hade intagit i händelse ban varit af furstli t blod, och barnen räknas äfven stå i ett underordnadt förhållande. Det är också klart, att denna omständighet, jemte det afstånd ifrån folket som de furstliga strängt vidmakthålla i det dagliga lifvet derigenom, att de till sin uppvaktning och till en del Uppassning, omgif 7a sig med personer af de förnämsta familjer under namnet af hof, och hvilka i sin ordning till och med anse såsom en lycka att få uppställas bakom de höga personernes stolar vid högtidliga tillfällen, -kall hos de uppväxande barnen fostra äfven för framtiden ssmma begrepp om egen höghet, hvilket begrepp också omsorgsfullt underhålles, genom den serskilda efikett i öfrigt, som utgör ett vilkor för allt närmande till deras personer, och sålunda måste ingifva dem den tankan, att de i frigan Om rättigheter och skyldigbeter stå på en hel: . annan punkt än andra menniskor. Det andra af de ifrågavarande data, är att de furstliga familjerna kunna anses disponera hela samhällets fysiska makt, dels såsom statscheer, dels såsom innebafvare af höga militärembeten och genom sitt öfriga irflytande, samt alt de yngre medlemmarna, som icke hafva utsigt att blifva regerande, likväl aldrig anses beböfva underkasta sig, för rättigheten ait avancera och åtkomma höga och förmånl:ga platser, de vilkor som åligga slia andra, äfven om de förre icke äga någon i lag grundad rättighet till urdantag ifrån sådana vilkor. Den tredje omständigheten är, att de furstlige anse sig, endast i följd af sin börd, berättigade att fordra, att folken skola bekosta icke blott sjelfva regentfamiljens, utan äfven de öfriga furstliga grenarnes underhåll, jemte hof och tjenare, så att de icke sjelfva må behöfva arbeta för sin existens, och detta underhåll får icke blott mätas efter måttstocken af en anständig bergning eller välståud i allmänhet, utan måste vara tilltaget belt annorlunda, så att de kunna njuta af alla rikedomens och lyxens beqvämligheter och förfining. Häruti understödjas de också på ett verksamt sätt af sina hof, hvilkas personal står emellan dem och folket, och söker sin inflytelse i denna ställning; och anspråken på folkens frikostighet och skyldigbeter i denna del gå ofta så långt, att det till cch med anses såsom högs! opassande, att ens sätla i fråga, i hvad mer eller mindre mån verkligt bebof är firhanden, när apanager för furstliga personer skola gilvas. Fordringar på en sådan undersökn ng, vore de än så skäliga, rubriceras ofta såsom otacksamhet, eller den största brist på grannlagenhet. Den fjerde omständigheten, som företrädesvis tillhör den närvarande tiden olika mot hvad förr varit fallet, är att man hos en stor del 2f furstefamiljerna (se Tyskland och Frankrike) finner ett hufvudsakligt och utmärkande sträfvande, att semla stor privat förmögenhet, och sålunda äfven på den vägen öka sin makt. Fordom var det icke så; då ansågs åtminstone -Tegenternas qvarlåtenskap tillhöra staten: men det har på de sista 30 å 40 åren förändrats, och ett nytt tidehvarf inträdt i detta hänseende, hvilket serskildt måste komma att ega vidi utseende följder i de länder, der det möjligen kan fortgå så, att furstehusen lyckas at accumulera de största fortynerna i sira händer, och sålunda utom sin politiska makt kunna uppbygga åt sig en af hela det öfriga folket oberoende existens. Till denna punkt bör äfven räknas, att de furstlige i alla länder äro för sina apanager fria från beskattning och icke behöfva betala full för varor, som de införa ifrån utlandet, hvilken sistnämnda frihet äfven är utsträckt till deras ministrar. Den femte omständigheten är, att de furstJiga slägterna, jemte alla nyssnämnda fördeler, derjemte äro oanflastlige och ansvarslösa för sina gerningar, dels i vissa fall eller rättare för vissa medlemmar formligt legalt, genom bestämdt gjorda undantag i statsfördragen, dels ock till följe af slägtskapen med regenterna som i opinionen ställer dem öfver lagen. Det år nemligen bekant, att de i alla länder låtit fortplanta såsom ett slags religionssak, såsom ett tillbebör till sjelfva den allmänna kyrkorilualen, att allt hvad regent, furse, krins (eHer furstinna, prinsessa m. m.) heter, står högt öfver allt sådant vanligt pligttillstånd, i följd hvaraf några personella skyldigheters uppfyllande skulle kunna af dem begäras annorlunZa, än såsom en nåd från deras sida; at: följaktligen äfven utöfvandet af rättvisa, Oväld, eler öfverhufvud ett sådant bemötande emot andr, som eljest i det borgerliga eller umgängeslifvet anses böra fö!ja al sig sjelf, deremot. ifrån dem anses såsom en särskild ynnest och godhet, som påkallar tacksamhet eller beundran, och äfven väcker dessa känslor. Den sjette omständigheten, som på visst sätt står i sammanbang med den näst föregående. är att likasom de furstlige, på det sätt nemli gen som nyss visats, stå öfver lagen, hvilken alla öfrige sambällsmedlemmar äro underkastade, så synes älven en annan och serskilc moral vara antagen och gällande för dem, är för alla öfriga. Detta bör likväl ej förstås så att de för sina personer äro sämre i uppfö zande och hbandlingar i det privata lifvet, äl andra. Tvärtom bör man numera ganska f anledningar till anmärkning i detta hänseende En omsorgsfull uppfostran, goda lärare m. gör detta också helt naturligt. Men vi syft här på hvad man kunde kalla den politisk moralen. I det hänseendet hafva otaliga fact visat, att furstarne icke snse hvarken vanlig reglor eller eder bindande att hålla de löfte; som blifvit gifna åt folken, eller att handla deras intresse så snart detta kommit i kollisio med deras eget begär efter utvidgad makt e ler mera peoningar. Vi behöfve ej citera ex emplen derpå, emedan de ligga framför oss många länder, äfven från den nyaste bistoriel Portugal, Spanien, Frankrike, Neapel, Österrik -— Hannaver Pyucdand Crekland OC