och lägenheten Silfverdalen, d. 7 Mars 1846 — til delat en af de medförda fångarne, Marcus Jonsso Dahlberg, 2 örfilar samt flera slag med baljan ti sin medhafde sabel, af hvilka ett i hufvudet, sor vållat blodvite, att i förmåga af 48 kap. 95 Miss; Balken, jemförd med Kongl. förordningen d. 20 Jar 4779, 21 kap. 7 S, 34 kap. 4 8 och 35 kap. 3 Missg. Balk., jemförd med 4819 års instruktion fö fånggevaldigerne, böta inalles 69 rdr 16 sk. bko, a hvilka målsegaren Dahlberg åtnjuter 46 rdr 32 sk samt återstående bötesbeloppet går till treskiftet e mellan K. M. och kronan, häradet och åklagarer landsflskalen Laurell, eller i brist af tillgång at undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröc Dessutom förpligtades Wiksell, att ersätta åklaga rens inställelse med 19 rdr 9 sk. bko. — Vid fortsatt polisundersökning i går, angåend ynglingarne Jansson och Westerberg samt qvins personerna Julin och Anna Lemborg, upplystes at rämde tilltalade hade delaktighet uti ytterligar tvenne stölder, neml. tisdagen d. 21 sistl. Decembe å värdshuset Albano och måndagen d. 27 i samm månad uti huset AM 40 vid Drottninggatan. Til Albano hade två ynglingar och en qvinna kommi åkande, och på värdshuset intagit punsch; medar uppasserskan på en stund gått ut, hade den en: ynglingen tillegnat sig ett fickur, som fanns i rum met, och dermed aflägsnat sig; den andre ynglin gen och qvinnan, hvilka uppasserskan igenkänne för Westerberg och Julin, hade imedlertid qvarstannat och då uret saknades förnekat all bekant. skap med tjafven, hvilken, enligt deras föregifvande blifvit af åkaren under färden till värdshuset medtagen på slädan. Den andra stölden är upptäckt derigenom, att bland de uti tilltalade Janssons hemvist anhållna misstänkta persedlar, målsegaren igenkänt en hatt och en stöfvel samt Westerberg funnits begagna tvenne äfven vid berörde tillfälle tillgripna halsdukar. De tilltalade fortfara att neka till allt hvad emot dem angifves, och ransakningen är uppskjuten för ytterligare upplysningar. — Örebro. Natten till den 4:sta Januari infann sig förre fästningsfången Hellberg med ännu icke kändt sällskap i Cathrineberg, Lännes socken och tillegnade sig der 2:ne hästar. Hen ena hästen var dock sina obekante husbönder ej trognare, än att, sedan han medföljt en fjerdingsväg, han sprang i diket med tjufvarne, afslet grimskaftet och begaf sig hem. Hellberg med sällskap fortsatte likväl härefter resan med en häst, men hunno ej längre än !, mil då äfven denne uppsade tjenstgöring såsom utsliten. — Rådlöshet är icke Hellbergs svaga sida och han såg sig derföre om efter en annan häst utmed vägen, dermed resan fortsattes till Sjögetorp i W. Wingåker, hvarest en rik bonde bestals på ett helt lass med Jlösöregods. Efter denna gerning begåfvo sig tjufvarne sin väg åt Högsjö bruk, men olyckan ville nu att de hade för bråttom och således råkade att komma i så stark fart att åkdoet slog emot en grindstolpe och gick i kras, derpå ösörebytet måste öfvergifvas. Den ena tjufven, som j ännu fåtts reda på, lärer då frånspännt hästen ch fortsatt kursen såsom kavallerist, men Hellberg, ildre och säkrare på sin konst, begaf sig deremot ill fots en ginväg åt sin hemtrakt. Bränvinet, som semenligen spelar en olycksbringande roll, gjorde lock denna gången mer nytta för sig än en viss tronofogde, så till vida, som det pålade H—g bojor, wvilka slutligen på vandringen blefvo honom alltför unga och tvingade honom att, efter fortsatt ungeär !V, mils väg, taga skogen an i ändamål att dertädes söka hvila, den han och fann — i en snörifva. — De bestulna bönderna, hvilka i alla riktingar eftersatte tjufvarne, lyckades, oaktadt mörket, spåra upp Hellberg, som välplägat sig så efterryckligen och sof så godt att han ej vaknade förrän änderna blifvit bundna och han sjelf uppsatt päl kdonet. — Man får nu se om denna för allmänna ikerheten högst vådlige person, ännu en gång, förittes i frihet. (N. A.)