,
Å
Jag har från detta rum tillförene yttrat, att jag
anser frihet i rörelse i allmänhet fördelaktig; jog
vidhåller detta nu och för all framtid; men jag
måste äfven godkänna en andan sats, som genom
sekler gjort sig gällande, och som utan tvifvel äf-
ven under kommande tider skall äga bestånd; den
lyder sålunda: nulla regula sine exceptione, det finns
lingen regel som icke tål undantag. Riktigbeten af
Idenna sats grundar sig derpå, att de menskliga the-
lorierna icke äro ofelbara, deita äger i synnerhet
rum i fråga om den theori, som ligger till grund
för vår tull-legstiftning. Jag måste erkänna, att
det vid första påseendet af den nya tulltaxan före-
föll mig tvitvelektigt, om den var byggd på någon
theori, ty den syntes mig vara ett aggregat af olik-
lartade föreskrifter, som med hvarandra hade ett
Iganska löst samband. Vid närmare undersökning
Ifann jag likväl, att jag i detta omdöme måtte miss-
tagit mig, ty det fins verkligen en id, som genom-
det att anskaffa penningar till högsta möjliga be-
lopp genom tull på inkommande varer. Men detta
lär icke någon fri grund att bygga på,
Det oaktadt, och ehuru jag icke kan gilla denna
princip, så skulle jag ändock, i likhet med hvad hr
Schartau föreslagit, vara böjd att rösta för anta-
gandet af det nya förslaget till tulltaxa i sin hel-
het, i fall det är möjligt att detta förslag kan gå
Ifram utan förändring: jag befarar nemligen, att
lom de stridiga partierna få genomhäckla tulltaxan,
så torde vi få något ännu sämre.
Jag har redan nämnt, att jag icze är beredd
ingå i detaljfrågor, men hvad specielt beträffar för-
budet för tackjern, så bör jag derom säga min me-
ning. Om jag i detta fall skulle ensamt följa min
enskilda öfvertygelse, så tror jag, att borttagandet
af detta förbud icke vore så farligt, som man i all-
mänhet föreställer sig, men jag har erfarit, att plu-
raliteten af mina kommittenter anse det äfventyr-
ligt för jernhandteringens bestånd, om utförsel af
tackjearn skulle tillåtas. Det är min skyldighet, att
vid sådant förhållande misstro mitt eget omdöme;
jag bör göra det af tvänne skäl: först derföre, att
hvad jag kan anföra till stöd för min mening, kan
vederläggas af skäl från andra sidan, som äro lika
goda med mina, och vidare af den orsaken att
jernhandteringen är en af landets förnämsta pnä-
ringsgrenar, hvars bestånd jag icke har rättighet
att sätta på spel. Det skulle visserligen vara i hög
grad intressant att göra ett försök med borttagande
af förbudet för tackjern, för att se hvad verkan det
kunde hafva på svenska bergshardteringen; men
saken är för allvarsam, och man får icke i så vig-
tiga frågor roa sig med experimenter. För öfrigt
är i den nya tulltaxan ett stort steg till frihet ta-
get derigenom, att förbudet för införsel af stång-
jern blifvit borttaget; man kan nu gifva sig tåla-
mod och se hvad verkan detta medförer, intill nä-
sta riksdag, samt då uttaga det andra steget, i fall
man finner sig dertill föranlåten. I fall det tillåtes
mig framkasta. en gissning, så förmodar jag, det
tillåtelsen att införa stångjern skall komma att med-
föra ingen verkan; men man får ej stödja sig på
lösa gissningar, utan endast på erfarenhet, och det
är derföre jag begär, att man skall inhemta erfa-
renhet, hvad följder kunna uppstå af tillåtelsen att
införa stångjern, åtminstone intill nästa riksdag, in-
nan man går vidare.
Hr Muren: I anledning af hvad en värd talare
behagat yttra, alt regeringen nu för första gången
framkommit med ett detaljeradt tulltaxeförslag, får
jag äran upplysa, att sådant skedde jemväl till 1840
års riksdag, och vid 4842 års riksdag begärde re-
geringen, att den gamla tulitaxan skulle tills vidare
oförändrad lända till efterrättelse. Vid begge dessa
riksdagar hyllade Rikets Ständer mera prohibitiva
åsigter, än regeringen, och det är således icke eller
första gången regeringen afgifvit ett liberalt förslag
i afseende på tullagstiftningen.
Hr Wern: Vid förbudens borttagande har ett
undantag blifvit gjordt för tackjern. Jag gillar
principen, men beklagar undantaget, så mycket mera
som hr Almgren förklarat sig vara nöjd med för-
budens borttagande, blott denna princip konseqvent
tillämpades. Orsaken till detsamma lärer ligga uti
frågans outredda skick. Man vet ej, huru hög tull
bör åsättas ut- och ingående tackjern, för att, utan
att ruinera bruksidkaren och tackjernsblåsaren, ut-
sätta dem för en, efter hvad jag tror, för allmän-
heten gagnelig konkurrens. Derföre tror jag, att
Rikets Ständer borde hemställa, att en undersök-
ning i berörde afseende måtte ske. Hvarhelst led:
ning för omdömet genom experimenter kan vinnas,
anser jag dem böra äga rum.
Hr vice talmannen Brinck: Då jag icke förr än
i dag haft tillfälle se den kongl. propositionen, må-
ste det yttrande, jag nu går att afgifva, i väsendt-
lig mån byggas på de upplysningar, jag af föregå-
ende talares anföranden inhemtat. Med glädje har
jag förnummit, att regeringen nu ändtligen lossat
de prohibitiva banden och upphäft de hittills gäl-
lande förbuden, hvarom så heta strider hos Rikets
Ständer blifvit utkämpade. Imedlertid anser jag
icke tiden vara inne, att i sammanhang härmed nu
påyrka införselsrätt af alla de varor, som hittills
varit förbud underkastade, till rikets alla stapelstä-
der, jemväl-af den anledning, att Borgareståndet
bör upprätthålla sin en gång uttalade åsigt. Visar
erfarenheten, att den föreslagna inskränkningen i
berörde afseende utan olägenhet kan upphöra, så
kommer den nog framdeles att försvinna. Om man
vill bereda inkomster och trygghet åt näringsidkare,
så måste man vara varsam vid tullbestänimelser.
Är detta i allmänhet en sanning, så är den det de-
sto mer i fråga om sådane artiklar, som äro ound-
gängligen behöflige för landets egna barn. Sättes
tullen å dylika varor för hög, t. ex. 50 ?,, så be-
går man en oförsigtighet och skapar lagbrytare, till
bekymmer för den laglydige medborgaren och till
verklig skada för näringsidkaren. En vidt utsträckt
demoralisation uppkommer slutligen också på detta
sätt, hvilken sedermera icke är lätt att häfva. Ledd
af sådane grundsatser, tror jag, att tulibestämmel-
serne i det nu af regeringen afgifna förslag böra
på åtskilliga varor sänkas. Till deras antal hör i
främsta rummet artikeln Socker. Ingen lärer be-
strida, att den utgör en nödvändighetsvara, och
dock har den länge blifvit behandlad så, som ut-
gjorde den ett monopol för raffinadörerne. Det vore
hög tid, att detta snart upphörde; men enligt tull-
taxeförslaget skulle den komma att än vidare fort-
fara. Socker af vackrare qvalit6, än här tillverkas,
kan införskrifvas, med tillägg af alla omkostnader,
till 46!, å 47 sk. pr E. — (I ett sednare, af oss
meddeladt, yttrande bevisade talaren denna uppgift,
ja, än mer, styrkte att utländsk raffinad kan här
levereras för 157s sk. pr I). — Jag frågar, är det
då billigt, att! en införselseltull sättes å hvarje I
raffineradt socker af 6 sk. bko, som med tolag och
afgiften till handels- och sjöfartsfonden uppgår ända
till 40 sk. rgs pr I. Må Bevillningsutskottet be-
grunda denna fråga. Sanningen af mina uppgifter
skall jag med facta ådagalägga. I andra rummet
vill jag nämna artikeln Tobak. Vid flere föregå-
ende riksdagar har man utgått ifrån den synpunk-
ten, att bladen och stjelien borde draga olika tull.
För bladen, som ega högre värde, borde större be-
går hela tulltaxan; denna grundid är: bemödan-l.
ka — LV Oc; —- Oh ch 1 0 UR Vt bt RN Re - KK MA -— RR —- RH mA ch jr III OA MO AA MUM
OM oh - - M-— LM DR K- RO
Am AA mm - pr - Fm -
-—- — pp -—-—
mm: — te 0 ET rn
Arn sms mr an
--
SS OT Må
-
te
-
d
ta
fö
vi
d