sta skymt af en sådan misstanka. och utmärkelse? Hvad 0 s sieltva beträffar, så, långt från attla vara, missnöjda med resultatet af hr öfverstelöjnantens arbete, stadna vi på visst sätt i verklig förbindelse derför, så till vida nemligen, som br öfverstelöjtnanten under sitt bemödande att försvaga verkan af hvad Aftonbladet förut yttrat, tvertom deråt gifvit en lysande bekräftelse, i allt hvad sjelfva tvistefrågan angår samt dessutom, ehuru troligen mot egen förmodan, benäget försett oss med iåtskilliga nya skäl, hvilket skall visa sig tydligt såsom kilden i en spegel, när vi få tillfälle att analysera hans konstrika opus. Det är likväl icke möjligt att omedelbart följa herr öfverstelöjtnanten på spåren i hans bug:ande vändningar så som det fordras för att ådagalägga detta; hvarken tid eller utrymme medsifva det nu. Vi nödgas i detta hänseende förbehålla oss att framdeles få återvända till ämnet, under försäkran, att vi brinna af håg att kunna komma dertill så snart som möjligt, För ögonblicket måste det vara nog att vi derföre inskränka oss till en helt kort framställning för att återföra denna polemik till hufvudrågan, som herr öfverstelöjtnanten så gerna synes vilja sfligsna. Hvad är det då som utgör det egentliga tvisteämnet? Jo hr öfverstelöjtnanten hade med de famösa upplysningarna,, sistlidne somras till ändamål att få den svenska allmänheten att tro, först och främst att det Amerikanska milissystemet icke duger i militäriskt hänseerde, och för det andra att försvarsanstalterna i Förenta staterna med deras milis äro vida dyrare än de Europeiska maktern2s stående armeer. I det förstnämnda hänseendet hade hr öfverstelöjtnanten gjort åtskilliga uppgifter angående flere af Amerikanernes strider med Engelsmännen, hvilka vi med utdrag ur m:r Normanlfö Pringles bok visat innefatta bestämda oriktig-si heter. Ingen enda af dessa anmärkningar harb hr öfverstelöjtnanten egentligen förmått gendrifva, hvarföre han i stället sökt försvaga verutdrag ur andra ställen af hr Pringles bok, hvilka egentligen u!göra ett försvar för Engelska truppernas bravur, den Aftonbladet aldrig dragit i tvifvelsmål. Hr öfverstelöjtnanten har i öfrigt härvid gått tillväga i afseende på denna stridsfråga, ungefär såsom de konservative vanligen göra vid bedömandet i allmänhet af stater med demokratiska institutioner. MHvz2rje misst2g, brott eler mensklig svaghet, som i en sådan stat kan uppletas, skrifva de genast på den demokratika författningens räkning; men om tillståndet i de absoluistiska staterna är mycket värre, och sedligheten långt sämre, så sätta de aldrig i fråga att den despotiska författningen der kan vara orsak till några dylika missförhållanden. Om ett slagsmål eller gatupplopp eller ett drag af sjellbämd passerar i Ameriki:s aflägsnaste stater, så är demokratien skuld dertill, men i Ryssland betyder dagligt våld och oräctvisa intet. Ingenting retar dem likväl så mycket, som om en demokratisk stat framgår på civilisationens bana med ett lugn och en sjelfbeherskning, som kan citeras såsom ett mönster, såsom i Norge. Då heter det, att sådant omöjligt kan bära sig länge, en sådan stat måste förr eller sednare gå sin upplösning till mötes, att den fria författningen väl kan duga för det landet, men icke för andra, o.s.v. Att andra samhällen, med absoluta eller aristokratiska författningar, redan befinna sig i eit slags upplösningstillstånd, det bekymrar de konservative deremot alldeles icke, det står i alla fall förtröffligt till, tycka de. Ungefår så bar hr Hazlius förfarit i afseende på frågan om Förenta Staternas försvarsstyrka. Att den amerikanska milisen en och annan gång blifvit slagen, det framtager han såsom bevis, att systemet icke duger till landets försvar; men att Amerikanerne segrat i det hela, i båda krigen, det får icke gälla något i vidräkning. Hr öfverstelöjtnanten har helt och hållet glömt, att man kan citera tusen bataljer, der äfven stående trupper tagit till flykten; men emot dem bevisar såd:nt naturligtvis intet. Är det möjligt att vara behäftad med mera ensidighet? I synnerhet äro de resonnemanger, som förekomma i hr öfverstelöjtnantens artikel om kriget i Mexico, tillskrufvade ända till den grad, att hr H:s derigenom sjelf nedrifvit hela sitt system, utan att sjelf märka det. Vi måste spara upptagandet af detta stycke till en annan gång, men bedje imedlertid läsaren lägga väl märke till, att vi åtage os: bevisa den nu gjorda uppgiften. Hvad kostnaderna för de serskilda slagen af försvar angår, hvilket utgjorde hufvudpunkten i tvisten, så torde det ännu vara i minnet, att br öfverstelöjtnanten med en serdeles säker ton upplyste, icke blott att en amerikansk soldat kostar scx eller sju gånger så mycket som en europeisk, utan också, att milicens exercis kostar 23 millioner dollars årligen i allmänna utgifter. Nu har hr öfverstelöjtnanten haft godbeten medgifva vår anmärkning, att milisens exercis icke kostar en shilling, och på köpet sjelf förklarat sin ledsnad att hafva råkat uppgifva den der siffran; han tyckes icke en gång rätt kunna förstå hvar han fått i den. Ja! visst får det väl medgifvas, att det var ledsamt att nödgas stryka bort en sådan summa, i synnerhet då man varit så säker derpå, som hr öfverstelöjtnanten. Då man vet, att det anses temligen bastant, redan att skrifva sju för tu i en räkning, så måste tjugufem millioner i stället för intet vara ännu mycket styfvare. Sedan hr öfverstelöjtnanten nu benäget nödgats låta pruta med sig tre fjerdedelar af den ann fana hastun dan 2 Lr. act för vår dal att