:
Hvad slutligen cellsystemet i och för sig sjelft
angår, så kan omdömet derom, efter detta årets er-
farenhet, cj utfalla annat än fördelaktigt, särdeles
betraktadt vid sidan af det gamla fängelset. Inga af
cell-lifvets befarade menliga följder, vare sig i fy-
siskt eller psykiskt hänseende, hafva här försports.
Deremot bar en skyndsam frivillig bekännelse i all-
mänhet ägt rum; det förut så vanliga öfverklagan-
det af underrättens dom betydligen aftagit, men
framför allt bör detta återgående inom sig sjelf,
denna allvarliga sjelfpröfning, detta hjertats ostörda
samtal med Gud och samvetet blifva de välgörande
frukterna af det nya systemet.
Ett vackert resultat af ensamhetsfängelset lem-
nade en qvinna vid namn Lisa Sandahl. Saknande
en ömmare föräldravård, hade hon alltifrån yngre
åren vant sig vid ett kringirrande lif. Småningom
fördes hennes steg på lastens väg, och redan för 8
år sedan undergick hon högsta kroppsplikt för del-
aktighet i ett svårare rån. På fri fot ställd lem-
nade hon fritt lopp åt sina otyglade lustar, fram-
lefde det mest utsväfvande lif, begick flerfaldiga
stölder, utan att dock blifva upptäckt, samt föröf-
vade slutligen, af ilska och hämdelust, mordbrand.
Under den förra fängelsetiden ådagalade hon den
värsta fräckhet och förakt för allt heligt. Denna
gång deremot och blott efter en kortare tids vi-
stande inom cell blef hon en helt ny menniska.
Den djupaste ånger inträdde i fräckhetens ställe, hon
blef stilla oca ödmjuk och hade en brinnande törst
efter ordet. Dagens timmar delade hon mellan ar-
bete och bön. Hon kände omsider nådens och för-
soningens frid i sin själ, tackade dagligen sin Gud
derför, prisade sig lycklig som fått vistats i enslig-
het, och trodde, att om hon fått tillbringa sin för-
sta fängelsetid i cell, så hade hon aldrig mer be-
trädt lastens väg. Hennes längten var nu att få
undergå det hårda straff, hvartill hennes brott gjort
henne skyldig, och hon kunde blott med möda för-
mås att begagna den nåd, som osökt blef henne
erbjuden. Under min tjenstetid har ingen fånge
skänkt mig större tillfredsställelse och glädje:
Oanmärkt bör ej heller lemnas den ordning, som
här varit rådande, och detta är en frukt af fängel-
se-direktörens utmärkta nit och omsorgsfulla bemö-
danden.