och lägenheten Silfverdalen, d. 7 Mars 1846 — til
delat en af de medförda fångarne, Marcus Jonsso
Dahlberg, 2 örfilar samt flera slag med baljan ti
sin medhafde sabel, af hvilka ett i hufvudet, sor
vållat blodvite, att i förmåga af 48 kap. 95 Miss;
Balken, jemförd med Kongl. förordningen d. 20 Jar
4779, 21 kap. 7 S, 34 kap. 4 8 och 35 kap. 3
Missg. Balk., jemförd med 4819 års instruktion fö
fånggevaldigerne, böta inalles 69 rdr 16 sk. bko, a
hvilka målsegaren Dahlberg åtnjuter 46 rdr 32 sk
samt återstående bötesbeloppet går till treskiftet e
mellan K. M. och kronan, häradet och åklagarer
landsflskalen Laurell, eller i brist af tillgång at
undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröc
Dessutom förpligtades Wiksell, att ersätta åklaga
rens inställelse med 19 rdr 9 sk. bko.
— Vid fortsatt polisundersökning i går, angåend
ynglingarne Jansson och Westerberg samt qvins
personerna Julin och Anna Lemborg, upplystes at
rämde tilltalade hade delaktighet uti ytterligar
tvenne stölder, neml. tisdagen d. 21 sistl. Decembe
å värdshuset Albano och måndagen d. 27 i samm
månad uti huset AM 40 vid Drottninggatan. Til
Albano hade två ynglingar och en qvinna kommi
åkande, och på värdshuset intagit punsch; medar
uppasserskan på en stund gått ut, hade den en:
ynglingen tillegnat sig ett fickur, som fanns i rum
met, och dermed aflägsnat sig; den andre ynglin
gen och qvinnan, hvilka uppasserskan igenkänne
för Westerberg och Julin, hade imedlertid qvar-
stannat och då uret saknades förnekat all bekant.
skap med tjafven, hvilken, enligt deras föregifvande
blifvit af åkaren under färden till värdshuset med-
tagen på slädan. Den andra stölden är upptäckt
derigenom, att bland de uti tilltalade Janssons hem-
vist anhållna misstänkta persedlar, målsegaren igen-
känt en hatt och en stöfvel samt Westerberg fun-
nits begagna tvenne äfven vid berörde tillfälle till-
gripna halsdukar.
De tilltalade fortfara att neka till allt hvad emot
dem angifves, och ransakningen är uppskjuten för
ytterligare upplysningar.
— Örebro. Natten till den 4:sta Januari infann
sig förre fästningsfången Hellberg med ännu icke
kändt sällskap i Cathrineberg, Lännes socken och
tillegnade sig der 2:ne hästar. Hen ena hästen var
dock sina obekante husbönder ej trognare, än att,
sedan han medföljt en fjerdingsväg, han sprang i
diket med tjufvarne, afslet grimskaftet och begaf
sig hem. Hellberg med sällskap fortsatte likväl
härefter resan med en häst, men hunno ej längre
än !, mil då äfven denne uppsade tjenstgöring så-
som utsliten. — Rådlöshet är icke Hellbergs svaga
sida och han såg sig derföre om efter en annan
häst utmed vägen, dermed resan fortsattes till Sjö-
getorp i W. Wingåker, hvarest en rik bonde be-
stals på ett helt lass med Jlösöregods. Efter denna
gerning begåfvo sig tjufvarne sin väg åt Högsjö bruk,
men olyckan ville nu att de hade för bråttom och
således råkade att komma i så stark fart att åkdo-
et slog emot en grindstolpe och gick i kras, derpå
ösörebytet måste öfvergifvas. Den ena tjufven, som
j ännu fåtts reda på, lärer då frånspännt hästen
ch fortsatt kursen såsom kavallerist, men Hellberg,
ildre och säkrare på sin konst, begaf sig deremot
ill fots en ginväg åt sin hemtrakt. Bränvinet, som
semenligen spelar en olycksbringande roll, gjorde
lock denna gången mer nytta för sig än en viss
tronofogde, så till vida, som det pålade H—g bojor,
wvilka slutligen på vandringen blefvo honom alltför
unga och tvingade honom att, efter fortsatt unge-
är !V, mils väg, taga skogen an i ändamål att der-
tädes söka hvila, den han och fann — i en snö-
rifva. — De bestulna bönderna, hvilka i alla rikt-
ingar eftersatte tjufvarne, lyckades, oaktadt mörk-
et, spåra upp Hellberg, som välplägat sig så efter-
ryckligen och sof så godt att han ej vaknade förrän
änderna blifvit bundna och han sjelf uppsatt päl
kdonet. — Man får nu se om denna för allmänna
ikerheten högst vådlige person, ännu en gång, för-
ittes i frihet. (N. A.)