att sätta dem i rörelse till straffets skärpning.
Men genom att göra arbetet nyttigt, ger man
det d:ss värdi het, lärer fången att känna dess
värde, samt förrätta det med undergifvenhet,
flit och mod. Från det inre af fångelset kunna
machiner till uppfordring af vatten, till för-
malning af säl, till sågning af bräder, till borr-
ning af träd eller jern, samt till andra för hin-
deln, sjöfarien och krigsväsendet nyttiga arbe-
ten sättas i rörelse. Häfstången för dessa ma-
chiner kan gå igenom ett visst antal celler och
af fångarne sättas i rörelse, hvarvid de miste
betydligt anstränga musklerna. Man har be-
räknat att hundrade till ett sådant arbete an-
vända menniskor kunna utveckla en kraft, lik
den af tio histar. En sådan machin kan ar-
bringas i bvarje tvångsarbetshus, och hvarje
fånge i fl ra timmar dervid sysselsättas, icke
hela dager, ty han måste äfven bållas till så-
dana göromål, hvilka bereda honom möjlighet
att efter irisifningen ärligt förvärfva sitt lifs-
uppehälle. Ett motsatt förfarande vore lika
grymt, som sbetänksamt och skulle göra men-
niskan til! djur.
Till derna i förslaget innefattade gradation i
de till det nya stroffsystemets förverkligande
bestämda korrektionshusens inrättning har ut-
skoitets majoriiet lemnat sitt bifall och tillagt
de särskildia bestämmelser, hvilka den ansett
tjenliga ti!l hvardera gradens skarpare bateck-
nande. Minoriteten bar mot denna del af för-
slaget gjor: vigtiga inkast.
Minoriteten har först angripit systemets
grundsatser, med -det påstående, att dess till-
lämpning på alla grader af brott upphäfver
skillnaden Jem emellan ech underkastar alla
dömde ett och samma straff, att följaktligen
systemet le upphäfva den i vår strafflag
gjorda åtskillvad mellan vanhedrande och ej
vanhedrarde siraff; enär enkelt fängelse, tukt-
hus och tvångsarbete skulle, enligt detsamma,
alltid vara ceilfängelse med en helt ringa skill-
i andningep. Den af korrektionsdom-
:e, hvars straff icke bör vara van-
heårand, bliver underkastad samma qval af
cellfängelset, som tukthusfången och möjligen i
ett och samma hus, följsktligen Zskulle skenet
af enahanda ärelöshet drabba honom. Straffens
skiljaktighet skule hädanefter blott ligga i nam-
net, som iecknade: å framsidan af de trerne
slags straffhusen. Och dermed blefve folk
medvetandet i fråga om graden af förbudna
handlingars straffbarhet förvirradt. Med upp-
häfvandet af B.guaon (galerstraffet), som beteck-
nar högsta graden af straff näst dödsstraffet,
beröfvade man sig det kraftigaste bland hittills
nyttjade afsträckningsmedel. Folkets cöfver-
vinnerliga afsky för en med namnet forgat (g2a-
lersla!) b;ängmärkt menniska, hvarigenom denna
isoleras midt i sambället, vore helsosam och
finge icke försvagas.
Utskottets majoritet bar varit af den tanke,
aft erfarenheten vederlägger detta inkast, och
att det föreslagna systemet gör en skarpare
skillnad mellan de olika straffen, än den gäl-
lande straffisgen. Detta är redan otvifvelak-
tigt i fråga om det enkla fängelsestraffet och
tukthusstraffet; ty för närvarande undergås båda
straffen, så snart det förra sträcker sig utöfver
ett år, i enahanda hus, der ordning, behand-
ling och drägt för alla äro lika. Hir kan med
sköl sägas a!t den enes skam faller tillbaka på
den andre; bär är en vidrig förblandning, som
undanröjes genom förslaget. Detta hafva också
48 öfverrälter erkänt. Fallet är således i denna
punkt icke triffaode. I afseende på galerfän-
gelset har majoriteten i utskottet icke delat
minoritetens fsrhågor. Vi hafva redan visat
hvad Bagnon verkligen är: en fångenskap i fria
luften, der fångarne tillssmmans användas icke
till de besvärligaste, utan till de lättaste arbe-
ten, hvilka tillika äro de minst indrägtiga, ty
det är ådagalagdt, att sjöärendenas förvaltning
skulle bespara nära en million, om den lät
nämnde srbeten förrättas af fria menniskor.
Galerslafvarna hafva icke blott den oskattbara
föråel att se bimlen och låt: sig genomvärmas
af solstrilarna, utan de niuta äfven, spridda på
en stor rymd, en nästan fullstindig fribet, så
at: man ser minga af dem utom Bagnon, ja äf-
ven på stadens gator. Andra sysselsättas i
skrifrummen, i sjukvårdsanstalterna och i Bag-
nons kök samt finna der en ännu drägligare
lott. Deras drägt och den tilla från foten till
gördeln giende kedjan åtskiljer dem ensamt
från de fria arbe arne, med hvilka de mest äro
blandade och hvilka de genom sina samtal
kunna förderfva. Hopkedaingen af två fångar
äfvensom tuan förekommer sällan. Den långa
hvilotid, som är fångarne förunnad, tillåter dero
att förfördica en mängd små arbeten, hvilka
de ofta sälja dyrt, och vinsten deraf, jemte de-
ras af tvingsarbe:et beviljade andel, sätter dem
stånd att förskaffa sig en mängd små beqväm-
ligheter. Så!ten är bagnon. Kan man väl så-
ledes anse dei här utståndna straff för hårdare,
än det i våra centralfingelser undergångna?
Sammanställer man inrältningarne i båda slags
fängelseanstalierne, så ser man att ingen jem-
förelse är möjlig.
Lagförslage!s motståndar2, och med dem ut-
skottets minoritet, mena, att sjöärendenas för-
valtning väl kunde gifva åt galerför gelserna den
stränga inrättning, som u:sprungligen lås i iag-
stiftarens aisist, och!dymedelst påtryc:a tvångs-
arbetet sin rätta prägel, så att det i straffens
skala återfinge den plats, det aldrig bort för-
lora. Majoriteten i utskottet var ej af den å-
sigt, att det i våra seders: nuvarande tillsfånd
vore rätt att göra vistandet i bagnon mycket
svårare än det för närvarande är. Det tadlade
förhållandet har sin grund i dessa straffanstal-
ters väsende och i beskaff.nheten af de göro-
mål, som der idkas. Dessaa: förrättning skulle
blott genom betydlig skärpning sf kroppsigan
kunna göras regelmässigare och indrägtigare
bland menniskor, somm, spridda på en stor rymd
och använde vid mycket olika arbeten, utan
pg