mm
upproriska med käppslag, ända tills de dukade
under för detta skändliga straff; straffet uträt-
tade dock lika litet som förmaningar, och ropen
fortforo. Suwarow såg att allt vore förloradt
om han ej använde något kraftigt och oväntadt
medel för att återföra de upproriska. Han gick
fram till Feodor cch sade: Kapten, tag åtta
underofficerare och lät gräfva en grop!, Feo-
dor såg förundrad på sin general, liksom för att
begära förklaring på denna besynnerliga befall-
ning.
Gör som jag beallt I sade Suwarow.
Feodor lydde; de åtta underofficerarne börja-
de arbetet. Efter tio minuter var gropen gräfd,
till hela armesns stora förvåning. Då steg Su-
warow ned af sin bäst, bröt itu sin sabel och
kastade den i gropen, derpå lösgjorde ban sina
epåletter, den ena efter den andra, och kastade
dem till sin sabel, sedan ryckte han bort de
dekorationer, som betäckte hans bröst och ka-
stade dem till sabeln och epåletterna; sluiligen
klädde ban af sig helt och hållet och kastade
sig sjelf i gropen, i det han med hög röst ropade:
Betäcken mig med jord, öfvergifven här eder
general! Ni ären ej mer mina barn, jag är ej
mer er far: det återstår mig blott att dö. Vid
dessa besynnecliga ord, som uttalad s med en
så kraftig stämma alt de hördes af hela hären,
kastade sig de ryska granadörerna gråtande i
gropen och togo sin general i sina armar, i det
de bådo om förlåtelse och bönföllo att blifva
förda mot fienden.
,Välan!, ropade Suwarow, jag känner igen
mina bara! mot fisnden! mot fienden!
Unader det att Suwarow åter klädde på sig,
släpade sig de mest upproriska i stoftet till ho-
nom för att kyssa hans fötter. När epåletterna
sedan voro åter fästade på hans axlar och kor-
set åter lyste på bans bröst, steg han till häst,
åtföljd af hela armeen, hvars soldater enhölligt
svuro att heldre dö än öfvergifva sin far.