der tastningen OCh Ch ganska StlarA JaStutlg ITcaan
finnes och hvartill etablissementets flyttning kostar
en ringa del af den summa, befästningarne vid Nya
Varfvet skulle erfordra.n
Till desse kommitterades underd. anföranden ut-
beder jag mig få tillägga hvad en hädangången,
högt aktad och erfaren man, general Franc Sparre,
ledamot i 4849 års defensionskommitte, i ämnet
yttrade, nemligen:
HVarfvet, som nu bör blifva det enda militära
ändamål af Götheborg, ligger alldeles en Pair, öp-
pet utan all befästning; en fiende kan, utan att
passera Elfsborg eller ses derifrån, landsätta trupper
och: surprenera etablissementet, och det behöfs icke
Tordenskjölds dristighet och skicklighet för att från
.Jutland öfverföra 4 å 500 man på fiskarebåtar, och
en .mörk natt bränna upp fartygen i sina skjul och
amiralen i sin säng.
Efter att nu hafva upplyst att frågan icke är ny,
skall jag, så vidt i min förmåga står, söka visa att
Marstrand eger betydliga företräden framför statio-
nen vid Göthaels utlopp i hafvet.
Marstrands hamn, belägen nordvestvart om Nya
Varfvet, med 2:ne djupare och ett grundare utlopp,
har redan derigenom i militäriskt och maritimt
afseende en stor och öfvervägande fördel, enär det
icke lärer kunna bestridas att vestliga vindar å Bo-
huslänska kusten äro de mest rådande och hårdast
blåsande. Från Marstrand kan i följe häraf fartyg
af hvarje beskaffenhet, t. o. m. kanonjollar, utlöpa
för att undsätta hvilken punkt som helst af Sveri-
ges vestra kust, ech således äfven Götheborg, vare
sig att denna af fienden hotas eller redan är an-
gripen. Den som känner belägenheten vid Nya
Varfvet, vet också att det är rent af omöjligt för
kanonslupar eller jollar att derifrån afgå mot hård
Dblåsande vestlig vind.
En fiende torde betänka sig innan han vågar ett
anfall, som utsätter honom för att kunna instängas
eiler åtminstone för att oroas i ryggen.
I Marstrand ligger skärgårdseskadern så i fred
som i krig lika säker, ty hvad angrepp å denna
eskader från Ko- eller Klöfverön vidkommer, inne-
bära de icke någon våda om ej för de angripande,
så framt man ej förutsätter att fästningens eld är
tystad och att eskadern overksamt åser fiendens
företag.
Vi lefva icke nu i Tordenskjölds tider, ångkraften
och -bombkanoner hafva så betydligt förändrat strids-
sättet så till lands som synnerligen till sjös, att det
ej låter tänka sig att stora afdelningar af flottor
få intaga fördelagtiga positioner i närheten af en
stark fästning, elier armekorpser halt oförhindradt
få logera sig och vinna fotfäste på omförmälte öar.
Lika. litet kan det anses troligt att en fiende
skulle företaga sig att blockera Carlsten och såme-
delst göra eskadern overksam. En hamn med 5:ne
utlopp och en fästning sådan som Carlsten, omgif-
ven af klippor och skär på alla håll, är icke lätt
att blockera, dertill fordras i sanning stora strids-
krafter och stora uppoffringar, ty den blockerande
flottan är i den farliga skärgården utsatt för stora
vådor, synnerligen då den i lä, eller som är det-
samma, å svenska kusten, icke äger någon till-
flyktsort.
Men huru ser det väl ut vid Nya Varfvet? Finnes
der någon befästning för att bavara etablissementet?
Nej! Är det anledning att en sådan befästning nå-
gonsin skall komma till stånd? Jag svarar bärpå:
sådant är föga troligt, emedan kostnadern2 blifva
högst betydliga och icke svara emot ändamålet.
Det är af den sakkunnige man, som länge inne-
hade högsta befälsplatsen inom ingenieurskorpsen,
uppgifvet, att en slik befästning skulle kosta om-
kring 1V. million rår bko, en summa öfverstigande
värdet af hela etablissementet med alla der upp-
lagda fartyg.
Nej! erkännom det, Nya Varfvets belägenhet kan
beklagligtvis just gifva anledning till en djerf fiende
att göra ett angrepp, först för att detsamma förstöra
och oms detta lyckas, hvartill nog finnes anledning,
sedan gå Högre upp i floden för att förstöra eller
brandskatta rikets andra stad.
Man bör ej genom en sådan lockmat egga fien-
der göra besök der de måhända eljest uteblefve.
Det skall hafva blifvit sagdt att den stora kostnad,
som är nedlagd på Nya Varfvet, för landet går för-
lorad om stationen upphör. Om Nya Varfvet kostat
staten lika många millioner som tunnor guld, icke
kan detta blifva något skäl för dess bibehållande
om stället bevisas vara olämpligt. Man må då en-
dast beklaga att det rätta ej förr gjort sig gällande.
Om imedlertid rikets ständer skulle önska bibehål-
landet af Nya Varfvet såsom station för vestra sjö-
försvaret och fördenskull anslå de erforderliga med-
len för dess befästande, är det onekligt att flottans
befäl på Nya Varfvet, i ekonomiskt hänseende åt-
minstone, dermed böra vara ganska belåtna, eme-
dan att bo på Nya Varfvet säkerligen är att före-
draga framför att bo i Marstrand.
Men jag tror ej att statens intresse bör uppoffras
för den enskildtes, och jag tillägger att det är min
fullkomliga öfveriygelss att, om Götheborgs stations
officerare hördes i denna fråga, skulle de med den
sakkännedom de framför andra böra äga, och med den
sjelfuppoffring som alltid utgjort en af krigarens
vackraste egenskaper, enhälligt förorda etablisse-
mentets förflyttning till Marstrand.
Man har velat låta förstå att skärgårdseskaderns
förläggande till Marstrand skulle åstadkomma den
största våda för landet, jemte en högst betydlig
försämring af skärgårdsförsvaret; men huru det är
möjligt att skärgårdsförsvaret kan försämras genom
en flyttning. till Marstrand är åtminstone för mig
icke begripligt. Kongl. Maj:t har fastställt det an-
tal skärgårdsfartyg svenska flottan skall äga, och
om dessa stå på land i Götheborg eller i Marstrand
kan, ifråga om deras försämring, vara ganska lik-
giltigt. Torra komma de likväl att stå i Marstrand,
ty det har händt, och det kan hända om igen, att
vid hårda vestliga stormar vattnet stigit så högt,
att en del uti nedre skjulen .stående: smärre båtar
gjorts flytande, att stötter för skärgårdsfartygen bort-
flutit o. s. v., samt en gång hände att sjelfva de
på bäddarne stående fartygen måste, för att ej kull-
falla hela genom personalens tillbjelp bättre (försäk-
ras) fastsättas.
Om Sverige skulle kunna komma i våda derföre att
kanonsluparne ligga i Marstrand, vore Sverige san-
nerligen i en beklagansvärd belägenhet, ehuru jag
nödgas erkänna att jag icke förmår inse meningen
häraf, men att rikets andra stad kan komma i våda
derföre att kanonsluparne med deras förråder äro
förlagda: vid Nya Värfvet-och att de i behofvets
stund icke kunna påräknas till vestra. kustens för-
svar, det tror jag mig i det föregående tillräckligen
hafva ådagalagt.
I stöd af hvad jag nu anfört anhåller jag vörd-
samt att statsutskottets ut. rde JM 9; af höglofl.
riddderskapets och adeln må -a återremitteradt
och att-idesså anmärkningar ma å åtfölja utlå-
tandet, ;
—