delser emot dem, och endast rättade sig efter
sina egna intressen och sina egna rättigheter.
Osktadt varsamheten i detta diplomatiska
språk, är syftningen omisskännelig och påtagli-
gen densamma som grefve Alton-Saee omnämnt
i pirskammaren.
Ahd-el-Kaders öde har blifvit en fråga för
dagen i Frankrike. Den anses af hög betydelse,
ieke blott för Algier, utan ock för Frankrike.
Så mycket är klart, att om Franska regerin-
gen icke uppfyller det förbehåll med hvilket
Abd-el-Kader gaf sig i fransk fångenskap, så
skulle derom icke finnas mer än ett omdöme i
hela verlden, och det skulle icke vidare löna
mödan för fransmännen att ständigt tala om det
ptrolösa England,. Men om Frankrike på så-
dant sätt räddar s:n heder, så förlorar det up-
penbart största delen af den nytta, som det
kunnat hemta af Abd-el-Kaders tillfångatagande.
Man får icke glömma att två hundra Algieri-
ska familjer nyligen utflyttat tili Damaskus, och
af sina Syriska trosförvandter bhfvit särdeles
väl omhuldade till följd af sin förklaring att
heldre v:lja lefva såsom främlingar uader mo-
hammedanskt valde, än under de otrognan
fransmännen. Det är klart att Abd-el-Kader
icke skulle förblifva någon fånge, sedan han
landstigit i Egypten, och att ingen ting skulle
hindra honom att från Orienten återvända till
Algier, så saart han trodde ställningen derstä-
des än en gång gynna han3 planer. Innan han
öfverlennade sig åt fransmännen, hade han be-
redt sig på en flykt inåt öknen, och det är
otvilvelaktigt att han skulle kunnat verkställa
denna flykt i den med en mängd skogbevuxna
pass försedda nejden kring floden Muluia, der han
då befann sig. Det enda, som afhöll honom
derifrån, var svårigheten att medföra sitt läger
(sin Deira) tillflykten för hans af alla are-
ber så vördade moder Lella Zohra och hans
gemål Lella Keira, hans barn och hans närma-
ste fränder och vänner, hvilka genast skulle
varit utsatta för röfvarstammen Angudas eller
också Marockanernas anfall. Han hade likväl
låtit sätta sig och sitt läger öfver floden Mu-
luia, med föga mindre fara genom de af reg-
net fördjupade vadställena, än genom de för-
följande Marockanernas kulor. Det Jyckades
honom äfven att om morgonen den 24 Dec.
obehindradt fortsätta färden öfver Trifas slätt,
och han tog nu vägen österut, i :fsigt att kringgå
ett berg, som ännu skilde honom från den med
hoaom förbundna stammen Beni-Snassen. Denna
rörelse kunde han likväl icke utföra utan att
beträda en del af franska området vid Nedro-
ma. Här undslapp han icke Lamoricieres vak-
samhet. Denne outtröttlige general, som han,
sedan de begge vinterfälttågen vid Maskara,
fruktade mest bland alla, var redan aftonen
förut underrättad om hans fård, och hade ut-
sändt tjugu spabis för att bevaka hans steg.
Kl. 2 om natten uppbröt hela den franska di-
visionen, 4,000 man stark, hvaribland 4,200
ryttare. Generalen hade knappt järdats 4 tim-
mas väg, då han möttes af åtskilliga bland Abd-
el-Kaders härförare till häst, och kort derefter
kom en af Abl-el-Kaders äldste agas, anhål-
lande om fritt tillträde för sin olycklige herr-
skare. Eter landets sed utvexade nu Lz2mo-
riciere några fredspanter med sändebudet; divi-
sionen stannade och då generalen i detsamma
erfor att stammen Beni-Snassen, nyss den fall-
ne hjeitens vänner, nu var i begrepp att ö!-
verfalla hans svagt beskyddade Deira, så af-
sände han 600 ryttare till dess beskydd. Två
timmar derefter återkom agan med ett bref
från Abd-el-Kader, hvari han underkastade
sig, med förbehåll att blifva förd, till Alex-n-
dria i Egypten eller S:t Jean dAcre i Syrien.
Lamoriciere ingick härpå, dertill auktoriserad
af guvernören, som ägde särskildt tillstånd från
regeringen, hvilken förutsett emirns önskan i
ett sådant fall.
STORBRITANNIEN.
Från London berättas den 43 Jan., att man
allmänt trodde banken erna den dagen nedsätta
sin ränta; men att direktionen, som verkligen
öfverlagt om ämnet samma dag, afhållits från
detta beslut af farhåga att nedsättningen skulle
i närvarande ögonblick endast blifva gagnande
för fondspekulanterna.
D2 vid årets början utfärdade tabellerna öf-
ver det förflutna qvarialets inkomster och ut-
gilter vis en icke obetydlig undervigt. I jem-
förelse med det motsvarande qvartalet för 1846
går minskningen till 4,155,313 ; hvaremot
minskningen för hela året 4847 i jemförelse
med bela året 4846 utgjorde 2,247,454 L.
Största minskningen har visat sig i den så kal-
lade accisen eller förbrukningsutskylden och
dernäst i tullen. Den förra har nemligen gif-
vit 790404 mindre förlidet år än det näst
föregående och den sednare 2935,567 . Minsk-
ningen är betydelseful!, om man erinrar sig att
accisen kan anses som en måttstock för medel-
klassens och arbetsklassens tillgångar och välstånd.
Artilleriet skulle ökas med tjugo kompanier,
och genom denna tillökning uppgå till 9,900
man, oberäknadt den ridande 2rtilleribrigaden.
Melian jul och nyåret ingick till amiralite-
tet den olycksposten från Malta, att ångfregat-
ten Avenger, gått förlorad i Medelbafvet oc h
så vidt man ännu kände, hela besättningen,
utom 3 man. Ångfregatten kom från Lissabon
och hade mött engelska segelfartyget Paschap,
som inlopp i Maltas hamn den 22 Dec; kap-
tenen på Pascha anmärkte att Avenger hade
följt en sådan kosa, som ovilkorligen skulle
föra till undergång, om den icke ändrades: den
ledde nemligen rakt emot några på sjökortet
rn RT TA Ar bk a a ran og rr EVE