denhet, samt att det såun a kn sägas ält man ej bör lägga alltför mycken vigt vid den ifrågavarande öfverensstämmelsen. Men detta förråder föga bekantskap med ställningarna i det hJa. Hvarje tidning, som icke är uppsatt enkom af något bolag, för att till ex. förfäkta något visst enskilgt intresse el!er represen:era någon sekt, står otvifvelaktigt till en viss grad alltid uader en andlig isflytelse från der öfvervägande tänkesittet hos den omzivande publiken; och detta är fallet i ännu lång! högre g ad med landsortspressens n med hufvuds:ade:s organer. En sjelfständig och kunnig publ eist utöfvar utan tvifvel å sin sida ent stort inflytande på opinionen, men en vexelverken eger likväl alltid rum i detta hänseendr-, såsom nyss är sagdt, och det skulle blifva omöjligt för bonom, åtminstone i längden, att utgifva för allmänhetens opinion någat som i sjelfa verkei icke vore det. Detta är en sannng. om väl mången torde vilja bestrida, men som dock står fast. xulle någon likväl ännu tvifla på buruvida landsoristidningarne för det nu ifrågavarande tidsmomen:et uttrycka allmärna opinionen i landet, så lära dock alla tvifvelsmål undanrödjas vid erfarenheten om den enskilda korrespondens, som både riksdagsinännen och andra personer i bufvudstaden erhålla från landsorterna. D2 enskilda omdömena deruti öfverensstämma icke allenast mej de offentliga, utsn hafva en ännu långt starkare färg. Hu:u en och annan än kan söka att bortblanda siken, så är det derföre visst, att regeringen befinner sig i en egen sällning, sådan som kanske aldiig tillförene härstädes egt rum, till allmänna tänkesättet och dess organer, både i hufvudstaden och landsorten. Endast ett blad, i förson2 uppsatt för att representera, såsom det sades, en ultrakonservativ opposition, och för hvilket ändamål man uppsökte en gengängare från den gamla upsaliensiska fosforisim en och medeltidsideerna, hvilken förut sedan 45 å 20 år tillbaka ansetts såsom al deles förbi eller slagen ur brädet, har nu i ett par ömma punkter börjat taga regeringens försvar, i samma mån som densna förlorat i popularitet. Att ett så ovanligt poltiskt fenomen, sora i öfrigt icke på något sätt blifvit förberedt genom illvilja eller fronderi å. pressens sida, utan tvertom, under fullt erkännande af den berömliga syftningen i åtskilliga af reg:s åtgärder under mellantiden från föregående riksdag, likväl nu fall:t öfver denssmma från alia håll så:om elt Oväder, kan omöjligen sakna djupare orsaker än ett tilfälligt vindkast för dagen. Vi tillhöra ingalunda dem som påstå, att icke folkopinionerna kunna misstaga sig för tillfellet i speciella fall; men om man ser en sådan opinion i ett land med politisk frih:t och yttranderrätt en lingre tid forifara att utgå. från samma grundsatser, så kan man med temlig säkerhet taga för afgjoråt, att allmänna tänkesättet icke har orätt. På grund af hvad här ofvan är nämndt, kan det icke heller drag:s i tvifvelsmål, att regeringen helt och hållet misstagit sig om detta allmänna tänkesätt i afseende på den egentliga gången af sitt system i de organiska och politiska frågorna i stort. Utan någon siareblick torde man på goda skäl äfven kunna förutse, att denna slutsats kommer att vinna än mera styrka under riksdagens for!gång, när de stora propositionerna skola tagas under öfverläggning, och det dervid ytterligare visar sig, buruvide konseqvens i åsigter, behörigt afseende på nationeos förut yttrade önskningar om hushållning med Jandets medel, samt öfverhufvud en nöjaktig statsmannaförmåga blifvit ådagelagd af den nuvarande konseljens ledamöter, eller om tvertom i det ena som det andra vigt sig en kalfhet och svaghet, som uppenbarå? den mnärvarande rådgitvarepersonalens oförmåga att uppfylla sitt vigtiga kall vid thronescs sida. Vi komme då till den andra akten af det politiska dramat, deruti det återstår att se, huruvida systemet tilläfven yrs nu såsom fordom skall gå ut på att med tillbjelp af hofvet och löntagareintressena i de två första stånden söka sitt stöd i förstärkt statsutskott, eller om majoritetens tillkännagifna tänkesätt blir en anledning att följa ett system, som kan tillvinna sig och förtjena sympati från nationens sida.