i alla fyra hörn; men så farligt är det väl icke? Frågan är ju blott att afskaffa den författning, som förbjuder renläriga lutheraner att hålla enskild andakt, konventiklar. Denna författning efterlefves i alla fall icke. Jag bekänner — yttrade talaren — och anhåller att det må tagas till protokollet, att jag bevistat många konventiklar och att jag i denna dag tänker besöka en sådan: må man nu försöka att stämma mig till ansvar derför, om man har lust! — När det kommer på den punkten, der man anser sig böra mer lyda Gud än menniskor, må lagstiftarne taga sig till vara... Det hade blifvit sagdt, att de religiösa sammankomsterna kunde gifva anledning till köttsliga förhållanden, osedligheter. Talaren trodde att menniskorna i allmänhet, och hvar och en i synnerhet, vore ganska stora uslingar och att skäligen mycken smuts inblandade sig i alla deras företag, äfven de heligaste. Så hade det varit redan i kyrkans början, men. fäderna ansågo sig icke derföre böra upphäfva gudstjensten. Friheten har sina olägenheter, ja sjelfva bibeln har sådane och derföre är den ock förbjuden på sina ställen; men — frågade talaren — icke böra vi förbjuda bibeln för det?.. Kyrkans frid blir störd, hade man sagt; men jag säger: hellre än frid och död, lite ofrid och lif! . Doktor Säve ansåg ej lämpligt att upphäfva 1726 års plakat, så länge de nya lagförslagen icke ännu voro pröfvade. Han instämde för öfrigt i den af prosten Traneus väckta motion att, under ledning af vederbörande prestman, andaktsöfningar 1 enskilda hus mätte tillåtas. Doktor Sandberg frågade om han vid ett annat tillfälle kunde få inkomma med påminnelser, i anledning af de anmärkningar som blifvit framställda mot hans motion, men då härpå svarades nej, afgaf han i möjligaste korthet sin slutförklaring. Hans motion hade endast gått derpå ut, att sammankomster till huslig andakt, om bevistade af få eller flera personer, icke måtte i och för sig sjelfva anses såsom brottsliga. Och ehvad öde som väntade hans förslag, gladde han sg öfver att det redan medfört itminstone den vinsten, att ett Stånd, som beskylles att blott intressera sig för verldsliga angelägenheter, kommit i tillfälle att visa sitt deltagande för föremål, som mera ligga inom kretsen för dess rätta verksamhet. ha , ss