i alla fyra hörn; men så farligt är det väl icke?
Frågan är ju blott att afskaffa den författning, som
förbjuder renläriga lutheraner att hålla enskild an-
dakt, konventiklar. Denna författning efterlefves i
alla fall icke. Jag bekänner — yttrade talaren
— och anhåller att det må tagas till protokollet,
att jag bevistat många konventiklar och att jag i
denna dag tänker besöka en sådan: må man nu för-
söka att stämma mig till ansvar derför, om man
har lust! — När det kommer på den punkten, der
man anser sig böra mer lyda Gud än menniskor,
må lagstiftarne taga sig till vara...
Det hade blifvit sagdt, att de religiösa samman-
komsterna kunde gifva anledning till köttsliga för-
hållanden, osedligheter. Talaren trodde att menni-
skorna i allmänhet, och hvar och en i synnerhet,
vore ganska stora uslingar och att skäligen mycken
smuts inblandade sig i alla deras företag, äfven de
heligaste. Så hade det varit redan i kyrkans bör-
jan, men. fäderna ansågo sig icke derföre böra upp-
häfva gudstjensten. Friheten har sina olägenheter,
ja sjelfva bibeln har sådane och derföre är den ock
förbjuden på sina ställen; men — frågade talaren —
icke böra vi förbjuda bibeln för det?.. Kyrkans
frid blir störd, hade man sagt; men jag säger:
hellre än frid och död, lite ofrid och lif!
. Doktor Säve ansåg ej lämpligt att upphäfva 1726
års plakat, så länge de nya lagförslagen icke ännu
voro pröfvade. Han instämde för öfrigt i den af
prosten Traneus väckta motion att, under ledning
af vederbörande prestman, andaktsöfningar 1 en-
skilda hus mätte tillåtas.
Doktor Sandberg frågade om han vid ett annat
tillfälle kunde få inkomma med påminnelser, i an-
ledning af de anmärkningar som blifvit framställda
mot hans motion, men då härpå svarades nej, af-
gaf han i möjligaste korthet sin slutförklaring. Hans
motion hade endast gått derpå ut, att sammankom-
ster till huslig andakt, om bevistade af få eller flera
personer, icke måtte i och för sig sjelfva anses så-
som brottsliga. Och ehvad öde som väntade hans
förslag, gladde han sg öfver att det redan medfört
itminstone den vinsten, att ett Stånd, som beskylles
att blott intressera sig för verldsliga angelägenheter,
kommit i tillfälle att visa sitt deltagande för före-
mål, som mera ligga inom kretsen för dess rätta
verksamhet. ha ,
ss