guld, blifvit gjordt vid Hörningshorå i Södermanland. Dessa areringar, som äro af groti arbete och trolig:n af österländsk tillverkning, väga tillsammans 4923 dukater fint guld och äro, för en värderingssumma af något öfverl 700 rdr bko, Kongl. Maj:t och Kronan till inlösen hembjudna. (St. D.) — Sällskapet för inhemsk silkesodling, som nyårsafton bade sin sammankomst hos H. M. Drottningen, uppgifver i sin årsberättelse at: den inhemska silkesodlingen och mulbärsplanteringen gjort betydande framsteg. Förrådet af de under 4847 producerade silkeskapslar hade uppgått till — 467 skålpund, 3 1sd(!) — I anledning af den osznnfårdiga uppgiften i en för detta år utgifven så kallad Nationalkalender, Scandia, att den hedersvärja framl. grefve Magaus Brahe 4840 erhöll af krigsbefälet, skulle bl.fvit såld, ionebåller Tiden der upplysning, att denna värja förvaras å Skokloster, liggande under det porträtt, som 418533 af armå-ns fullmäkt:ge förärades grefven. BESÖK I TAFVELGALLERIET vid andra soirgen för artisternas och litteratörernas pensionskassa. Under det den politiska verlden vid innevarande riksdag roar sig att måla med täckfärger eller grått i grått, torde ett litet afbrott i de konservatives monochromier och brottmålshistoriernasbambocciader icke böra vara serdeles ovälkommet. Oaktadt detta utkast ej k:n göra anspråk på att vara någon recensents kritiska sepiarmå!ning — läsaren bebagar påminna sig att sepian göres af blöckfi.ken — hafva vi således ej kunnat afhåla oss från att med några penndrag skizzera den af Wobhlfahrt arrangerade tafvelexposition, hvilken nu som bäst pågår hos hr de la Croix. Redan vid åsynen af det första tafvelgalleriet uttryckte man sin förvåning öfver att hr W. kunde hafva fått ihop så pass många utmärkta taflor, som de då exposerade. Vid underrättelsen att änru en dylik skulle arrangeras, höjde derför connaisseurerna medlidsamt på axlarne. Åbl! det är omöjligt i lilla Stockholm — utropade man — det blir bara skräp) — ÅA hbån — tänkte vi — nog finvas flere konstsaker i willa Sockholm, än herrarne hafva aning om, br Woblahst är nog man att taga reda på dem., Det slog in. Den tafvelxposit:ion, som denna gång arrangerats, invehåller icke mindre än 121 rummer, af hvilka flere ega ganska bögt värde. Bland våra Svenska konstnärer intager fröken Adlersparre, som bekant är, onekligen ett utmärkt rum. Hennes teckning är i allmönhet ganska god, koloriten varm, saftig och mjuk, uttrycket rent, sannt och karakteristiskt. De tafior det nu arrangerade gall-riet eger af henne, vittna äfven härom. Porträttet af Romösrinnan, signora Matieis, Blekingsflicken i helgdagsdrägt,, en spansk refugi och serdeles En marinero frin Brest, äro fulla af sanning, styrka och lif. Ur ögonen på hennes fisurer ser man alitid en odödlig själ framblicka. Att detta är så sällsynt annars, får tillskrifvas tvenne orsaker. Den ena saknaden af snille, den andra bristen på rent bjerta. Endast konstnärer, begåfvade med dessa tvenne egenskaper — sällsynta, emedan snillet omöjligt kon förvärfvas, då deremot bjertats renhet så lätt går förlorad — kunna känna med Thorild aft 2tt naturligt fysiskt yttre är verkadt af ett naturligt inre. Densamma kraft, som danade ert hjerta, danade ernagel; och samma natur gjorde er bjerna och ert minsta hår. Bland landskapstaflor mörkte vi ett vinterstycke af Berger, ett torp i Dalom af den gamle mästaren Fahlerantz, ett månstycke af Stck, sn vue på Seelind, af Billing, samt Avenuen till Tivoli af Palm. Hvar och en af dessa t flor kommo oss att minnas Petri bekania utiryck: här är oss godt att varan. Detta är likväl ej att förstå som någon apostoliskt morpheisk tillstymmelse, oaktadt en och annan konstens apostelp vid sidan af oss gäspande åsåg dem. Öfver detta olika intryck tröstade vi.oss imedlertid med anekdoten om astronomen Kniberg, hvilken, då en vetenskapligt oinvigd person uttryckte sin beundran öfver stjernehvalfvets skönhet, endest yttrade: Åhja — det har ett rätt hyggligt uiscende. En liten genretafla af Lundgren föreställer en parisergrisett, arbetande vid sitt fönster. I y a bien quelque chose...... Detsamma skulle kunna sägas om hr Lundgrens konstnärskap, hvilken ehose berättigar till ganska stora förboppningar; jag menar hans naivet i uppfattning och värma i -ko!orit. Egde man Onkel Adams talang, kvilken diktat sin bekanta novell i Svea — som det påstås — med anledning af hr Bergers vinterstycke Gåsgränden på Norr, (denna t:fla är exposerad och är siledes äfven att bese) — ja! egde man erdsst hälften af den esprit de corps, som synbart lifvar denna Rigoleites skälmaktiga syster, alldeles som dat egnar och anstår en parisergrisett, så vore minsan en skizz över henne en riktig acquisition för våra förläggare. Af utländska mstare fista vi synnerlig uppmärksamhet vid en liten 1 fla af Arnberg, förestäilande en herdegosse på Campsgnan. Arnberg är för närvarande Roms måhända största