mm upproriska med käppslag, ända tills de dukade under för detta skändliga straff; straffet uträttade dock lika litet som förmaningar, och ropen fortforo. Suwarow såg att allt vore förloradt om han ej använde något kraftigt och oväntadt medel för att återföra de upproriska. Han gick fram till Feodor cch sade: Kapten, tag åtta underofficerare och lät gräfva en grop!, Feodor såg förundrad på sin general, liksom för att begära förklaring på denna besynnerliga befallning. Gör som jag beallt I sade Suwarow. Feodor lydde; de åtta underofficerarne började arbetet. Efter tio minuter var gropen gräfd, till hela armesns stora förvåning. Då steg Suwarow ned af sin bäst, bröt itu sin sabel och kastade den i gropen, derpå lösgjorde ban sina epåletter, den ena efter den andra, och kastade dem till sin sabel, sedan ryckte han bort de dekorationer, som betäckte hans bröst och kastade dem till sabeln och epåletterna; sluiligen klädde ban af sig helt och hållet och kastade sig sjelf i gropen, i det han med hög röst ropade: Betäcken mig med jord, öfvergifven här eder general! Ni ären ej mer mina barn, jag är ej mer er far: det återstår mig blott att dö. Vid dessa besynnecliga ord, som uttalad s med en så kraftig stämma alt de hördes af hela hären, kastade sig de ryska granadörerna gråtande i gropen och togo sin general i sina armar, i det de bådo om förlåtelse och bönföllo att blifva förda mot fienden. ,Välan!, ropade Suwarow, jag känner igen mina bara! mot fisnden! mot fienden! Unader det att Suwarow åter klädde på sig, släpade sig de mest upproriska i stoftet till honom för att kyssa hans fötter. När epåletterna sedan voro åter fästade på hans axlar och korset åter lyste på bans bröst, steg han till häst, åtföljd af hela armeen, hvars soldater enhölligt svuro att heldre dö än öfvergifva sin far.