tulltazan upptager, att dessa trän äro fria till ut
förs:l, hemställer jag derförs, om icke tullbestäm.
melserna, i afseende å dem böra skärpas i den mår
att icke lockelsen blifver för stor att på bekostnad
af en nyttig skogshushållning söka draga vinst a
den, i sin bästa växt ännu stående skogen.
Att detta mitt anförande måtte få åtfölja remis-
sen till vederbörligt utskott anhåller jag vördsamt.
Herr P. H. Lindström: Att nu ingå i någon
speciellare granskning af den föreslagna tulltaxan,
anser jag olämpligt, då tillfälle dertill framdeles
blifver, men att uttala sina tankar, angående de
principer, som ligga till grund derför, tror jag kunna
medföra gagn. I sådant afseende ådrager sig främst
en förtjent uppmärksamhet att förbuden blifvit,
allenast med ett enda undantag, borttagne. Hvar
och en, som minnes, hvilka häftiga strider härom
blifvit utkämpade, — huruledes å ena sidan rättig-
heten att ifrån hvilken ort som helst få hemföra
sina förnödenheter velat göra sig gällande samt å
den ardra mäktiga intressen sökt bestrida berörde
rättighet, under åberopande af behöfligt skydd: för
den inhemska industrien, — måste medgifva, att
ett stort steg blifvit taget. Det är väl sant, att i
Aere fall med de höga tuilbestämmelser, som blifvit
satte, verklig förändring icke uppkommit, emedan
Dågon import icke kan ske, men hellre än att bi-
behålla förbuden, må man gerna underkasta sig
ett sådant missförhållande, i hopp att, sedan man
af erfarenheten hunnit inse olämpligheten af höga
tullsatser, en reaktion äfven i detta hänseende snart
nog kan vara att förvänta. Hvad som dernäst, i
afseende på tulltaxans principer, ådrager sig upp-
märksamhet är bestämmelsen om det inskränkta
antal städer, till hvilket införsel af hittills förbjudna
varor ansetts kunna tillåtas. Denna bestämmelse är
ganska besynnerlig, och anledningen till dess till-
Vvaro torde endast kunna igenfinnas i 2:ne omstän-
digheter, och dessa äro, att redlighet och erforder-
lg skicklighet icke skulle vara att träffa hos tull-
tjenstemännen i alla stapelstäder. För min del tror
jag dock, att man icke har skäl att tillåta de min-
dre städernes tulltjenstemän mera efterlåtenhet och
benägenhet att se genom fingren med förseelser, än
de större städernes, och hvad skickligheten beträffar,
så lärer nog hvar och en veta, att den icke behöf-
ver vara mera vidt omfattande än att den kan in-
hemtas snart sagdt af hvilken som heldst. Mitt om-
döme om berörde stadgande är således, att det är
olämpligt, hvarföre jag också önskar, att utskottet
tager det i närmare betraktande, och att för öfrigt
utskottet bjuder till att så sammanjemnka de olika
meningarne, att man kan få se en till belåtenhet
uppgjord tariff.
Herr Murcn: Då jag blifvit placerad i Beyv.-U.
och på dess tullafdelning, finner jag nu icke skäl
att inlåta mig i någon vidlyftigare diskussion i sjelfva
saken. Jag har endast, i anledning af en värd ta-
lares nyss upplästa anförande, rörande lindring i
tullafgifterne till uppmuntran för sjöfarten på aflägs-
nare länder, velat tillkännagifva, att jag anser det
endast förorsaka villervalla att gifva särskilda pri-
vilegier åt vissa intressen, och till stöd för denna
min åsigt åberopar jag det yttrande hr presidenten
och kommendören Skogman i tulikommitteen 1839
afgifvit i denna fråga. (Talaren uppläste samma
yttrande.)
Herr Ericsson: Så vida Bevillningsutskottet gillar
de grundsatser, hvarpå Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nåd. proposition hvilar, hvilket jag för min del gör,
med fägnad öfver att tillämpningen af en princip,
om hvars riktighet jag alltid varit öfvertygad, nem-
ligen införselsfrihet af alla varor nu i denna pro-
position påyrkas, — så skulle jag vilja föreslå att
Bevillningsutskottet hellre bifölle densamma i sin
helhet, än befattade sig med specialiteter, derige-
nom enheten i denna del af lagstiftningen kan gå
förlorad. Tullbestämmelserne äro i allmänhet vis-
serligen för höga, men nedsättning deraf bör man
hoppas framde!es kunna ske. För öfrigt och då jag
icke eller kan inse billigheten af den åt vissa stä-
der förunnade förmånen att införa hittills förbjudne
varor, instämmer jag i denna del med herr P. H.
Lindström. — Såsom skäl för denna restriktion är
i synnerhet anfördt, att tulltjenstemännen icke å alla
platser äga erfarenhet nog, att bedöma varors olika
beskaffenhet, men detta kan jag för ingen del gilla
och anser för högst orätt om andra personer än så-
dane, som äro fullt qvalificerade till dylika tjenster,
tillsättas. .
Herr Berglund: Förekommen af hrr Tauson och
Norin, med hvilka jag beder få instämma, vill jag
blott tillägga, att, då alla öfriga skrån upphört att
existera, det angående tackjernstillverkningen lämp-
ligen ock kanoat försvinna.
Herr Almgren: Jag anhåller att emot ifrågava-
rande Kongl. Maj:ts nådiga proposition få i nästa
plenum framställa några anmärkningar, hvilkas ut-
arbetande till denna dag jag icke medbunnit. In-
gen kan mera lifligt än jag hafva önskat ett an-
tagligt tulltaxeförslag ifrån Regeringens sida: men,
ehuru jag endast flyktigt genomögnat den Kongl.
propositionen, har jag redan funnit, att industri-
idkarne icke kunna vara belåtne dermed. Hade
imedlertid det konogl. förslaget varit konseqvent,
eller alla förbud borttagna, och härvid sådane kon-
troller föreslagna, att både industri-idkaren och
köpmannen sett sig betryggade, då hade man fått
taga saken från en annan sida, och då hade ett
antagligt tulltaxeförslag snart varit att från Rikets
Ständer förvänta. — Upplysningarne i ämnet sägas
visserligen vara infordrade från sakkunnige män,
men hvilka dessa varit, derom sväfvar man i full-
komlig okunnighet. Så mycket är imedlertid sä-
kert, att hvarken Stockholms Fabriks-, Handels-
eller Händtverksförening fått tillfälle att yttra sina
tankar. Åtskilliga talare hafva klandrat de försig-
tighetsmått, som af Regeringen blifvit föreslagne.
Om .man likväl tager historien till ledstjerna, skall
man genast finna, att andra stater hafva, när de
lossat banden, gått tillväga med ännu större för-
sigtighet.
Herr Berglund: I händelse förbuden helt och bål-
Jet fått bortgå, så hade ifrån min sida några an-
märkningar emot den kongl. propositionen icke
blifvit framställda, ty då hade systemet varit kon-
seqvent genomfördt. Ehuru jag befinner mig bland
tackjernstillverkarnes antal, ligger dock det enskilda
intresset icke till grund för mitt yttrande.
Herr Schartau: Efter att hafva åhört de uttryck
af missbelåtenhet med den kongl. propositionen,
som blifvit fällde ifrån ömse sidor, — så väl ifrån
deras, som hylla grundsattsen af en tullagstiftning
i liberal anda, som ifrån deras, hvilka ifra för pro-
hibitioner, — kan jag för min del ej annat än för-
klara min verkliga tilifredsställelsa och belåtenhet