denna blick gaf mig kraft i stället för att för-
virra mig, ty det onda samvetet talade ur bans
ögon. .
Vördige fader! sade jag till presten, denna
menniska är en vanvetting, som älskat mig och
at en blind lidelse låtit förleda sig till denna
förbrytelse. Lit mig tala sakta med; honom
här vid altaret, i allas åsyp, och jag hoppas
han skall ångra sitt brott och tillstå sanningen.x
Cantarello skrattade hånfullt.
Sanningen bar jag sagt och det finnes ingen
makt på jordep, som får mig att återtaga mina
ord.s
Tig och följ migl! sade jag.
Himlen gaf mig en öfvernaturlig kraft. Pre-
sten hade lemnat altaret, jag gaf Cantarello
tecken att följa mig — han följde mig.
De närvarande ställde sig i en vid krets om-
kring oss. Luigi stod närmast med handen på
dolkfästet och lemnade oss icke ett ögonblick
ur sigte.
Teresa!, hviskade Cantarello först, som om
ban fruktade att låta mig tala, bvarför vill du
svika det löfte, du gaf markisen af San Flo-
ridio? hvarför har du tvingat mig att tillgripa
detta medel ?,
Emedan jag ej vill bli en tjuf och en Mör-
dares makan, svarade jag, seende honom skarpt
i ansigtet.
Cantarello blef blek som döden, men visade
eljest icke det ringaste tecken till oro eller
ångest.
En tjuf och en mördare, återtog han med
ett bittert löje, jag hoppas du ger mig en för-
klariog öfver dessa ord.n .
Jag vill blott säga ett enda ord — jag var
i kammarn bredvid markisens rum och såg ge-
nom en Spricka alltsammans.v
Och hvad såg ni? frågade Cantarello.
Jag såg er inträda i det ögonblick han så-
rades af bjelken — jag såg er anfalla honom