eller såsom öfverträdare af dess stadgar, hem-
fallen till fängelset. 23
BERÄTTELSE
rörande Lagförslaget om Fångvården, fram-
ställd i franska Pärskammarens session den
24 Avril 1847 af hr Beranger (dela Dröme)
(Forts. från gårdagsbl.)
Brottimslagstifterne finna i detta straff alla
fordringar af en kraftig motlverkan mot broltet
uppfylliz. Det är ganska känbart, ty fribe-
tens förlust är ett qval, som fortfarande kän-
nes. Det är delbart, efter som det lätt kan
förlängas eler skörpas. Det är afsktäckande,
ty om det också icke gör det starka och hög-
tidliga intryck, som anblicken af schavotten, så
utplån:s dock icke dess intryck och försv gas
icke geno:a det medlidande, som vid verkstäl-
landet 2? en dölsdom framkallas hos brotslin-
gen. Det är enkelt, och följaktligen lätt att
fatta äfven för det svagaste förstånd, samt an-
vändbart på hvarje lefnadsålder. Andtligen är
upprättelse dervil möjlig, hvilket vid intet
kroppsstreff är förbållandet.
Efter detta första steg, som från myckenhe-
ten af de! onda afskiljde det som 2f mennisko-
hand tilfocas, inträdde i Jagstiftningen och i
den derpi rigtade tankexs verksambet ettlång!
stillestånd. Lagböckerna af år IV och år X, i
hvilka tilens politiska rörelser afspegla sig,
gjorde vid streffoestämmelserna i 4791 års l3g-
bok blott sådana förändringar, som angå straf-
fens varsktighet och tyngd, men inga sådana
som förändrade deras grundsats och väsende.
Frihetens berö:vande i åtskilliga grader (tvångs-
arbete, tukihus och fängelse) förblef fortfaran-
de grundvalen för vårt straffsystem. Men i
användningen svarade detta förmångfaldigande
af ett och -amma straff icke synnerligen emot
lagstiftarens afsigt. Denna afsigt bestod derut:
att emellan de olika graderna af straffet åväga-
bringa samma förhållande som emellan de mot-
svarande g:aderna af brottet. Tvingsarbe.c-
straffet, son skulle utstås i sjöhamnarna och i
de med namnet Bagnos betecknade orter, skulle
vara det bårdasts, och det blef genom fö:bry-
tarnes milda behandling, genom a bete i fria
luften, samt till och med genom gemerskap
med den y!tre ver!den, ett tillstånd, som afun-
dades de til: detta straff dömde brottslingar a!
dem, som med mindre straff voro belagde. Å
andra sidan befunno sig de till tukthus och de
till enkelt fängelse dömde på e:t och samma
ställe tilisammans, utan att man var betänkt
på att fasthålla den i lagböckerna noga angilna
skillnaden. - Följaktligen var för soraliga straf-
fens scal: omvänd, och för de andre hade en
lika i stället för en olika behandling inträdt,
så att detia straffsystems värderikaste egenskap,
delbarhet efter svårighetens grader, gick helt
och hållet förlorad och blott skillnaden i afse-
ende på tidslängden blef qvar.
Detta var ej. den enda punkt hvari lagstifta-
rens afsigt tillinetgjordes. Brist på afsöndring
af förbrytarves olika klasser från hvarandra,
hoöpblandringen af olika lefnadsåldrar, ja stun-
dom till och med olika kön, bidrog till näran
de och u:bredande af förderfvet, så att somliga
stärkte: hvarzndra ömsesidigt i lusten att begå
brott och att deråt egna deras tillkommande
frihetsdagar, andra lito genom falsk blygsel
hos sig förqväfvas den möjliga återstoden ai
goda tänkesitt. Fångarnes belågenhet var der-
före i sediigt afseende förskräcklig, 1 kropps
ligt beklagansvärd. För det mesta befunno de
sig i brokig bandning inneslutne i fuktiga,
ösunda fänzelser, med en halimbädd, hvilken,
sällan ombytt, genom sin förruttnelse ävnu mer
förpestade den skämda luften, höljde i trasor,
hvilka sillan skyddade dem för kölden, spar-
samt försed-te med föds, för hvilken de på mån-
ga ställen blott hade välgörenheten att tacka.
Så föllo de snart i svåra sjukdomar, och död-
ligheten i fäng-!serna var förskräcklig.
Detta tillstånd herrskade ej blott i ett enda
land, utan i beta Europa. Mot slutet af förra
århundradet anropade menniskovänner samvete!
mot dessa makiens missbruk, Den berömda-
ste ibland dem, engelsmannen Howard, egnade
silt lif åt bemödendet att förmildra och afhjel-
pa detta stora elände. S2dan han besökt fän-
gelserna i de fö-nämsta linder, utverkade hn
af Regeringarne, för hvilka han framställde sina
fromma önskningar, åtskilliga förbittringar, hvil-
ka visserligen blott engingo det fysiska till-
ståndet, men dock blefvo föreöpare till vigti-
gare. Efter sin återkomst till fäderneslandet
upplefde han den glädjen att der se sina re-
formförslag antagna, hvilkas grundval var brotts-
lingarnas isolering. Den lärde Blackstone gafs
honom till biträle för affsttande af den lag.
hvarefter hans system skulle träda i stäle.för
deportationsstraffet. Men det utskott, hvilket
med Howard skulle förbereda stiftandet a:
denna lag, kunde icke biifva ense. Desslikes
hade opinionen tagit en annan rigtning. För-
söket att i nya Sydwales grundlägga en straff-
koloni tog den så i anspråk, att på förverkli-
gandet af någon annan plan ej var att tänka.
Redan förui hade ständerna i Flandern rig-
tat sina blesxar på fångarnes beklagliga . till-
s!ård och erkänt så väl :det onda, som nöd-
vändigheten att afbjelpa det. Under Maria The-
resias, regering blef år 1772 ett fängelse anlagdt
i Gent, der man sökte att. förbittra fångarne,
genom att hålla dem. till gemensamt. arbete un-
Jan farllban db oo annv8gn0 2 Ar mz-2s Ks po RR