Article Image
visa, utan ville blott: såsom svensk samt vän af sanning och dess erkännande rösta för bifall. Frib. Raab visste ej att någon gifvit anledning ill hr von Hartmansdorffs tal om representationsfrågan. Efter Fredenheim, som lefde för 400 år sedan, bar ingen funnit adelns representationsrätt så förträfflig. — Tal. hade fäst sig vid br Hartmansdorffs yttrande, att om en krigare icke blefve uppmuntrad, skulle han öfvergifra sin fältherre. Säledes skulle medaljen gifvas åt Fryxell, på det adeln ej måtte bli öfvergifven af honom. De redan några gånger hörda ropen: proposilion! förnyades nu, hvarpå frih. Raab svarade: Jag ber herrarne icke vara så otåliga, klockan är bara V, till 2. Frih. yttrade vidare, att följden af etv afslag å motionen icke vore annan, än att man funnit prof. Fryxells förtjepster för stora att belönas med en medalj af adeln. Hr Munck af Rosenschöld önskade afslag å belänkandet, men med det tillkännagifvande, att adeln icke velat genom enskild belöning ingripa i den, som prof. Fryxell förtjent af landet. Hr Tham, Wih. lyckönskade dem, som kunde bedöma den litte:ära striden mellan Geijer och Fryxell, hvilket fallit sig svårt för en af våra största jurister och uti hvilket många andra ej velat inlåta sig för svårigheten skull. — Mot frih. Cederströms påstående att den yngre adeln ej understödt Carl XI i enväldets införande, anmärkte .al., att Carl XI:s förnämste medbjelpare, Wachtmeister, hört till den yngre adeln. — Tal. föreslog att ståndet först skulle afgöra, om medalj bör oifvas åt prof. Fryxell, och om så blefve besluladt, att den måtte gifvas för prof. Fryxells förljenster om Sveriges häfder i allmänhet och om svenska adelns historia isynnerhet. Hr von Troil, S. G.: I motsats till den som ansett en medalj, för utdelad för reparationen afridlarhuset, ej värdig Fryxell, ansåg twal. hvarje gåfva af Ridd. och Adeln af så stort värde, att det gör detsamma huru den ser ut, eller huru den varit gifven. Frih, Ridderstolfe, F. Adeln är part i denna sak, och dess medalj skulle vara en drickspenning. Prof. Fryxell är att beklaga för det han blifvit föremål för så mycken sötma och bitterhet på en sång. Stunden påminner om ordspråket: Gud bevare oss från våra vänner. — Frih. afstyrkte bifall. Grefve Snowsky var ledsen att flera beklagat moionens väckande; han hade dervid blott följt sin känsla för sanningen, utan att hysa några biafsigler. Sedan diskussionen nu förklarats slutad, anställ1es votering, hvilken utföll, såsom förut är nämndt, med 169 röster för bifall till betankandet och 384 ör återremiss deraf.

18 januari 1848, sida 3

Thumbnail