af alla kön och åldrar, somliga sysselsatta med att
draga i de långa linorna, andra endast ropande sin
höelsniog åt afguden; hela församlingen i öfrigt upp-
gick till öfver 200,000. Genom en liten inträdes-
afgift, som hvar deltagare måste erlägga vid porten
till tempelgårdarna, känner man de besökandes an-
tal bestämdt på siffran. Fanatiska sjelfuppoffrare
saknades lika litet nu som annars, hvilka lade sig i
vagnarnes väg, för att krossas under bjulen. Annu
fisra af de utmattade vallfararne hade omkommit
på vägen till templet, och mångfaldigt flera lågo
qvar på vägen derifrån, sedan ett häftigt regn fal-
lit; en mängd schakaler följde efter vanligheten i
vallfararnes spår, för att förtära lik och döende. De
tempeltjenare, som skulle hålla ordning vid vagn-
processionen, hade vid detta tillfälle utstyrt sig i
indobrittiska kompaniets embetsuniform, så att ho-
pen trodde dem vara styrelsens ombud. På Jug-
gernauths vagn stod deremot, i vanlig bramindrägt,
en prest, som under vedervärdigt oblyga åthäfvor
utförde en messa, hvari församlingen uppmanades
till de otäckaste utsväfningar; hela menigheten upp-
repade slutorden i chör.
Allt hvad det honorabla bolaget beslöt i anled-
ning häraf, var tryckningen af de framlagda band-
lingarne, så att ledamöterna kunde taga dem i skär-
skådande till nästa möte. (Läsebibl.) :
— I de fordna krigen emellan Sverige och
Danmark, såg man ofta hela kompanier skidlöpare
fäkta mot hvarandra i de annars för krigiska före-
tag otillgängliga bergen, som skilja Sverige och
Norrige ifrån hvarandra. En afdelning svenska
skidlöpare ämnade att nattetid öfverfalla en liten
Norsk gränsstad. De togo vägen öfver de ödsligaste
bergen och tvungo en bonde att tjena dem såsom
vägvisare. Denne ilade, bärande en lykta i handen,
med skyndsamhet framför de svenska skidlöparne,
hvilka i den mörka natten följde honom öfver berg
och dalar. Han förde dem öfver en skogig bergs-
slätt, hvars dunkla grenar kastade mörka skuggor
på snön. Vägvisaren kunde icke urskiljas, endast
hans lykta syntes, liksom flygande ila fram öfver
slätten. Skidlöparne följde efter. Men vägvisaren,
noga bekant med vägen, uppnådde ett ställe, der
en lodrätt bergvägg störtade sig ner uti en fruk-
tansvärd afgrund. Här kastade han lyktan i sned
rigtning ner i djupet och smög sjelf skyndsamt och
obemärkt in bland träden. Svenskarna sågolyktan,
skyndade med obämm d fart efter densamma och
störtade krossade ned i afgrunden.
c Rättelser: I gårdagsbladets följetong, 2:dra
sidan, 1:sta spalten, 11 raden nedifrån, står: Tou
are, läs: Than are, och 43 raden: Than arep, läs:
There are.
3:dje sidan, 4:sta sp., r. 30 står: dansadesp, läs:
dansas.
nam an I a sc mans RAR RAA AR LR 2 TR FA