afskedsblick till hvarje småsak inom dessa vög-
gar,. der hon varit så lycklig och glad. Och
sedan hon sagt några vänliga ord till den lilla
siskan, som hoppade i sin bur, vände hon sig
hastigt om och ilade fort utför trappan. De:
var henne för fullt i bjertat och hon behöfd:
luft.
—
Tre år hade förgått. Aftonvinden suckar sakta
mellan löfven i en törnroshäck utanför ep salong,
hvars höga dörrar stå vidöppna. Midtemoet dör-
ren står en Chaiselong och i den silter en ung
qvinna. I den anspråksfulla och något smak-
lösa drägten, på den matta, sömniga blicken,
som likgiltigt stirrar på golfvet, de bleka, något
insjunkna kinderna, skall man hafva svårt alt
igenkänna den glada sömmerskan på vindskam-
maren. Med armbågen stödd i det öppna fön-
stret och hakan hvilande i handen, sitter hen-
nes man vårdslöst vräkt på en stol med ryggen
vänd åt henne. En viss embonpoint eller pus-
sig ansats till fetma, som råder i hans figur,
i förening med en något gul hy och ett trumpet
uttryck i de ännu pojkaktiga dragen, skulle
man lika litet tro tillhöra den fattige och sorg-
lösa artisten,
De tego båda länge; slutligen afbröt den unga
frun tystnaden. Utszn att vända hufvudet, sade
bon Jångsamt med missnöjd ton: När reser du
då, om jag får lof att fråga?
I morgon, svarade hennes man tvärt, och
den förra tystnaden inträdde åter.
Det är temligen eget,, återtog hon uppbragt,
att Jag Inte har något att säga när det gäller
min egen Person. Du reser till Stockholm, för