e furstlige, till befistande af denna ställning, utom eller uppöfver vanlig lag och moral, p3 le flesta ställen lyckats så inrätta, att äfven let minsta muntliga klander kan straffas med lera års fängelse, ja till och med lifvets förust; och så starkt hafva de i detta hinseende yckats inplan:a slafsinnets fördom äfven bland mnars hederligt folk, att denna stränga 12g vunnat på minga ställen missbrukas till fullcomligt godtycke, utan att väcka något särdees uppseende. Allt detta måste kring furstarnas personer kapa en nimbus 23f öfvermensklighet, ett slags mdlig gloriole, som ytterligare på det högsta tärkes af de nyss nämnda stora materiella föeträdena, och göra dem till ett alldeles eget lägte, icke i kött och biod, men af särskild karakter; en kast, som, enligt hvad ofvan uppräknade facta visa, i alla yttre hänseenden är uppsatt i en helt annan kathegori, än det öriga menniskoslägtet. Hurudana skola nu följlerna blifva för ställningen i vår verldsdel, om lenna, både i bänseende till ce politiska lagarna, det borgerliga samfundet och umgängeskfvet alldeles särskilda kast, i en ingalunda oberäkneligt aflägsen framtid skulle öka sig så att äga till en formlig population? Se der utan .vifvel en intressant fråga, hvartill den lill: märkvärdiga boken almanac de Gotha gilver wnledning. Vi kunne naturligtvis icke tilltro oss att lösa detta problem, men sannolikt skall Jet snart börja att väcka bekymmer äfven hos le mera tänkande bland furstarna sjelfva. Def vissa är, att häruti ligger fröet till en py art eodalsdel, men på annan grund och med helt ndra och skarpare afskiljda qvalifikationer, än len gamla. I Asien träffar man flera kastformationer. som kunna kallas liknande förebilder till hvad wu i Europa synes förestå. Men ganska visst ir, att dylika formationer här icke i längden vära sig. Oförenliga med kristendomens och len öfverallt ingripinde civilisationens ande, vilken redan uppdagat det ihåliga och usurvativa i bördsadelsbegreppet, måste också furstigheten såsom race-begrepp en gång upphöra ;ch dess exceptionella ställning finnas oförenig med rättstillståndet. Kanske är det icke så ångt ifrån det rätta om man påstår, att möjigheten till problemets lösning utan brytniusar egentligen ligger hos dynastierna sjeliv2, ch måste bastå deri, att med undantag af de egerande personerne, som böra hafva sin egen ipphöjda plats, de öfriga medlemmarne af dessa amiljer beqväma sig att nedstiga till det borserliga lifvet och blanda sig med de öfriga ;amhällsklasserna. De skulle troligen intet förora derpå hvarken i trefnad eller sannt mentiskovärde. Det är för öfrigt det enda sätt vi iu kunna gissa såsom antagligt, och säkert är, ut de förste som vidtaga detta steg, äfven skola f eftertiden betrakt2s såsom de störste.