der tastningen OCh Ch ganska StlarA JaStutlg ITcaan finnes och hvartill etablissementets flyttning kostar en ringa del af den summa, befästningarne vid Nya Varfvet skulle erfordra.n Till desse kommitterades underd. anföranden utbeder jag mig få tillägga hvad en hädangången, högt aktad och erfaren man, general Franc Sparre, ledamot i 4849 års defensionskommitte, i ämnet yttrade, nemligen: HVarfvet, som nu bör blifva det enda militära ändamål af Götheborg, ligger alldeles en Pair, öppet utan all befästning; en fiende kan, utan att passera Elfsborg eller ses derifrån, landsätta trupper och: surprenera etablissementet, och det behöfs icke Tordenskjölds dristighet och skicklighet för att från .Jutland öfverföra 4 å 500 man på fiskarebåtar, och en .mörk natt bränna upp fartygen i sina skjul och amiralen i sin säng. Efter att nu hafva upplyst att frågan icke är ny, skall jag, så vidt i min förmåga står, söka visa att Marstrand eger betydliga företräden framför stationen vid Göthaels utlopp i hafvet. Marstrands hamn, belägen nordvestvart om Nya Varfvet, med 2:ne djupare och ett grundare utlopp, har redan derigenom i militäriskt och maritimt afseende en stor och öfvervägande fördel, enär det icke lärer kunna bestridas att vestliga vindar å Bohuslänska kusten äro de mest rådande och hårdast blåsande. Från Marstrand kan i följe häraf fartyg af hvarje beskaffenhet, t. o. m. kanonjollar, utlöpa för att undsätta hvilken punkt som helst af Sveriges vestra kust, ech således äfven Götheborg, vare sig att denna af fienden hotas eller redan är angripen. Den som känner belägenheten vid Nya Varfvet, vet också att det är rent af omöjligt för kanonslupar eller jollar att derifrån afgå mot hård Dblåsande vestlig vind. En fiende torde betänka sig innan han vågar ett anfall, som utsätter honom för att kunna instängas eiler åtminstone för att oroas i ryggen. I Marstrand ligger skärgårdseskadern så i fred som i krig lika säker, ty hvad angrepp å denna eskader från Koeller Klöfverön vidkommer, innebära de icke någon våda om ej för de angripande, så framt man ej förutsätter att fästningens eld är tystad och att eskadern overksamt åser fiendens företag. Vi lefva icke nu i Tordenskjölds tider, ångkraften och -bombkanoner hafva så betydligt förändrat stridssättet så till lands som synnerligen till sjös, att det ej låter tänka sig att stora afdelningar af flottor få intaga fördelagtiga positioner i närheten af en stark fästning, elier armekorpser halt oförhindradt få logera sig och vinna fotfäste på omförmälte öar. Lika. litet kan det anses troligt att en fiende skulle företaga sig att blockera Carlsten och såmedelst göra eskadern overksam. En hamn med 5:ne utlopp och en fästning sådan som Carlsten, omgifven af klippor och skär på alla håll, är icke lätt att blockera, dertill fordras i sanning stora stridskrafter och stora uppoffringar, ty den blockerande flottan är i den farliga skärgården utsatt för stora vådor, synnerligen då den i lä, eller som är detsamma, å svenska kusten, icke äger någon tillflyktsort. Men huru ser det väl ut vid Nya Varfvet? Finnes der någon befästning för att bavara etablissementet? Nej! Är det anledning att en sådan befästning någonsin skall komma till stånd? Jag svarar bärpå: sådant är föga troligt, emedan kostnadern2 blifva högst betydliga och icke svara emot ändamålet. Det är af den sakkunnige man, som länge innehade högsta befälsplatsen inom ingenieurskorpsen, uppgifvet, att en slik befästning skulle kosta omkring 1V. million rår bko, en summa öfverstigande värdet af hela etablissementet med alla der upplagda fartyg. Nej! erkännom det, Nya Varfvets belägenhet kan beklagligtvis just gifva anledning till en djerf fiende att göra ett angrepp, först för att detsamma förstöra och oms detta lyckas, hvartill nog finnes anledning, sedan gå Högre upp i floden för att förstöra eller brandskatta rikets andra stad. Man bör ej genom en sådan lockmat egga fiender göra besök der de måhända eljest uteblefve. Det skall hafva blifvit sagdt att den stora kostnad, som är nedlagd på Nya Varfvet, för landet går förlorad om stationen upphör. Om Nya Varfvet kostat staten lika många millioner som tunnor guld, icke kan detta blifva något skäl för dess bibehållande om stället bevisas vara olämpligt. Man må då endast beklaga att det rätta ej förr gjort sig gällande. Om imedlertid rikets ständer skulle önska bibehållandet af Nya Varfvet såsom station för vestra sjöförsvaret och fördenskull anslå de erforderliga medlen för dess befästande, är det onekligt att flottans befäl på Nya Varfvet, i ekonomiskt hänseende åtminstone, dermed böra vara ganska belåtna, emedan att bo på Nya Varfvet säkerligen är att föredraga framför att bo i Marstrand. Men jag tror ej att statens intresse bör uppoffras för den enskildtes, och jag tillägger att det är min fullkomliga öfveriygelss att, om Götheborgs stations officerare hördes i denna fråga, skulle de med den sakkännedom de framför andra böra äga, och med den sjelfuppoffring som alltid utgjort en af krigarens vackraste egenskaper, enhälligt förorda etablissementets förflyttning till Marstrand. Man har velat låta förstå att skärgårdseskaderns förläggande till Marstrand skulle åstadkomma den största våda för landet, jemte en högst betydlig försämring af skärgårdsförsvaret; men huru det är möjligt att skärgårdsförsvaret kan försämras genom en flyttning. till Marstrand är åtminstone för mig icke begripligt. Kongl. Maj:t har fastställt det antal skärgårdsfartyg svenska flottan skall äga, och om dessa stå på land i Götheborg eller i Marstrand kan, ifråga om deras försämring, vara ganska likgiltigt. Torra komma de likväl att stå i Marstrand, ty det har händt, och det kan hända om igen, att vid hårda vestliga stormar vattnet stigit så högt, att en del uti nedre skjulen .stående: smärre båtar gjorts flytande, att stötter för skärgårdsfartygen bortflutit o. s. v., samt en gång hände att sjelfva de på bäddarne stående fartygen måste, för att ej kullfalla hela genom personalens tillbjelp bättre (försäkras) fastsättas. Om Sverige skulle kunna komma i våda derföre att kanonsluparne ligga i Marstrand, vore Sverige sannerligen i en beklagansvärd belägenhet, ehuru jag nödgas erkänna att jag icke förmår inse meningen häraf, men att rikets andra stad kan komma i våda derföre att kanonsluparne med deras förråder äro förlagda: vid Nya Värfvet-och att de i behofvets stund icke kunna påräknas till vestra. kustens försvar, det tror jag mig i det föregående tillräckligen hafva ådagalagt. I stöd af hvad jag nu anfört anhåller jag vördsamt att statsutskottets ut. rde JM 9; af höglofl. riddderskapets och adeln må -a återremitteradt och att-idesså anmärkningar ma å åtfölja utlåtandet, ; —