den åsigt om saken, som är rådande hos armeens
befäl i allmönbet. Uppsatsen lyder som följer:
Chefen för landtförsvarsdepartementet. har i
en bilaga till proposiiionen om statsverkets till-
stånd och behof upptagit den frågan, huruvida
såkallade öfningsläiger för!jena det namn aflust-
läger, som allmänbeten gifvit dem. Han har
sökt visa att denna sednare benämning är olämp-
lig och att öfningslägren böra, såsom efter hans
förmenande bögeligen nyttige, bållas i aktning
och njuta svenska folkets förtroende. Härvid
är i synnerhet att beklaga krigsministerns full-
komliga obekantskap med hela svenska armåens
begrepp om saken. Inom densamma finnes tro-
ligtvis ingen med insigt och wu skiljning, som
förnekar, att ifrågavarande läger äro, utur öf-
viogens och ordningens synpunkt att betrakta
såsom en förvirrande löjlighet, ja, rent af skad-
lige, i anseende till det vidriga intryck, som
det obildade manskapet nödvändigt måste taga
af de till desse läger börande upptåg och lekar,
deruti utgången är i förväg bestämd och der
således lätt kan inträffa, att den största skick-
ligheten och en tapperhet utan vank måste,
icke af nödtvång, men till åtlydnad af högste
befälbafvarens befallning, duka under. Det for-
dras ingen serdeles skarpsinnighet för att inse
vådan af: att bilda teatraliska föreställningar
af rikets försvarsverk och då dert:ll kommer
att de med likartade representationer förknip-
pade enorma statsutgifier i väsendtlig mån bi-
draga att göra militäranslagen för deras egent-
liga syftemiål otillräckliga, synes det i sanning
vara för Rikets Ständer hög tid att eftersinna,
om det med rikets sannskyldiga nytta instäm-
mer, att frågor om försvarsverket i allmänhet
icke föredragas inför konungen i statsrådet, utan
endast ankomma på krigsministerns enskilda fö-
redragning inför den höge statschefen allena.
— Tidsingen Nya Correspondenten, som ut-
gifves i Landskrona, har en korrespondensarti-
kel från Stockholm, hvaruti brefskrifvaren före-
tagit det orådet, att med satirens gissel basto-
nera upp de Rääf-ska åsigterna om strafflagen.
Sedan korrespondenten anmärkt, patt det är
sorgligt uti 49:de seklet finna så grymma och
ir qvisitoriska tänkesätt hos lagstiftaren, som
dem hrr Rääf och Hartmansdorff hyllat, fort-
sätter förf. som följer: Det kan ej ursäktas,
men möjligtvis förklaras deraf, att motionären
sjelf genom risets allmakt blifvit den mennisko-
vän, han visar sig vara, och att han således
talar ur egen erfarenhet om de svidande kropps-
nstraffens gagnlighet. Detta må vara händelsen
med honom; vi älska att tro det; men våga ej
på ett enskildt factum bygga någon psykolo-
gisk sats, så mycket mindre, som verldshisto-
rien i stora drag lärer raka motsatsen. Lyck-
lig ban, om han blifvit född i hedenhös eller
någon annan gammal god tid! Nu blir han
troligtvis en ropande röst i öknen; men der-
öfver må han ej sörja, ty han kan likväl lef-
,va länge cch få en salig ändalykt. Dock må-
ste man sanningsenligt säga, att hans röst fann
en svag genklang uti br Hartmansdorff och
en viss br Bruce, som visade sin filantropi ge-
nom motion om 3 timmars halsjern och 3 års
fästning för falskt vittnesmål. O, j tre filan-
,troper, träden fram i ljuset, att den häpnande
och tacksamma menskligheten må böja sig för
er, som dess verkliga förlossareln
Samma korrespondensartikel innehåller föl-
jande reflexion angående religionsfrihetsfrågan:
sGrefve Stedingks motion om religionsfrihet
har på riddarhuset Ifligt diskuterats och torde
snart blifva föremål för mera allmän uppmärk-
samhet. En-bok: uti ämnet har ock nyss synts
(Om religionsfriheten i Förenta Staterna), och
redan i fjol hördes från en kateder i Lund:af
en lärd prest religionsfribeten offentligen för-
sviras. Nordens folk äro tröga, och först se-
dan de stora kulturländerna Tyskland och
Frankrike nästan utkämpat sina religions- och
sambällsstrider,- uppflamma de hos oss. I Tysk-
land föregå i denna stund stora kyrkliga hvälf-
ningar. - Ublich, pastor i Magdeburg, har med
10,000 ljusvänner utträdt ur statskyrkan, och
tyska tidningar berätt, att tre pomerska (Lu-
therska) prester gjort detsamma.,
— I anledning af den i Carlskrona Vecko-
blid meddelade uppbyggeliga konversation mel-
lan tvenne brottslingar, som med acklamation
blifvit mottagen och meddelad af Tidenn, har
en insändare till Veckobladet hemställt: om ej
nämnde tidning skulle finna sis böjd att med-
dela sina läsare Silfverstolpes bekanta saga om
Djurkretsen. Sammanställningen af Tidens små
honnetta samtal, med djurkretsen, är i sanning
rätt pikant.
— Enligt Oresunds-Posten lärer publiken
snart hafva att vänta en samling berättelser
och skildringar af Albano ur svenska folklif-
vetn, och hvilka lära komma att intagas i Norr-
köpingska Originalbibliotheket.. — Äfven med-
delar Oresunds-Posten, följande ganska nätta
poem:
TILL ALBANO.
(Med anledning af en viss förlofning.)
Du lemnar Ständerna åt sitt kast
med deras utskott och plena
och väljer det bättre för dig sjelf:
det äkta ståndet allena.
Du tager då öppet ditt pnrti
- OM a RR AR AR KA