fars och min mors karbiner, nemligen den 24
September 4849, klockan elfva på förmiddagen.
Ja, verkligen, jag erinrar mig den der in-
skriptionen, hvarpå jag ej hann begära någon
förklaring af er, ty i samma ögonblick som jag
läste den, måsie vi gå ned för att spisa.
Jag vill således nu uppfylla er önskan. För-
klaringen lyder sålunda: År 1849 återstod af
famijen Giudice icke mer äh tvenne bröder;
af familjen Franchi deremot endast min far,
som hade gift sig med sin kusin. Tre måna-
der efter detta giftermål beslöto Giudicern2 att
i ett enda slag göra slut på Franchiska famil-
jen. Den ene af bröderna lade sig i försåt för
min far, som. skulle återvända från Sartine,
medan den andre, begagnande sig af bans från-
varo, skulle belägra mina föräldrars hus. Sa-
ken företogs enligt den uppgjorda planen, men
slutades helt olika mot hvad angriparne hade
beräknat. Min far, som blifvit underrättad om
allt, var på sin vakt; min mor, som äfvenledes
fått veta af allisammans, församlade sina her-
dar, så act i den stund, det dubbla anfallet
gjordes, voro båda två i försvarstillstånd, min
far på berget, min mor inne i sin egen kam-
mare. Efter fem minuters strid stupade de
båda bröderna Giudice, den ene skjuten af min
far, den andre af min mor. När min far såg
sin fiende falla, drog han upp sitt ur: det vi-
sade på elfva. Då min mor såg sin motståndare
falla, vände hon sig om-och blickade på pen-
dylen — klockan var elfva. Alt hade sluats
på en och samma minut; det återstod nu ingen
Giudice, hela sligten var utrotad. — Den seg-
rande familjen de Franchi förblef från den da-
gen i lugn; och som den ärofullt uppfyllt sitt
värf under fyra århundraden, blandade den sig
numera icke uti någon tvist. Men min far lät
gravera datum af denna besynnerliga händelse
På stocken af hvardera karbinen, hvarmed de
afgörande skotten blifvit lossade, och hängde