MINDRE TEATERN.
Rose och Marguerite, komedi i 3 akter,
af Desnoyer och Leonce; öfvers.
Vi göra här åter bekantskap med en af dessa
franska komedier, som utmärka sig för liflig
dialog och rask aktion, men som endast erhjuda
skizzarade karaktersteckningar, der författaren
med en lätt toucherande pensel målar några
matta och osäkert kållna gestalter. En viss
pariserflärd och sedlig frivolit utgör styckets
grundton, hvaremot bjert framsticker dess mo-
raliska element, lätt skizzeradt uti tvenne af
handlingens hufvudpersoner, Rose och Jacques
Perrin, hvilka, jemte den åldrige baron de
Villiers, utgöra en rätt vacker grupp i taflans
förgrund.
. Styckets intiig är enkelt och nätt anlagd.
Baron de Villiers, en jovialisk gubbe med godt
bjerta och god aptit, har tvenne älskvärda son-
döttrar, för hvilkas framtida lycka han är lif-
ligt intresserad. Han kan således icke vara
rätt nöjd förr än han försett sina skyddlingar
med välbeställda äkta män, och det!a bestyr
sätter honom rätt minga myror i hufvudet.
Slutligen kommer honom dock Morpheus till
hjelp; vår baron är just icke drömmare till
lynnet, men hvad tycks? han drömmer ändå,
och drömmer om bröllop!
Ingenting är naturligare än att omtsla Mor-
phei uppenbarelser, och lilla Rose, hans yngsta
sondotter, får i förtroende veta alltsammans.
Kort och godt: efter många små väsend:liga
changemanger vid äktenskapskontraktens upp-
rättande går drömmen i fullbordan, med ett
efterlänzstadt dubbelbröllop.
Den lilla okonstlade Rose har fått sig till
make en redbar bankir, Jacques Perrin, som
med sina 40 år icke lingre kan förena ungdo-
mens poetiska svärmeri. Marguerite deremot
har till sitt bjert:s älskling utkorat den unge
Jules de Saint-Yves, som ännu, efter ett helt
års äktenskap, fortfar att bibehålla den glö-
dande älskarens hela ömhet och uppmärksamhet.
En jemförelse mellan de båda systrarnes äk-
tenskapliga förhållanden leder nu till den upp-
täckten, att den stackars Rose måste vara myc-
ket olycklig, emedan hennes man aldrig talar
ett enda ord om sin kärlek, samt tillbring:r
hela dagen på börsen och på sitt kontor; då
deremot Jules sällan aflägsnar sig från sin Mar-
guerite och aldrig ledsnar vid att tolka sina
varma känslor. Det gifs icke mera något tvif-
vel — den hulda Rose är mycket olycklig, och
Marguerite skyndar att derom avertera hela
familjen. Hvad skall man göra? Ack, min
Gud! man måste återföra den otacksamme, den
pligtförgätne Perrin på den rätta vigen; men
huru? Hvem vill åtaga siz denna grannlaga pligt?
. .. Farfar de Villiers sonson, Fredrik, en äkta
rouå, som gjort till sin lefnads uppgift att vara
unga, försummade fruars tröstare, åtager sig
ändtligen derna svåra mission. Nu invecklar
sig styckets intrig, ett anfalls- och försvarskrig
uppstår mellan den äkta mannen och den älsk-
värde tröstaren, som slutar med den sednares
totala nederlag.
Imedlertid har förhållandet mellan Jules och
Marguerite blifvit mycket förändradt. Den un-
ga frun trånar bort sina dagar på landet, me-
dan hennes man uti hufvudstaden, lik en fjäril,
suger honung af alla nöjets rosor. Afven här
infinner sig tröstaren och ställer så till, att
den unga frun blir öfvertygad om sin makes
trolöshet. Jaeques Perrin, familjens gode genius,
uppträder äfven här, för att motverka Fredriks
planer, och lyckas äfven slutligen, med kraftigt
bistånd af sin Rose, att ställa allt till rätta och
återföra de båda lättsinniga urge männen på
pligtens och dygdens väg.
Stycket utfördes med god ensemble. Herr
Stjernström var en förtrifflig farfar de Villiers.
Herr Kinmanson en komplett pariserrou och
berr Torslow återgaf Jacques Perrins parti med
vanligt mästerskap.