FOTNaS Vveorallga Yaluv, ICU lagt Sch VINKOSLDaUCT, men icke det, som de i detaljhandeln ega. Hr Hörnstein: Afven jag är af den åsigt, att med tackjernsutförsel må anstå, åtminstone till dess bruksidkare hunnit förvärfva sig sjelfständighet, det vill säga eget tackjern eller egna malmer. Jag känner väl, att från andra länder rå vara utskeppas, liksom hes oss stundom spanmål m. m., men detta är icke ett tjenligt exempel för oss i annat fall, än då vi hafva öfverproduktion af varan. I främsta rummet böra vi tänka på tillgångar till förtjenst för våra egne arbetare, hvilken ofta saknas och i viss mån beredes genom tackjernstillverkningen. Jag tror icke, att landet har öfverproduktion af tackjern. Hr E: G. Zindström: En god början är redan gjord med att sönderplocka förslaget, och till nästa plenum har i sådant afseende en värd talare lofvat att skriftligen bidraga. Jag har också funnit, att åtskilligt kunnat vara öfrigt att önska; men då ett väsendtligt steg framåt ifrån regeringens sida blifvit taget genom de förhatlige förbudens borttagande, anser jag det vara bäst att antaga den Kongl. propositionen i dess helhet, hvarföre jag instämmer med hr Schartau. Hr Lagergren: Jag har icke haft tillfälle att taga så noga kännedom om tulltaxan, att jag deremot nu kan framställa några anmärkningar. Jag vågar icke ens ett totalomdöme, om det kan vara för riket gagneligt, att den nya taxan bifalles med de få ändringar man härstädes föreslagit, eller om det vore bättre, att taxan nu ånyo underkastas den revision i detaljerne, som förut vid riksdagarne varit vanlig. Blott de yttre konturerne af detta vigtiga tull-lagsförslag har jag hunnit iohemta, och jag har dervid funnit, att de af en arnan värd talare, såsom förhatlige, omtalade förbuden blifvit, med ett enda undantag, boritagne. Det är bekant, att jag kämpat för förbudens bibehållande; icke derföre, att jag ansett förbuden innebära det enda möjliga skydd för de inhemska näringarne, utan emedan skyddet genom förbud är säkrare än det, som kan ernås genom mer eller mindre höga tullbestämmelser, så länge icke desto större allvar så väl i författningarne, som i deras handhafvande visar sig att förekomma smuggling och försnillning. Förbud är såsom skydd blott ett nödfallsvärn, och om förbudet ersättes genom välberäknade tullstipulationer, som strängt och noggrannt handhafvas, så vill jag ej längre vidhänga det för många så förhatliga ordet. Att dömma af den ändrade tonen hos detta högtärade stånd och af den uttryckta stora fröjden öfver förbudens borttagande, måste den seger, som genom den Kongl. propositionen utlofvas, sannolikt vara större, än jag kan föreställa mig, då denna fröjd icke i någon mån minskats af de höga tullbestämmelser, som skola substituera förbuden. I sina verkningar kan dock skillnaden mellan förbud och tullsatser blifva mindre lycklig. Under förbudssystemet var konkurrensen inskränkt inom landet, med undantag af en laglös smygande och hemlig konkurreas af lurendrejeriet. Genom förbudens borttagande uppstår en öppen täflan med utlänningen, icke en täflan, hvilken, såsom den inhemska, berott af idkarnes arbetsamhet, skicklighet och redlighet, utan en täflan, der endast kapital sättes emot kapital. Om denna täflan, såsom jag befarar, slår så ut, att de inhemska slöjdidkarne blifva de besegrade, tror jag, att borttagande af förbuden skall medföra känningar, så djupa, så till det allmänna välståndets rot gående, att förändringen snarare borde helsas med oro, än med glädje. Bland de försigtighetsmått borgareståndet vid förra riksdagen föreslog vid införsel af hittills förbjudna varor, är uti den Kongl. propositionen ett af de vigtigaste uteslutet, nemligen drägtigheten af de fartyg, med hvilka sådana varor få införas. Borgareståndet var af den mening, att fartygen borde äga minst 20 lästers drägtighet. I afseende härå förekommer i den Kongl. propositionen en märklig uppgift, nemligen att vederbörande skola anmält, det tillåtelsen att till riket införa varor i små farkoster och öppna båtar icke visat sig medföra några vådor för den lagliga handeln. Denna vederbörandes anmälan tror jag tåla vid mycken granskning, hvilken väl icke eller lärer uteblifva. Ehuru Kongl. Maj:is nåd. proposition i allmänhet ådagalägger mycken varsamhet vid införande af det nya systemet i tull-lagstiftning, så innebär likväl redan nyss anförde omständighet så stort äfventyr för det hela, att jag måste draga mycket i betänkande, om jag bör motsätta mig den vigtiga förändringen eller ej. Jag har redan antydt, att jag icke känner detaljerna af tulltaxan. Så mycket vågar jag likväl, i anledning af hvad hr vice jalmannen anfört, påstå, att månheten om statens väl behöfliga inkomst icke tillåter, att nedsätta tullen på tobak, hvilken artikel rätt väl tål vid en hög tull och kan lemna en betydande inkomst. Hr Wedberg: Icke eller jag ör i tillfälle att nu yttra mig om den kongl. propositionen i dess helhet. Jag har blott velat, i anledning af Hr Berglunds yttrande, i afseende på förbudet mot utförsel af tackjern, förklara, att, om förhållandet nu vore enahanda som år 41844, skulle jag med honom instämma. Då var man inom landet af restriktiva författningar hindrad att sjelf förädla sin vara; men sedan dessa upphört och tackjernet, till följe deraf, blifvit mera eftersökt, samt uppgått till ett skäligt pris, kan förbudet gerna qvarstå. Hr Westin: Såsom ledamot af Bevillningsutskotlet, får jag tillfälle att närmare yttra mig om Tulltaxan, deraf jsg ännu icke hunnit förskaffa mig illräcklig kännedom. Så mycket har jag likväl edan inhemtat, att jag, lika med Hr Indebetou, yckt mig finna, att ingen princip genomgår det! hela. En annan värd talare har önskat, att en undersökning måtte föregå förbudets borttagande: mot utförsel af tackjern. Jag delar denna mening : lesto heldre, som den ena näringen bör åtnjuta samma rättigheter som den endra. Hr vice talmannen Brinck: En värd talare har förmenat, att tullen å tobak icke lämpligen skulle kunna sänkas. Men fremmande länders erfarenhet ! empnar oss ett alltför bedröfligt bevis derpå, hvarthän höga tullbestämmelser leda. I Belgien ochl Frankrike har man gått så långt på smugglingsvanan, att bundar blifvit serskildt dresserade, för utt bringa tobak öfver gränsen. För öfrigt trori ag, att meningen nu mera är temligen allmän i let afseende, att måttliga tullar gifva staten större nkomst än höga tullar. Hr Berg: Vid remissen af denna kongl. propoition tror jag, att redan så mycket blifvit orladt, att man knappt kan boppas, att Bevillningsutskottet deraf skall taga kännedom. Imedlertid inser jag det vara för mig en kär pligt att uttala ij! nin tacksamhet för regeringen, som en gång los-! at de prohibitiva banden och borttagit de förhat-: iga förbuden. Ett vigtigt steg på framåtskridan-) l l lets bana är derigenom taget, med hvilket man ör närvarande bör vara belåten, helst detaljerade inmärkningar och förändringar endast skulle leda lerhän, att Tulltaxan blefve utan något system. Hr Berglund: I anledning af hvad Hr Wedberg infört, tror jag mig endast bebhöfva erinra, att nya nalmtillgångar också blifva efter hand upptäckte. Hr Almgren: Hr vice talmannen har uppgjort n kallvi i afcaahda n2 avtikaln carcrkar utvicanda NOGLE