dervid.
Öfver samma ämne, som här är afbandladt,
har äfven D-gbladet för i går en längre, gan-
ska väl skrifven artikel, innehål:ande några så
träffande sanningar, att vi meddela ett par frag-
menter deraf i utdrag:
Men antagom för ett ögonblick, att de rent kon-
servative komme till styret, hurudant blef väl då
deras förhållande till konungen och det öfriga fol-
ket? Konungen är liberal i flera vigtiga lagstift-
ningsfrågor, det veta vi ju alla; således skulle an-
tingen ban sjelf, eller havs blifvande ministrar mo-
difiera sina åsigter, för att tillvägabringa enhet och
system i styrelsen? Men om en modifikation skall
ske i konungens grundsatser, hvarföre skulle det
icke då lika väl kunna ske i öfverensstämmelse
med folkets allmänna önskningar och förhoppnin-
gar, som med den konservativa minoritetens vyer?
Nej! svara de återhållsamme, konungamakten
kunde lida af de förändringar de liberala vilja göra
i våra politiska förhållanden i all synnerhet, och
derföre tillhör det en vis och upplyst regent att
draga sig tillbaka, emedan det ännu är tid, för att
icke behöfva ångra ett obetänksamt steg framåt;
vi deremot hoppas att kunna öfvertyga hans maje-
stät om nödvändigheten af vår försigtighet och kär-
lek till det bestående gamla och den goda ordnin-
gens helsobringande id6er, och då vi lyckats visa
ovederläggligheten af våra argumenter, så bli vi
sjelfva sedan naturligtvis blott ett uttryck af mo-
narkens vilja, som deducerar alla sina regeringsåt-
gärders nytta och behöflighet ur våra oomkullkast-
liga principer. Vi våga derefter i all underdånig-
het stödja thronen med vår erfarenhet, och ut-
veckla för hans moöjestät ett system af slutsatser,
som för alltid skola fullända hans höga politiska
uppfostran och hålla alla passioner i tygeln och
hejda denna obetänkta framfart, som förr eller sed-
nare leder till en total omhvälfning af alla sociala
och statsborgerliga förhållanden. Vårt ok blir ljuf-
ligt och lätt vår börda, som vi pligtskyldigast drista
Oss att lägga på hans majestäts axlar, och som vi
sjelfva hjelpa till att bära; ty på annat sätt kunna
icke de filister besegras.
Vi göra sedan såsom Ulysses, när ban seglade
förbi Sirenernas ö; man vet att han stoppade vax
i öronen på sina följeslagare och lät binda sig sjelf
vid masten för att utan fara kunna höra den för-
tjusande sången. Nu tänka vi i underdånighet er-
bjuda en bit vax åt monarkens öron, och sjelfva
äro vi så bundna vid våra egna intressen, att vi i
all trygghet kunna höra på det populära larmet
omkring oss, utan att förledas till den minsta kon-
cession af våra ärfda och förvärfda fri- och rättig-
heter. Det värsta är den f—e lagen, som konun-
gen lärer fått ett oemotståndligt begär att refor-
mera; för hans skull vexer det väl nya myror dag-
ligen både i kammarjunkar Rääfs och våra öron,
och vi veta snart sagdt sannerligen icke, hvad vi
skola göra vidare åt saken; men bär det åt skogen
med den angelägenheten, så skola vi nog taga vår
skada igen i representationsfrågan, der vi synbarli-
gen hafva högsta makten på vår sida, och der vi,
efterskrifna ridderskap och adel och prester i all
synnerhet aldrig tänka gg fva med oss.
För öfrigt äro vi redobogne till alla möjliga an-
slag af penningar, för att upprätthålla vårt välde
och thronens anseende, och hela landet skall bli
som ett enda lustläger ända från Haparanda till
Ystad. Gubbarne der uppe i Norrland få skjuta li-
tet mera fågel, tjerna litet mera smör och sälja
flera rehnar än vanligt om året, och i det öfriga
landet får man väl ställa till på något sätt, så att
det aldrig blir missvext på skattebidrag till det all-
männa eller på tionde för det högvördige ståndet,
som natt och dag beder för folket och med trogna
steg upptrampar en gångstig emellan tiden och e-
vigheten, — — S S OO — — —
Antagom för ett ögonblick, att konungen utser
en konselj, som saknar folkets förtroende, så binder
nationen genom statsmedlens disposition så hän-
derna på regeringen, att den utan att öfverträda
grundlagarna icke kan uträtta något emot folkets
önskan, och några nya anslag komma naturligtvis
icke i frå;a utom i högsta nödfall. Det bevakar
sedan och kontrollerar alla styrelsens handlingar på
ett sätt, som måste göra alla dess funktioner oänd-
ligen svåra och obehagliga, och hvar och en vet,
hvad ett helt folks missnöje betyder. De mäktiga-
ste monarker hafva icke på längden velat stå i nå-
got missförhållande med sina nationer, och i ett
konstitut:onelt samhälle är det aldraminst rådligt.,