dervisningen till barnhuset blifvit förbättradt
— att dettas sjukvård fordrar minst två läkare
— att en af dessa bör vara ansvarig föredra-
gande af helsavårdsangelägenheterna i direktio-
oen — att barnhusets helso- och sjukvård ej
torde vara tillräckligt betryggad förr, än den
ställes under Kongl. Sundhetskollegii öfverinse-
ende, samt sluiligen, att af närvarande förhål-
landen ea skyndsam reorganisation af barnbu-
set torde mera trängande än någonsin vara på-
kallad.
Professorerna yttrade sig i öfrigt i öfverens-
stämmelse med d:r Berz, men förbigingo, så-
som främmande för deras utlåtande, de af d:-
rektionen vidrörda frågorna om öfverlikarens
tillsättande, verkningskrets och benämning. --
Kgl. Sundhetskollegium deremot instämde bulf-
vudsakligen med d:r B., så väl i hvad han rö-
rande ämnets vetenskapliga del yttrat, som ä-
ven i hvad han med afseende på det admini-
strativa föreslagit, och förklarade slutligen, att
kollegium ej kunde undertryeka den öfverty-
gelse, att d:r B:s afträdande från öfverlåkare-
befattningen vid allm. barnhuset skulle i när-
varande tidpunkt för denna inrattning blifva en
ganska kännbar, att icke säga en oersättlig för-
lust.n
Den 29 April 1847 resolverade Kongl. Maj:t,
att K. M. funnit för godt för närvarande upp:
skjuta pröfningen af d:r B:s afskedsansökning,
men velat i nåder anbefalla barnhusdirektionen
alt skyndsamligen inkomma med det förslag till
förändrad organisation af Stockho!ms allmänna
barnhus, hvilket K. M. genom nådigt bref a!
d. 21 Sept. 1842 anbefallt direktionen att af-
gifva, — — —
Den 18 Juni 1847 börjades i barnhusdirek-
tionen första läsningen af reorganisationskom-
mittens d. 17 November 1841 afgifna betän-
kande.
Detta är således barnhusets historia för 8 år,
under hvilken tid visserligen ätskilliga detalj-
förändringar blifvit vidtagna, men ingen till ro
ten gripande reform blifvit genomförd. Nu an-
förda handlingar, lästa i sin helhet, gifva på-
tagligen vid handen, att orsikerna till detta ur-
aktlat:nde i våsendilig mån legat i misskännan-
tet af afsigterna hos den person, som sträfvade
för reform, och en direktionens högst naturliga
obekantskap med en sjukvårds ändamålsenliga
bekaffenhet. D:r Bergs första, på direktionens
tillsägelse mon 46 dygn verkställda undersök-
ving af barnbuse:s tillstånd visade detsamma
vara från sjelfva byggnaden ned tfll den min
sta persedeln snart sagdt odugligt. Direktionen,
som förut med naturligen ovana ögon, på forut-
bestämda dagar, sett barnhuset för tillfältet upp-
putsadt, häpnade öfver den nu för densamma
upprullade tafl, och menniskokärleken jem:e
andra ädla motiver hbevekte direktionen, att med
hf och allvar gripa till en reorganisation. D.
denna imedlertid visade sig vara ganska vid-
sträckt och nödvändig att från d.t största till
det minsta vidtagas — då direktionen, ja mer
den insåg bristerna, desto tydligare fann att allt
dess föregående arbete var förspilld möda, upp-
stod liknöjdhet — då direktionen in:åg at re-
organisationen först å dess sida fordrade betyd-
hg ansträngning, men att derefter dess verk-
samhet, till följe af sakens natur, måste varda
inskränkt till blott den allmänna kontrollen,
infann sig motvilja — och då dertill en ny
makt, sjukvården, bestämd framträdde och ville
göra sig gällande, så ansåg man denna ej mera
vilja vara blott samverkande, utan fiend.lig,
man trodde den vilja beherrska barnhuset; och
fiendtlighet alstrades mot denna förmodade in-
kräksare. Då slutligen sjukvårdens målsman,
förnekad att inom inrättningen vinna gehör,
uppmanade statsmakten att med sin oafvisliga
rättighet öfver denna statens mstitution ingripa
i saken till vinnandet af förmånliga resultater
för samhället och vetenskapen, inkallades han
att stå till rätta för sitt bandlingssätt; ocb, o-
aktadt detta gillades offentligen af direktionen,
oaktadt han, som medel till befordrandet af
något bittre, vid inrättningen fick en vidsträck-
tare verkningskrets, så är likväl ånnu icke, så
vidt man vet, hufvudfrågan inom direktionen
utredd, ännu mindre till verkställighet befor-
drad. Då reorganisativns-kommittens år 18414
afgifna betänkande fordrat mer än sex år att
komma till granskning, hur länge skall det väl
dröja innan detsamma blir granskadt, och väl
granskadt, som saken kräfver?
Ref. — sjelf icke läkare — vågar ej öfver sa-
xen gifva något omdöme, ej ens på höft, men
t llråder, så vål hvarje för barnhuset såsom en
statens inrättning och såsom en vårdsanstalt för
eljest försummade och vsenlottade varelser, öm-
mande person, som äfven her riksdagsmän,
hvilka hafva att afgöra härmed sammanhang-
egande frågor: att taga kännedom om denna
bila brochyr. De skola dervid få en klar blick
öfver barnhusets brister och behof, samt der-
till 2n opartisk, ty motiverna å begge sidor
finnas andragne in extenso; och Riksens Stän-
der särskildt skola deraf otvifvelaktigt vinna
en kär anledning att med ringa medel utföra
något väsendtligt och genom sekler verkande
godt. 7 D.
— x22smoemeee (
- d (insändt.)
MÅTT, MAL, VIGT OCH MYNT.
vEftersom vi kunde tänka riket och
undersåtarne drägiigast vara.
Carl IX.
-mw - . AA