FOTNaS Vveorallga Yaluv, ICU lagt Sch VINKOSLDaUCT,
men icke det, som de i detaljhandeln ega.
Hr Hörnstein: Afven jag är af den åsigt, att med
tackjernsutförsel må anstå, åtminstone till dess bruks-
idkare hunnit förvärfva sig sjelfständighet, det vill
säga eget tackjern eller egna malmer. Jag känner
väl, att från andra länder rå vara utskeppas, liksom
hes oss stundom spanmål m. m., men detta är ic-
ke ett tjenligt exempel för oss i annat fall, än då
vi hafva öfverproduktion af varan. I främsta rum-
met böra vi tänka på tillgångar till förtjenst för
våra egne arbetare, hvilken ofta saknas och i viss
mån beredes genom tackjernstillverkningen. Jag
tror icke, att landet har öfverproduktion af tack-
jern.
Hr E: G. Zindström: En god början är redan
gjord med att sönderplocka förslaget, och till nästa
plenum har i sådant afseende en värd talare lofvat
att skriftligen bidraga. Jag har också funnit, att
åtskilligt kunnat vara öfrigt att önska; men då ett
väsendtligt steg framåt ifrån regeringens sida blifvit
taget genom de förhatlige förbudens borttagande,
anser jag det vara bäst att antaga den Kongl. pro-
positionen i dess helhet, hvarföre jag instämmer med
hr Schartau.
Hr Lagergren: Jag har icke haft tillfälle att ta-
ga så noga kännedom om tulltaxan, att jag deremot
nu kan framställa några anmärkningar. Jag vågar
icke ens ett totalomdöme, om det kan vara för ri-
ket gagneligt, att den nya taxan bifalles med de få
ändringar man härstädes föreslagit, eller om det
vore bättre, att taxan nu ånyo underkastas den re-
vision i detaljerne, som förut vid riksdagarne varit
vanlig. Blott de yttre konturerne af detta vigtiga
tull-lagsförslag har jag hunnit iohemta, och jag har
dervid funnit, att de af en arnan värd talare, så-
som förhatlige, omtalade förbuden blifvit, med ett
enda undantag, boritagne. Det är bekant, att jag
kämpat för förbudens bibehållande; icke derföre, att
jag ansett förbuden innebära det enda möjliga skydd
för de inhemska näringarne, utan emedan skyddet
genom förbud är säkrare än det, som kan ernås ge-
nom mer eller mindre höga tullbestämmelser, så
länge icke desto större allvar så väl i författningar-
ne, som i deras handhafvande visar sig att före-
komma smuggling och försnillning. Förbud är så-
som skydd blott ett nödfallsvärn, och om förbudet
ersättes genom välberäknade tullstipulationer, som
strängt och noggrannt handhafvas, så vill jag ej
längre vidhänga det för många så förhatliga ordet.
Att dömma af den ändrade tonen hos detta högt-
ärade stånd och af den uttryckta stora fröjden öf-
ver förbudens borttagande, måste den seger, som ge-
nom den Kongl. propositionen utlofvas, sannolikt
vara större, än jag kan föreställa mig, då denna
fröjd icke i någon mån minskats af de höga tullbe-
stämmelser, som skola substituera förbuden. I sina
verkningar kan dock skillnaden mellan förbud och
tullsatser blifva mindre lycklig. Under förbudssy-
stemet var konkurrensen inskränkt inom landet, med
undantag af en laglös smygande och hemlig kon-
kurreas af lurendrejeriet. Genom förbudens bortta-
gande uppstår en öppen täflan med utlänningen,
icke en täflan, hvilken, såsom den inhemska, berott
af idkarnes arbetsamhet, skicklighet och redlighet,
utan en täflan, der endast kapital sättes emot kapi-
tal. Om denna täflan, såsom jag befarar, slår så
ut, att de inhemska slöjdidkarne blifva de besegra-
de, tror jag, att borttagande af förbuden skall med-
föra känningar, så djupa, så till det allmänna väl-
ståndets rot gående, att förändringen snarare borde
helsas med oro, än med glädje. Bland de försig-
tighetsmått borgareståndet vid förra riksdagen före-
slog vid införsel af hittills förbjudna varor, är uti
den Kongl. propositionen ett af de vigtigaste ute-
slutet, nemligen drägtigheten af de fartyg, med
hvilka sådana varor få införas. Borgareståndet var
af den mening, att fartygen borde äga minst 20
lästers drägtighet. I afseende härå förekommer i
den Kongl. propositionen en märklig uppgift, nem-
ligen att vederbörande skola anmält, det tillåtelsen
att till riket införa varor i små farkoster och öppna
båtar icke visat sig medföra några vådor för den
lagliga handeln. Denna vederbörandes anmälan tror
jag tåla vid mycken granskning, hvilken väl icke
eller lärer uteblifva. Ehuru Kongl. Maj:is nåd. pro-
position i allmänhet ådagalägger mycken varsamhet
vid införande af det nya systemet i tull-lagstiftning,
så innebär likväl redan nyss anförde omständighet
så stort äfventyr för det hela, att jag måste draga
mycket i betänkande, om jag bör motsätta mig den
vigtiga förändringen eller ej. Jag har redan an-
tydt, att jag icke känner detaljerna af tulltaxan. Så
mycket vågar jag likväl, i anledning af hvad hr vice
jalmannen anfört, påstå, att månheten om statens
väl behöfliga inkomst icke tillåter, att nedsätta tul-
len på tobak, hvilken artikel rätt väl tål vid en
hög tull och kan lemna en betydande inkomst.
Hr Wedberg: Icke eller jag ör i tillfälle att nu
yttra mig om den kongl. propositionen i dess hel-
het. Jag har blott velat, i anledning af Hr Berg-
lunds yttrande, i afseende på förbudet mot utför-
sel af tackjern, förklara, att, om förhållandet nu
vore enahanda som år 41844, skulle jag med honom
instämma. Då var man inom landet af restriktiva
författningar hindrad att sjelf förädla sin vara;
men sedan dessa upphört och tackjernet, till följe
deraf, blifvit mera eftersökt, samt uppgått till ett
skäligt pris, kan förbudet gerna qvarstå.
Hr Westin: Såsom ledamot af Bevillningsutskot-
let, får jag tillfälle att närmare yttra mig om Tull-
taxan, deraf jsg ännu icke hunnit förskaffa mig
illräcklig kännedom. Så mycket har jag likväl
edan inhemtat, att jag, lika med Hr Indebetou,
yckt mig finna, att ingen princip genomgår det!
hela. En annan värd talare har önskat, att en
undersökning måtte föregå förbudets borttagande:
mot utförsel af tackjern. Jag delar denna mening :
lesto heldre, som den ena näringen bör åtnjuta
samma rättigheter som den endra.
Hr vice talmannen Brinck: En värd talare har
förmenat, att tullen å tobak icke lämpligen skulle
kunna sänkas. Men fremmande länders erfarenhet !
empnar oss ett alltför bedröfligt bevis derpå, hvart-
hän höga tullbestämmelser leda. I Belgien ochl
Frankrike har man gått så långt på smugglings-
vanan, att bundar blifvit serskildt dresserade, för
utt bringa tobak öfver gränsen. För öfrigt trori
ag, att meningen nu mera är temligen allmän i
let afseende, att måttliga tullar gifva staten större
nkomst än höga tullar.
Hr Berg: Vid remissen af denna kongl. propo-
ition tror jag, att redan så mycket blifvit or-
ladt, att man knappt kan boppas, att Bevillnings-
utskottet deraf skall taga kännedom. Imedlertid
inser jag det vara för mig en kär pligt att uttala ij!
nin tacksamhet för regeringen, som en gång los-!
at de prohibitiva banden och borttagit de förhat-:
iga förbuden. Ett vigtigt steg på framåtskridan-)
l
l
lets bana är derigenom taget, med hvilket man
ör närvarande bör vara belåten, helst detaljerade
inmärkningar och förändringar endast skulle leda
lerhän, att Tulltaxan blefve utan något system.
Hr Berglund: I anledning af hvad Hr Wedberg
infört, tror jag mig endast bebhöfva erinra, att nya
nalmtillgångar också blifva efter hand upptäckte.
Hr Almgren: Hr vice talmannen har uppgjort
n kallvi i afcaahda n2 avtikaln carcrkar utvicanda
NOGLE