HLAIMUL, JASLAUV UPPER
U:skottet ej uppgjort nigon kilkyl öfver kost-
naderne. Dessa skulle bli stora dels genom
den tidsutdrägt, som på detia sätt föranleddes,
dels genom den ökade bevakningen, hvilken här
erfordrådes. Rymmningar skulle dessutom lättare
ske och landets säkerhet botas. D ssutom vore
ett barbari att i bög köld eller hetta fram-
drifva fångarne. Skulle för öfrigt alla fästnings-
fångar framforslas på nu föreslagne sätt, så
komme detta att leda derbän, att för tryckfri-
hetsbrott till fåstningsstr:ff dömde litteratörer
vid samma kedja, som grofva brottslingar skuile
framdrifvas genom Jandet. Herr Gustafsson
motsatte sig äfven Uz:skottets förslag. Likaså
herr Hörnstein, som förbehöll väckande af ex
motion i anledning af hvad herr Ekholm anfört
om olägenheterne af stadgandet rörande häst-
antalet vid fångtransport. Herr Östberg trodde
de öfverdrifaa kosnaderne uppkommit dera!
att fångtransporter så ofta afginge. Bättre vore
att till strikvägarne för sådsne framforsla fån-
garne och sedan låta dem flera på en gång fori-
skaff.s. Herr Billström: Besparing i kostnader
fö fr mm äe
skulle ej vinnas, om blott fästning-fngar pil,
föreslagne sätt transporterades. Nya ransck-
ningsfingelser kommo dessutom snart att inrät-
tas. Den föreslagna forsliogen tycktes u!gö
från principen af gemensamhetsfångelse.
Hr Norin yrkade afslag, och ville ej begagna
omvögen af en återremiss. Hr Malmstedt talade l!
för bifall. : Ett experiment skadade icke. Det
kunde försökas åtminstone om sororarna, i fall
man ansåg att de föreslagna fångtransporterna
andra tider å året icke kunde begagnas. Hr
Wern trodde att br Malmstedts experiment,
äfven om det lyckades, icke komme att blifva
bevisande, enär fångtransporterne icke kunde in-
skränkas till endast sommarifden. Det vore för
öfrigt svårare bevaka gående fångar. Sjukdom
skulle oftare förekomma. Talaren begärde af-
slag, hvilket också ståndet beslöt.
Ekonomiutskottets betänkande JV 45, i an-
ledning af väckt motion om rättighet för del-
egarne uti armbens penasionskassa, att derutur
erhålla lån; godkändes. — JM 46, i anledning
af väckt motion om det till Westerås lin hö-
rande Wåhla härads förläggande till Upssla län;
godkändes.
— Hos Bondeståndet bifölls Ekonomiutskot-
tets utlåtande J4 3, i anleduing af väckt mo-
tion om vidiagande af lämpligare å:gärder än
bildande af kommitteer, för åvägabringan?e all,
E
D
nyttiga förändringar. — Samma Utskotts utlå-!:
tande JV 4, ang. äskad rättelse i en sf ephorus
vid liroverket i Wexiö vidtagen åtsärd, inne-
fattande förbud för gymnasisterne derstädes att
meddela barnaundervisning, — bifölls. Heur-
lin kunde ej godkänna utiåtandet. Petter Jöns-
son förklarade, att Utskottet ej kunnat behandla
frågan annorlunda än som skett, ty vid jemfö-
rande af domkapitlets cirkulärbref med kongl.
skolstadgan, hade man ej kunnat finna någon
stridighet dem emellan. Tal. visste dock att
motionen vore befogad, ty han hade sett brefl:
E
D
från gymnasister i Wexiö, de der beklagat sig!
öfver förhållandet.
Härefier förekom åter den hvilande, af Heur-
lin väckta frågan, om åtal mot Dagligt Alle-
handa. Bergström yttrade sig först: När Stän-
derna tillkämpade pressen en obegränsad frihet,
ansågo de den troligen omgifven sf män, som
skulle vårda gnistan, men man hade fått se
motsatsen. Dagligt Allehanda likzsom utmanar
Bondeståndet att väcka åtal och talar om en
plikt af 200 Rdr såsom en obetydlighet. Detta
åtal ville dock tal. för sin del afstyrka, på det
ej tidningens utgifvare måtte förvärlva mirtyr-
kronan och få stoff till art.klar under ett halfi
års tid angående denna sak. — Per Nilsson
kunde ej dela deras mening som ansåge ämnet
förtjena Ståndets uppmärksamhet. Svenska Ful-
ket må bli den ratta juryn i denna såk, och
folkets dom vore den enda tal. ville höra. Det
vore bevis på ett gränslöst sjelfförtroende om
Bondeståndet eller någon medlem deraf kunde
stå upp och säga: mina öfverläggningar ha va-
rit vishetens, mina beslut äro oklanderliga.
Dessutom fianes ju en makt som vakar öfver
tryckfrihetens helgd, och denna makt skall sä-
kert ice lemna en dylik fråga utan afseende. —
Christen Andersson, Erik Ersson och Wester-
mark instämde häruti. — Strindlund yttrade:
det är sorgligt att nödgas tala i en sak,
som borttager så mycken behöflig tid. Det
är ej tryckfriheten, som här är i fråga — det
är dess missbruk. Men talaren brukade ej
hata åsnan för det hon sparkas — endast för
makten har han stått f.st och orubblig. Stån-
det .måtte endast förklara sitt misshag med
tidningsar:iklarne, utan att begära åtal. — Sven
Tsaksson talade i samma syfie. Han vide en-
dast helsa herrar tidnivgsskrifvare med sam-
ma förakt, hvarmed de helsat Bondeståndet.
Lars Larsson: När nu, emot talarens vilja, sa-
ken blifvit ståndsfråga, så, ehvad personen som
gifvit anledning dertill må kallas tidnings.krif-
vare eller annan buse, och uppträder som ett
helt stånds agande prokurator, förtjenar han
dock i alla händelser enda:t förakt. Hans
epistlar innefatta ej annat än en jeremiadisk
klagovisa öfver förloradt inflytande på ståndeis
öfverläggningar. — Sablströmjsnsåg ståndet böra
alldeles nedlägga saken, och ej genom tvister
med tidningsskrifvare söka försvara sitt anse-
ende. — Många instämde härmed. — He :rlin
anhöll om proposition, och sedan disskussionen
ännu en stund fortfarit med stor lipighet, fö-
retozs votering, hvarvid med 56 röster emo 56,
besläts att talan om åtal skulle förfalla och en-
dast ståndets ogillande af skrifsättet och syft-
ningen i artikeln för den 24 Januari uttryckas.
Heurlin och Sven Isaksson reserverade sig. Vi
skole måhända återkomma till denna diskussion,
Åtskilliga mindre vigtiga betänkanden före-
drogos och bifö!los.l Ekonomiutskottets utlåtan-
den JV 5 och 6 återremitterades.
Rättelse: I gårdagens nummer, artikeln: Nå-
gra vigtiga Ord ctc., 2:dra sidan, sista spalten, r
42, står: eller ock om genast etc.; läs: oc om
genast etc.