fattningarne bäst tillämpas af dem, som utfärdat de-:
samma. :
Talaren, för sin del, trodde tvertom, att lagskip-
ningen bättre anförtroddes åt en oberoende domare-
makt, än åt lagstiftarne sjelfva, hvilka möjligen ofta
kunde frestas, att der lagen vore otydlig eller ofull-
ständig, tillämpa densamma godtyckligt och tillfäl-
ligt. Bristerne deri upptäcktes äfven lättare af dem,l:
som icke förblindas af någon faderskärlek, och tal.
trodde, att de ekonomiska författningarne torde blif-
va med mer och icke mindre omsorg uppställde, om
man icke tyckte sig alltid hafva den lättare utvä-
gen, att tillfälligt förklara desamma genom svar på
inkomna förfrågningar. Tal. fann äfven det inne-
bära en långt kraftigare och säkrare kontroll öfver
författningars lagliga tillämpning af konungens be-l
fallnipgshafvande och andra underordnade myndig-
heter, derest deras beslut icke i sista instansen
komme att pröfvas af deras egna respektive chefer,
utan öfverlemnades till domstols slutliga granskning.
Hr von Hartmansdorff hade visat sig mycket öm om
det kongl. prerogativet, uti hvilket han förmenade,
att den ifrågavarande propositionen gjorde ett stort
ingrepp, då den åsyftade att skilja Konungen från
sin nu egande rätt, att ensam skipa lag i de sg. k.
ekonomiska tvistefrågorna. Det förvånade likväl ta-
laren, att man ville visa sin ömhet om Konungens
prerogatif genom att bestrida konungens egen pro-
position, att möjligen i en framtid kunna slippa ett
prerogatif, som vore förenadt med så mycket tunga,
besvär och ansvar utan motsvarande nytta. Vore
det ett prerogatif för Konungen, att belastas med
afgörandet af alla möjliga mål, och skulle detta pre-
rogatif rigtigt omhuldas och fullständigt utöfvas, så
befarade tal. att man slutligen icke funne någon,
som ville åtaga sig dem mödosamma befattningen,!
att vara konung i landet. I öfrigt erinrade tal., attl.
Konungen ju egde äfven det prerogativet, att från
sig skilja afgörandet af s. k. besvärsmål i ekonomi-
ska frågor, hvilket ock i några delar redan skett!
genom 41828 års författning samt äfven sedermera, !
och kan ytterligare ske hvilken dag som helst, så-;
vida högsta domstolens tid skulle sådant tiliåta. Hr
v. Hartmansdorff visste i allt fall, lika väl som npå-
gon annan, att Konungen i sjelfva verket ganska j
sällan utöfvar den ifrågavarande lagskipningsmakten. .
Under konung Carl Johan var det troligen inom det !
departement, hr v. Hartmansdorff då förestod, han, !
som dikterade besluten i de flesta besvärsmålen, och !
under vår nuvarande Konung vet man, att H. M:tl:
sällan sjelf deltager i dessa slags ärenden, emedani:
de vanligen ajourneras till föredragning under H.l
M:ts vistan!e i Norge eller under dess resor i lan-
det, inför den då tillförordnade regeringen. Grefye.,
Lagerbjelke hade ansett det vådligt, att stadgandet
i 24 R. F. om målens beredning i nedre justitie-
revisionen borttages. Det borde likväl icke vara hr!
grefven obekant, att denna beredning, så vidt nå-
gra andre än föredragande revisionssekreteraren deril:
deltaga, numera icke kunde anses vara af någonl
särdeles vigt och att den för öfrigt ej heller omfat-
tade hvarken brottmål eller s. k. besvärsmål, utan
endast de civila tvistemål, hvilka genom ordentligt
sökande droges under högsta domstolens pröfning.
Talaren tillrättavisade derefter i skarpa ordalag!
hr von Bartmansdorffs utfall mot samfälda val och
mot Tidningsskrifvare.
Exc. grefve Posse hade icke velat upptaga tiden,
enär hr Gänther vederlagt de mot förslaget fram-
ställda anmärkningar; men då hr von Hartmans-
dorff lagt vigt på den anmärkningen, att rådgifvar-
ne ej kunna få kunskap om författningarnes ver-
kan, utan att de afgöra besvärsmålen, ville talaren
erinra, att den kunskap, som vinnes på detta sätt,
är ofullständig och vilseledande; ty i mål, som röra
mitt och ditt, framställa parterna saken hvar från
sin sida. Statsrådet har tillfälle att vinna den an-
tydda kunskapen genom den allmänna öfversigten
af det hela och genom upplysningar, som det in-
fordrar och erhåller från underordnade,
Man har talat om statsrådets bristande tid. Detta
är visserligen också ett skäl till besvärsmålens af-
skiljande ; men icke det hufvudsakliga, som är, att
de lämpligare kunna handläggas af högsta domsto-
len, och af statsrådet.
Hr Fåbreus har redan sagt, att besvärsmål, som
röra skiftesverket, afgöras af högsta domstolen.
Ingen klagan har deröfver försports.
Hr Dalman har sagt, att konungen ej deltager i
besvärsmålens afgörande. Det bör derföre upply-
sas, att när han är närvarande, deltager han deruti,
likasom i annat.
Frib. Cederström, R., anförde i afseende på frå-
gan om statsrådets bristande tid att handlägga be-
svärsmålen, och såsom ett argument mot dessas af-
skiljande derifrån af nämnde anledning, den latin-
ska frasen: ultra posse, nemo obligatur , hvaruti
ordet posse, som betyder kunna, hade afseende på
den nuvarande ministerens förmåga att medhinna
sina göromål, hvilken ingen borde betvifla.
Hr vön Hartmansdorff bade vidrört följderna af
besvärsmålens afsöndring från statsrådet, nemligen
att detta skulle komma att göra nya lagar, utan
att lära känna deras praktiska verkan. Tal. ansåg
det väl förtjenstfullt att sysselsätta sig med theori-
erna; men fältet vore halt.
Om nya ledamöter skola nämnas i H. D., så fat-
tas löner, och regeringen kommer att vända sig till
ständerna för att få sådana. Vet man väl huru
stora anslagspropositioner då komma? Justitieråden
hafva höga löner. Tal. hyste farhåga för kostna-
derna.
Det kunde väl synas öfverflödigt att ingå i svar
på hvad hr Bruce sagt; men tal. kunde dock icke
underiåta att uttrycka, buru smärtande det var, att
man satte i fråga kärleken till konungen, derföre
ätt en eller annan af hans propositioner blefve af-
slagen. (Bravo! från flera sidor.)
Hr Gripenstedt ansåg frågan vara, huruvida man
borde undanrödja det hinder, grundlagen ställer i
vägen för en förändring i H. D:s organisation; så-
ledes helt enkelt om möjligheten att bereda fram-
tida förändring. Då kunde man utan betänkande
bifalla förslaget.
Hr Sandströmer bade blifvit förekommen af dem
som talat för bifall och nöjde sig derför att instäm-
ma med dem.
Hr von Hartmantdorjf ville, då hr Dalman sagt,
hur det tillgick under all. konungens tid, sannin-
gen likmätigt upplysa, att han (br v. H.) icke af-
gjorde målen ensam, utan tillika med två andra
personer. Det hade ej sällan händt, att tal. hört till
minoriteten. Det var en lycka, att Carl Johan var
så mån om sin makt, att om någon understod sig
att vilja regera i konungens ställe, blef han afsatt.
Grefve Logerbjelke: Hr Gänther har sagt, att
om H. D. finge två divisioner, skulle den ena
kunna handlägga besvärsmål och bestå af admini-
strativa embetsmän. Detta kan icke ega rum; ty
17 SR. F. stadgar, att H. D. skall bestå af lag-
kunnige män; men det är ej gifvet att en embets-
man, om än skicklig i administrativa värf, suttit i
domareärender och således är kompetent. — En
FR VP 2 rr