tulltazan upptager, att dessa trän äro fria till ut förs:l, hemställer jag derförs, om icke tullbestäm. melserna, i afseende å dem böra skärpas i den mår att icke lockelsen blifver för stor att på bekostnad af en nyttig skogshushållning söka draga vinst a den, i sin bästa växt ännu stående skogen. Att detta mitt anförande måtte få åtfölja remissen till vederbörligt utskott anhåller jag vördsamt. Herr P. H. Lindström: Att nu ingå i någon speciellare granskning af den föreslagna tulltaxan, anser jag olämpligt, då tillfälle dertill framdeles blifver, men att uttala sina tankar, angående de principer, som ligga till grund derför, tror jag kunna medföra gagn. I sådant afseende ådrager sig främst en förtjent uppmärksamhet att förbuden blifvit, allenast med ett enda undantag, borttagne. Hvar och en, som minnes, hvilka häftiga strider härom blifvit utkämpade, — huruledes å ena sidan rättigheten att ifrån hvilken ort som helst få hemföra sina förnödenheter velat göra sig gällande samt å den ardra mäktiga intressen sökt bestrida berörde rättighet, under åberopande af behöfligt skydd: för den inhemska industrien, — måste medgifva, att ett stort steg blifvit taget. Det är väl sant, att i Aere fall med de höga tuilbestämmelser, som blifvit satte, verklig förändring icke uppkommit, emedan Dågon import icke kan ske, men hellre än att bibehålla förbuden, må man gerna underkasta sig ett sådant missförhållande, i hopp att, sedan man af erfarenheten hunnit inse olämpligheten af höga tullsatser, en reaktion äfven i detta hänseende snart nog kan vara att förvänta. Hvad som dernäst, i afseende på tulltaxans principer, ådrager sig uppmärksamhet är bestämmelsen om det inskränkta antal städer, till hvilket införsel af hittills förbjudna varor ansetts kunna tillåtas. Denna bestämmelse är ganska besynnerlig, och anledningen till dess tillVvaro torde endast kunna igenfinnas i 2:ne omständigheter, och dessa äro, att redlighet och erforderlg skicklighet icke skulle vara att träffa hos tulltjenstemännen i alla stapelstäder. För min del tror jag dock, att man icke har skäl att tillåta de mindre städernes tulltjenstemän mera efterlåtenhet och benägenhet att se genom fingren med förseelser, än de större städernes, och hvad skickligheten beträffar, så lärer nog hvar och en veta, att den icke behöfver vara mera vidt omfattande än att den kan inhemtas snart sagdt af hvilken som heldst. Mitt omdöme om berörde stadgande är således, att det är olämpligt, hvarföre jag också önskar, att utskottet tager det i närmare betraktande, och att för öfrigt utskottet bjuder till att så sammanjemnka de olika meningarne, att man kan få se en till belåtenhet uppgjord tariff. Herr Murcn: Då jag blifvit placerad i Beyv.-U. och på dess tullafdelning, finner jag nu icke skäl att inlåta mig i någon vidlyftigare diskussion i sjelfva saken. Jag har endast, i anledning af en värd talares nyss upplästa anförande, rörande lindring i tullafgifterne till uppmuntran för sjöfarten på aflägsnare länder, velat tillkännagifva, att jag anser det endast förorsaka villervalla att gifva särskilda privilegier åt vissa intressen, och till stöd för denna min åsigt åberopar jag det yttrande hr presidenten och kommendören Skogman i tulikommitteen 1839 afgifvit i denna fråga. (Talaren uppläste samma yttrande.) Herr Ericsson: Så vida Bevillningsutskottet gillar de grundsatser, hvarpå Kongl. Maj:ts ifrågavarande nåd. proposition hvilar, hvilket jag för min del gör, med fägnad öfver att tillämpningen af en princip, om hvars riktighet jag alltid varit öfvertygad, nemligen införselsfrihet af alla varor nu i denna proposition påyrkas, — så skulle jag vilja föreslå att Bevillningsutskottet hellre bifölle densamma i sin helhet, än befattade sig med specialiteter, derigenom enheten i denna del af lagstiftningen kan gå förlorad. Tullbestämmelserne äro i allmänhet visserligen för höga, men nedsättning deraf bör man hoppas framde!es kunna ske. För öfrigt och då jag icke eller kan inse billigheten af den åt vissa städer förunnade förmånen att införa hittills förbjudne varor, instämmer jag i denna del med herr P. H. Lindström. — Såsom skäl för denna restriktion är i synnerhet anfördt, att tulltjenstemännen icke å alla platser äga erfarenhet nog, att bedöma varors olika beskaffenhet, men detta kan jag för ingen del gilla och anser för högst orätt om andra personer än sådane, som äro fullt qvalificerade till dylika tjenster, tillsättas. . Herr Berglund: Förekommen af hrr Tauson och Norin, med hvilka jag beder få instämma, vill jag blott tillägga, att, då alla öfriga skrån upphört att existera, det angående tackjernstillverkningen lämpligen ock kanoat försvinna. Herr Almgren: Jag anhåller att emot ifrågavarande Kongl. Maj:ts nådiga proposition få i nästa plenum framställa några anmärkningar, hvilkas utarbetande till denna dag jag icke medbunnit. Ingen kan mera lifligt än jag hafva önskat ett antagligt tulltaxeförslag ifrån Regeringens sida: men, ehuru jag endast flyktigt genomögnat den Kongl. propositionen, har jag redan funnit, att industriidkarne icke kunna vara belåtne dermed. Hade imedlertid det konogl. förslaget varit konseqvent, eller alla förbud borttagna, och härvid sådane kontroller föreslagna, att både industri-idkaren och köpmannen sett sig betryggade, då hade man fått taga saken från en annan sida, och då hade ett antagligt tulltaxeförslag snart varit att från Rikets Ständer förvänta. — Upplysningarne i ämnet sägas visserligen vara infordrade från sakkunnige män, men hvilka dessa varit, derom sväfvar man i fullkomlig okunnighet. Så mycket är imedlertid säkert, att hvarken Stockholms Fabriks-, Handelseller Händtverksförening fått tillfälle att yttra sina tankar. Åtskilliga talare hafva klandrat de försigtighetsmått, som af Regeringen blifvit föreslagne. Om .man likväl tager historien till ledstjerna, skall man genast finna, att andra stater hafva, när de lossat banden, gått tillväga med ännu större försigtighet. Herr Berglund: I händelse förbuden helt och bålJet fått bortgå, så hade ifrån min sida några anmärkningar emot den kongl. propositionen icke blifvit framställda, ty då hade systemet varit konseqvent genomfördt. Ehuru jag befinner mig bland tackjernstillverkarnes antal, ligger dock det enskilda intresset icke till grund för mitt yttrande. Herr Schartau: Efter att hafva åhört de uttryck af missbelåtenhet med den kongl. propositionen, som blifvit fällde ifrån ömse sidor, — så väl ifrån deras, som hylla grundsattsen af en tullagstiftning i liberal anda, som ifrån deras, hvilka ifra för prohibitioner, — kan jag för min del ej annat än förklara min verkliga tilifredsställelsa och belåtenhet