dervisningen till barnhuset blifvit förbättradt — att dettas sjukvård fordrar minst två läkare — att en af dessa bör vara ansvarig föredragande af helsavårdsangelägenheterna i direktiooen — att barnhusets helsooch sjukvård ej torde vara tillräckligt betryggad förr, än den ställes under Kongl. Sundhetskollegii öfverinseende, samt sluiligen, att af närvarande förhållanden ea skyndsam reorganisation af barnbuset torde mera trängande än någonsin vara påkallad. Professorerna yttrade sig i öfrigt i öfverensstämmelse med d:r Berz, men förbigingo, såsom främmande för deras utlåtande, de af d:rektionen vidrörda frågorna om öfverlikarens tillsättande, verkningskrets och benämning. -Kgl. Sundhetskollegium deremot instämde bulfvudsakligen med d:r B., så väl i hvad han rörande ämnets vetenskapliga del yttrat, som även i hvad han med afseende på det administrativa föreslagit, och förklarade slutligen, att kollegium ej kunde undertryeka den öfvertygelse, att d:r B:s afträdande från öfverlåkarebefattningen vid allm. barnhuset skulle i närvarande tidpunkt för denna inrattning blifva en ganska kännbar, att icke säga en oersättlig förlust.n Den 29 April 1847 resolverade Kongl. Maj:t, att K. M. funnit för godt för närvarande upp: skjuta pröfningen af d:r B:s afskedsansökning, men velat i nåder anbefalla barnhusdirektionen alt skyndsamligen inkomma med det förslag till förändrad organisation af Stockho!ms allmänna barnhus, hvilket K. M. genom nådigt bref a! d. 21 Sept. 1842 anbefallt direktionen att afgifva, — — — Den 18 Juni 1847 börjades i barnhusdirektionen första läsningen af reorganisationskommittens d. 17 November 1841 afgifna betänkande. Detta är således barnhusets historia för 8 år, under hvilken tid visserligen ätskilliga detaljförändringar blifvit vidtagna, men ingen till ro ten gripande reform blifvit genomförd. Nu anförda handlingar, lästa i sin helhet, gifva påtagligen vid handen, att orsikerna till detta uraktlat:nde i våsendilig mån legat i misskännantet af afsigterna hos den person, som sträfvade för reform, och en direktionens högst naturliga obekantskap med en sjukvårds ändamålsenliga bekaffenhet. D:r Bergs första, på direktionens tillsägelse mon 46 dygn verkställda undersökving af barnbuse:s tillstånd visade detsamma vara från sjelfva byggnaden ned tfll den min sta persedeln snart sagdt odugligt. Direktionen, som förut med naturligen ovana ögon, på forutbestämda dagar, sett barnhuset för tillfältet uppputsadt, häpnade öfver den nu för densamma upprullade tafl, och menniskokärleken jem:e andra ädla motiver hbevekte direktionen, att med hf och allvar gripa till en reorganisation. D. denna imedlertid visade sig vara ganska vidsträckt och nödvändig att från d.t största till det minsta vidtagas — då direktionen, ja mer den insåg bristerna, desto tydligare fann att allt dess föregående arbete var förspilld möda, uppstod liknöjdhet — då direktionen in:åg at reorganisationen först å dess sida fordrade betydhg ansträngning, men att derefter dess verksamhet, till följe af sakens natur, måste varda inskränkt till blott den allmänna kontrollen, infann sig motvilja — och då dertill en ny makt, sjukvården, bestämd framträdde och ville göra sig gällande, så ansåg man denna ej mera vilja vara blott samverkande, utan fiend.lig, man trodde den vilja beherrska barnhuset; och fiendtlighet alstrades mot denna förmodade inkräksare. Då slutligen sjukvårdens målsman, förnekad att inom inrättningen vinna gehör, uppmanade statsmakten att med sin oafvisliga rättighet öfver denna statens mstitution ingripa i saken till vinnandet af förmånliga resultater för samhället och vetenskapen, inkallades han att stå till rätta för sitt bandlingssätt; ocb, oaktadt detta gillades offentligen af direktionen, oaktadt han, som medel till befordrandet af något bittre, vid inrättningen fick en vidsträcktare verkningskrets, så är likväl ånnu icke, så vidt man vet, hufvudfrågan inom direktionen utredd, ännu mindre till verkställighet befordrad. Då reorganisativns-kommittens år 18414 afgifna betänkande fordrat mer än sex år att komma till granskning, hur länge skall det väl dröja innan detsamma blir granskadt, och väl granskadt, som saken kräfver? Ref. — sjelf icke läkare — vågar ej öfver saxen gifva något omdöme, ej ens på höft, men t llråder, så vål hvarje för barnhuset såsom en statens inrättning och såsom en vårdsanstalt för eljest försummade och vsenlottade varelser, ömmande person, som äfven her riksdagsmän, hvilka hafva att afgöra härmed sammanhangegande frågor: att taga kännedom om denna bila brochyr. De skola dervid få en klar blick öfver barnhusets brister och behof, samt dertill 2n opartisk, ty motiverna å begge sidor finnas andragne in extenso; och Riksens Ständer särskildt skola deraf otvifvelaktigt vinna en kär anledning att med ringa medel utföra något väsendtligt och genom sekler verkande godt. 7 D. — x22smoemeee ( d (insändt.) MÅTT, MAL, VIGT OCH MYNT. vEftersom vi kunde tänka riket och undersåtarne drägiigast vara. Carl IX. -mw . AA