denhet, samt att det såun a kn sägas ält
man ej bör lägga alltför mycken vigt vid
den ifrågavarande öfverensstämmelsen. Men
detta förråder föga bekantskap med ställnin-
garna i det hJa. Hvarje tidning, som icke är
uppsatt enkom af något bolag, för att till ex.
förfäkta något visst enskilgt intresse el!er re-
presen:era någon sekt, står otvifvelaktigt till en
viss grad alltid uader en andlig isflytelse från
der öfvervägande tänkesittet hos den omzi-
vande publiken; och detta är fallet i ännu lång!
högre g ad med landsortspressens n med huf-
vuds:ade:s organer. En sjelfständig och kun-
nig publ eist utöfvar utan tvifvel å sin sida ent
stort inflytande på opinionen, men en vexel-
verken eger likväl alltid rum i detta hänseendr-,
såsom nyss är sagdt, och det skulle blifva omöj-
ligt för bonom, åtminstone i längden, att ut-
gifva för allmänhetens opinion någat som i sjelfa
verkei icke vore det. Detta är en sannng. om
väl mången torde vilja bestrida, men som dock
står fast.
xulle någon likväl ännu tvifla på buruvida
landsoristidningarne för det nu ifrågavarande
tidsmomen:et uttrycka allmärna opinionen i
landet, så lära dock alla tvifvelsmål undanrö-
djas vid erfarenheten om den enskilda korre-
spondens, som både riksdagsinännen och andra
personer i bufvudstaden erhålla från landsor-
terna. D2 enskilda omdömena deruti öfverens-
stämma icke allenast mej de offentliga, utsn
hafva en ännu långt starkare färg.
Hu:u en och annan än kan söka att bort-
blanda siken, så är det derföre visst, att re-
geringen befinner sig i en egen sällning, sådan
som kanske aldiig tillförene härstädes egt rum,
till allmänna tänkesättet och dess organer, både
i hufvudstaden och landsorten. Endast ett blad,
i förson2 uppsatt för att representera, såsom
det sades, en ultrakonservativ opposition, och
för hvilket ändamål man uppsökte en gengän-
gare från den gamla upsaliensiska fosforisim en
och medeltidsideerna, hvilken förut sedan 45
å 20 år tillbaka ansetts såsom al deles förbi el-
ler slagen ur brädet, har nu i ett par ömma
punkter börjat taga regeringens försvar, i sam-
ma mån som densna förlorat i popularitet.
Att ett så ovanligt poltiskt fenomen, sora i
öfrigt icke på något sätt blifvit förberedt ge-
nom illvilja eller fronderi å. pressens sida, utan
tvertom, under fullt erkännande af den berömliga
syftningen i åtskilliga af reg:s åtgärder under mel-
lantiden från föregående riksdag, likväl nu fall:t
öfver denssmma från alia håll så:om elt Ovä-
der, kan omöjligen sakna djupare orsaker än
ett tilfälligt vindkast för dagen. Vi tillhöra in-
galunda dem som påstå, att icke folkopinionerna
kunna misstaga sig för tillfellet i speciella fall;
men om man ser en sådan opinion i ett land
med politisk frih:t och yttranderrätt en lingre
tid forifara att utgå. från samma grundsatser,
så kan man med temlig säkerhet taga för af-
gjoråt, att allmänna tänkesättet icke har orätt.
På grund af hvad här ofvan är nämndt, kan
det icke heller drag:s i tvifvelsmål, att rege-
ringen helt och hållet misstagit sig om detta
allmänna tänkesätt i afseende på den egentliga
gången af sitt system i de organiska och poli-
tiska frågorna i stort. Utan någon siareblick
torde man på goda skäl äfven kunna förutse,
att denna slutsats kommer att vinna än mera
styrka under riksdagens for!gång, när de stora
propositionerna skola tagas under öfverläggning,
och det dervid ytterligare visar sig, buruvide
konseqvens i åsigter, behörigt afseende på na-
tioneos förut yttrade önskningar om hushållning
med Jandets medel, samt öfverhufvud en nöj-
aktig statsmannaförmåga blifvit ådagelagd af den
nuvarande konseljens ledamöter, eller om tvert-
om i det ena som det andra vigt sig en kalf-
het och svaghet, som uppenbarå? den mnärva-
rande rådgitvarepersonalens oförmåga att upp-
fylla sitt vigtiga kall vid thronescs sida. Vi
komme då till den andra akten af det politi-
ska dramat, deruti det återstår att se, huru-
vida systemet tilläfven yrs nu såsom fordom
skall gå ut på att med tillbjelp af hofvet och
löntagareintressena i de två första stånden söka
sitt stöd i förstärkt statsutskott, eller om ma-
joritetens tillkännagifna tänkesätt blir en anled-
ning att följa ett system, som kan tillvinna sig
och förtjena sympati från nationens sida.