guld, blifvit gjordt vid Hörningshorå i Söder-
manland. Dessa areringar, som äro af groti
arbete och trolig:n af österländsk tillverkning,
väga tillsammans 4923 dukater fint guld och
äro, för en värderingssumma af något öfverl
700 rdr bko, Kongl. Maj:t och Kronan till in-
lösen hembjudna. (St. D.)
— Sällskapet för inhemsk silkesodling, som
nyårsafton bade sin sammankomst hos H. M.
Drottningen, uppgifver i sin årsberättelse at:
den inhemska silkesodlingen och mulbärsplan-
teringen gjort betydande framsteg. Förrådet af
de under 4847 producerade silkeskapslar hade
uppgått till — 467 skålpund, 3 1sd(!)
— I anledning af den osznnfårdiga uppgiften
i en för detta år utgifven så kallad National-
kalender, Scandia, att den hedersvärja framl.
grefve Magaus Brahe 4840 erhöll af krigsbefä-
let, skulle bl.fvit såld, ionebåller Tiden der
upplysning, att denna värja förvaras å Skoklo-
ster, liggande under det porträtt, som 418533 af
armå-ns fullmäkt:ge förärades grefven.
BESÖK I TAFVELGALLERIET
vid andra soirgen för artisternas och littera-
törernas pensionskassa.
Under det den politiska verlden vid inne-
varande riksdag roar sig att måla med täck-
färger eller grått i grått, torde ett litet af-
brott i de konservatives monochromier och
brottmålshistoriernas- bambocciader icke böra
vara serdeles ovälkommet. Oaktadt detta ut-
kast ej k:n göra anspråk på att vara någon
recensents kritiska sepiarmå!ning — läsaren be-
bagar påminna sig att sepian göres af blöck-
fi.ken — hafva vi således ej kunnat afhåla oss
från att med några penndrag skizzera den af
Wobhlfahrt arrangerade tafvelexposition, hvilken
nu som bäst pågår hos hr de la Croix. Re-
dan vid åsynen af det första tafvelgalleriet ut-
tryckte man sin förvåning öfver att hr W.
kunde hafva fått ihop så pass många utmärkta
taflor, som de då exposerade. Vid underrät-
telsen att änru en dylik skulle arrangeras, höjde
derför connaisseurerna medlidsamt på axlarne.
Åbl! det är omöjligt i lilla Stockholm — ut-
ropade man — det blir bara skräp) — ÅA hbån
— tänkte vi — nog finvas flere konstsaker i
willa Sockholm, än herrarne hafva aning om,
br Woblahst är nog man att taga reda på dem.,
Det slog in.
Den tafvelxposit:ion, som denna gång arran-
gerats, invehåller icke mindre än 121 rummer,
af hvilka flere ega ganska bögt värde. Bland
våra Svenska konstnärer intager fröken Adler-
sparre, som bekant är, onekligen ett utmärkt
rum. Hennes teckning är i allmönhet ganska
god, koloriten varm, saftig och mjuk, uttryc-
ket rent, sannt och karakteristiskt. De tafior
det nu arrangerade gall-riet eger af henne,
vittna äfven härom. Porträttet af Romösrin-
nan, signora Matieis, Blekingsflicken i helg-
dagsdrägt,, en spansk refugi och serdeles En
marinero frin Brest, äro fulla af sanning, styrka
och lif. Ur ögonen på hennes fisurer ser
man alitid en odödlig själ framblicka. Att
detta är så sällsynt annars, får tillskrifvas tvenne
orsaker. Den ena saknaden af snille, den an-
dra bristen på rent bjerta. Endast konstnärer,
begåfvade med dessa tvenne egenskaper — säll-
synta, emedan snillet omöjligt kon förvärfvas,
då deremot bjertats renhet så lätt går förlo-
rad — kunna känna med Thorild aft 2tt na-
turligt fysiskt yttre är verkadt af ett natur-
ligt inre. Densamma kraft, som danade ert
hjerta, danade ernagel; och samma natur gjorde
er bjerna och ert minsta hår.
Bland landskapstaflor mörkte vi ett vinter-
stycke af Berger, ett torp i Dalom af den
gamle mästaren Fahlerantz, ett månstycke af
Stck, sn vue på Seelind, af Billing, samt
Avenuen till Tivoli af Palm. Hvar och en
af dessa t flor kommo oss att minnas Petri
bekania utiryck: här är oss godt att varan.
Detta är likväl ej att förstå som någon aposto-
liskt morpheisk tillstymmelse, oaktadt en och
annan konstens apostelp vid sidan af oss gä-
spande åsåg dem. Öfver detta olika intryck
tröstade vi.oss imedlertid med anekdoten om
astronomen Kniberg, hvilken, då en vetenskap-
ligt oinvigd person uttryckte sin beundran öf-
ver stjernehvalfvets skönhet, endest yttrade:
Åhja — det har ett rätt hyggligt uiscende.
En liten genretafla af Lundgren föreställer
en parisergrisett, arbetande vid sitt fönster.
I y a bien quelque chose...... Detsamma
skulle kunna sägas om hr Lundgrens konstnär-
skap, hvilken ehose berättigar till ganska stora
förboppningar; jag menar hans naivet i upp-
fattning och värma i -ko!orit. Egde man On-
kel Adams talang, kvilken diktat sin bekanta
novell i Svea — som det påstås — med an-
ledning af hr Bergers vinterstycke Gåsgränden
på Norr, (denna t:fla är exposerad och är si-
ledes äfven att bese) — ja! egde man erdsst
hälften af den esprit de corps, som synbart lif-
var denna Rigoleites skälmaktiga syster, allde-
les som dat egnar och anstår en parisergrisett,
så vore minsan en skizz över henne en riktig
acquisition för våra förläggare.
Af utländska mstare fista vi synnerlig upp-
märksamhet vid en liten 1 fla af Arnberg, fö-
restäilande en herdegosse på Campsgnan. Arn-
berg är för närvarande Roms måhända största