a
Å
)
I
E
j
j
j
;
j
Jandra, — i de blodigaste och svåraste fästnings-
Jarm, som kunde nästan benämnas oöfvervinnerlig,
trupper af denna armå landstiga i Amerika, se,
Isammanträffandet, men en gång står denna fiende
Iderkufvas samt att Amerika icke har något anfalls-
l
4
J
(
l
1
Å
f
i
1
j
(
s
f
L
j
f
L
l
f
(
Lt!
len tredjedel af de tappra männen till jorden. G
1
1
L
I
L
TI
(i
loch de stora fördelar, de försvarande hade, samt
Vv
s
Vv
l
s
utgifterna, då må det — med fosterländsk blygsel
upprepar jag hvad jag nyligen läsit — göra sig
färdigt att gifva sig åt hvem som he!st, för att
undgå tryckande bördor,. Medlet är ganska rik-
tigt. Det kostar troligen mindre att vara ett gu-
vernement, än ett sjelfständigt rike. Både Finland
och Polen åtnjuta lycksaligheten att vara utan egen
armå, som förtär landets must och merg. En milis
vore då också aildeles tillräcklig, ty man hade in-
gen att strida emot, emedan man hade den som
försvarade sig och man sluppe detta bekymmer.
Belåtenheten — detta nya, under 1834 års riksmöte
uppfunna, mördande vapen — belåtenheten, till häst .
och till fot, som seglar och som ror, kunde då blifva
ett lämpligt vapen — om icke mot fiendtligt bröst,
dock för att mörda ångern i eget!
Vare det långt ifrån mig att vilja begabba mitt
fäderneslands nöd och oförmåga att bära sina bör-
dor, om en sådan funnes. Men jag tror icke att
denna nöd står för dörren. Jag tror att ett
stort och ädelt folk, ett fattigt folk, rikt endast på
minnenl och ära, ett folk, som en gång, då, efter
tioårigt utpressande krig, öfverlefvorna af dess krigs-
här lågo i Czarens bojor, dess konung en flykting,
dödande farsot härjande landet — förmådde att inom
ett år uppsätta nya regementen i hvarje landsort,:
samt, då äfven denna armå nödgades sträcka han-
den i förenade fienders, af förrädare beredda bojor,
för tredje gången uppsatte en ny indeldt arme —
ett sådant folk kan verkligen, i fridens och lyckans.
sköte, bära det missödet att hafva en armå, så jem-.
förelsevis litet kostsam, så välfrejdad, så medbor-
gerlig, så belåten med litet, som den svenska; och
man borde icke få höra önskningarne att denna
arme, som, i anseende till fredens långvarighet, icke
kunnat begagnas, måtte förminskas; likasom om man,
i ett välbestäldt hus, borde bortkasta eldsläcknings-
anstalterna, emedan ingen eldsvåda höres af eller
tyckes vara att förvänta! -
FEMTE ARTIKELN.
Bedömandet af krigiska tillåragelser m. m.
Det återstår mig nu att bemöta den hufvudan-!
märkning, som A. B. gjort vid mitt sätt att bedöma .
-I historiska tilldragelser, med anledning af Amerika-:
narnes och Cirkassiernas krig.
A. BP. yttrar, att jag, vid bedömandet af Nord-
- amerikanska trupperne, förfarit icke som den oväl-!
dige domaren, som utreder och pröfvar, utan som
advokaten, hvilken uti ett förhållande endast upp-;
tager de bevis, hvilka öfverensstämma med hans.
förutfattade mening, utelemnande hvad som talar
deremot.
Skulle jag hafva begått denna orättvisa, så skedde .
- sådant rakt emot de af mig ofta uttalade grundsat-,
ser. Till dem, som haft godheten att följa min j
- I skriftställareverksamhet i mitt yrke, vädjar jag, om
-ljag ieke, så väl i min skrift: Om stående härar
och folkbeväpning, som i mina Föreläsningar öf-
ver krigskonsten ofta uppträdt just emot denna
advokatoriska förvridning af tilldragelser, der man
fäster sig vid skenet, eller vid utgången, eller vid
vissa delar af tilldragelsen, förbigående andra. Jag
har högt klandrat detta sätt att missbruka krigshi-
storien, likasom man så ofta gör med den allmänna
I historien, och jag har flerfaldiga gånger erinrat om,
det af händelser, der äfven de kända orsakerna fläta
huru högst varsam man måste vara vid bedöman-
sig på ett så dunkelt sätt och der en mängd trå-
dar aldrig blifva bekanta.
Men hvilken förtjenar här förebråelse för ett dy-
Ilikt förfarande, jag eller min motståndare?
En armå, som under ett sjuårigt, genom sina många,
stora och länge oafgjorda .drabbhingar minnesvärdt
krig, besegrat den ena fransyska armåen efter den
stormningar bekämpat de starkaste hinder, — en
i fall ett sådant namn någonsin vore förtjenadt, —
flere gånger, öfverlägsna fiender flykta vid första
bakom skyddande hinder och sträcker med sin eld
Då kommer en författare (i Dagl.: Alleh.) och ut-
ropar: Af detta nederlag kan man se milisers tap-
perhet och deras öfverlägsenhet öfver stående härar;
man kan äfven se, att ett fritt folk aldrig kan un-
krig att befara, m. m. :
Denne är den oväldige domaren!
En annan författare (det är tyvärr jag) utreder
förhållandet med de stora svårigheter, de anfallande,
säger, att tilldragelsen ingenting bevisar; men att
mera bevisande är då det tillfälle, der de stridande
icke hade mellanliggande hinder och der den ena
genast flyktade.
Han, som så tillvägagår, är advokaten!
En tredje författare (ÅA. B.) visar nu, att två kom-
panier verkligen öfverkommo hindret, att två fartyg g
icke deitogo i elden, samt att de försvarande fåttg
beröm för sin tapperhet af en ädelmodig fiende,
manad af sin heder att icke nedsätta deras värde,
— och drager häraf likaledes slutsatsen om milisers
värde.
Han, som så yttrar, är oväldig domare! —
Så äfven rörande Mexikanska kriget.
En arm inbryter i ett land, vinner oafbruten se-
ger och intager rikets hufvudstad.
En författare (A. B.) utropar genast härvid: Denna
händelse vore icke tänkbar, om icke den segrande
armån innehade de egenskaper, som fordras för en
god krigshär.
Så talar den oväldige, utredande domaren!
En annan (jag) utreder de förhållanden, som äga
rum uti det upplösta riket, och hvilka lättat eröf-
ringen, samt yttrar, att händelserna icke vittna om
annat än ett relalift större värde hos den segrande
öfver den slagna armån.
Det är advokaten, som så yttrar sig!
Jag påkallar läsarens uppmärksamhet derå, att i
hela denna strid rörande träffningen vid New-Or-
leans och kriget i Mexiko, det icke är jag som at
bändelserna sökt draga bevis, utan att detta just
äro mine motståndare (i D- Å. och A. B.); samtvatt
min roll hela tiden varit den att underkänna be-
visens värde. Afven i detta fall lärer min befatt-
ning mera varit domarens, och mine motståndares
mera advokatens.
A. B. yttrar, att med samma skäl som jag un-
derkänt värdet af beviseD för amerikanska armens
förträfflighet, samt med samma skäl, som jag yttrat
att general Scotts landstigning och tåg med en li-
ten krigshär djupt in i Mexiko endast bevisade, att
de 8 millionerna voro utan styrelse och utan krigs-
här — med samma skäl borde jag neka svenskar-
nes tapperhet under Carl XII:s hela romantiska
härtåg i Polen och Ryssland, som i många fall har
likhet med amerikanska armåns tåg i Mexiko. Jag
borde likaledes neka värdet af Gustaf Adolfs krigs-
här nyss rekryterad med svenska bondsöner samt
af Gustaf Wasas seger, då han med bönder utdåref
Christiern och dess öfverlägsna stående trupper).!p
B. anser mig derjemte böra påstå, att Polen,
Ryssland och Tyskland Voro i dessa tider utanz
styrelse och utan krigshärs Härigenom anses jogg
hafva inkastat mig i ett svårt dilemma. si
Tror A. B. verkligen, att general Scott, eller denig
regering, som utsände honom, skulle hafva vågatn
ett så, under alla vanliga förhållanden, äfventyrligtg
mm I BHoR NN -- Mn pr Rh
4 :
Om PR dd MM DIA pmm Hf ss CC AN BM M 3 MÄN HH MM MA Ö