hade intagit i händelse ban varit af furstli t
blod, och barnen räknas äfven stå i ett under-
ordnadt förhållande.
Det är också klart, att denna omständighet,
jemte det afstånd ifrån folket som de furstliga
strängt vidmakthålla i det dagliga lifvet derige-
nom, att de till sin uppvaktning och till en del
Uppassning, omgif 7a sig med personer af de förnäm-
sta familjer under namnet af hof, och hvilka i sin
ordning till och med anse såsom en lycka att
få uppställas bakom de höga personernes stolar
vid högtidliga tillfällen, -kall hos de uppväxan-
de barnen fostra äfven för framtiden ssmma
begrepp om egen höghet, hvilket begrepp också
omsorgsfullt underhålles, genom den serskilda
efikett i öfrigt, som utgör ett vilkor för allt
närmande till deras personer, och sålunda må-
ste ingifva dem den tankan, att de i frigan
- Om rättigheter och skyldigbeter stå på en hel:
. annan punkt än andra menniskor.
Det andra af de ifrågavarande data, är att
de furstliga familjerna kunna anses disponera
- hela samhällets fysiska makt, dels såsom stats-
cheer, dels såsom innebafvare af höga mi-
litärembeten och genom sitt öfriga irflytande,
samt alt de yngre medlemmarna, som icke haf-
va utsigt att blifva regerande, likväl aldrig an-
ses beböfva underkasta sig, för rättigheten ait
avancera och åtkomma höga och förmånl:ga
platser, de vilkor som åligga slia andra, äfven
om de förre icke äga någon i lag grundad rät-
- tighet till urdantag ifrån sådana vilkor.
Den tredje omständigheten är, att de furst-
lige anse sig, endast i följd af sin börd, berät-
tigade att fordra, att folken skola bekosta icke
blott sjelfva regentfamiljens, utan äfven de öf-
riga furstliga grenarnes underhåll, jemte hof
och tjenare, så att de icke sjelfva må behöfva
arbeta för sin existens, och detta underhåll får
icke blott mätas efter måttstocken af en an-
ständig bergning eller välståud i allmänhet,
utan måste vara tilltaget belt annorlunda, så
att de kunna njuta af alla rikedomens och ly-
xens beqvämligheter och förfining. Häruti un-
derstödjas de också på ett verksamt sätt af sina
hof, hvilkas personal står emellan dem och fol-
ket, och söker sin inflytelse i denna ställning;
och anspråken på folkens frikostighet och skyl-
digbeter i denna del gå ofta så långt, att det
till cch med anses såsom högs! opassande, att
ens sätla i fråga, i hvad mer eller mindre
mån verkligt bebof är firhanden, när apanager
för furstliga personer skola gilvas. Fordringar
på en sådan undersökn ng, vore de än så skä-
liga, rubriceras ofta såsom otacksamhet, eller
den största brist på grannlagenhet.
Den fjerde omständigheten, som företrädesvis
tillhör den närvarande tiden olika mot hvad
förr varit fallet, är att man hos en stor del 2f
furstefamiljerna (se Tyskland och Frankrike)
finner ett hufvudsakligt och utmärkande sträf-
vande, att semla stor privat förmögenhet, och
sålunda äfven på den vägen öka sin makt. For-
dom var det icke så; då ansågs åtminstone
-Tegenternas qvarlåtenskap tillhöra staten: men
det har på de sista 30 å 40 åren förändrats,
och ett nytt tidehvarf inträdt i detta hänse-
ende, hvilket serskildt måste komma att ega
vidi utseende följder i de länder, der det möj-
ligen kan fortgå så, att furstehusen lyckas at
accumulera de största fortynerna i sira händer,
och sålunda utom sin politiska makt kunna upp-
bygga åt sig en af hela det öfriga folket obero-
ende existens.
Till denna punkt bör äfven räknas, att de
furstlige i alla länder äro för sina apanager
fria från beskattning och icke behöfva betala
full för varor, som de införa ifrån utlandet,
hvilken sistnämnda frihet äfven är utsträckt till
deras ministrar.
Den femte omständigheten är, att de furst-
Jiga slägterna, jemte alla nyssnämnda fördeler,
derjemte äro oanflastlige och ansvarslösa för
sina gerningar, dels i vissa fall eller rättare
för vissa medlemmar formligt legalt, genom
bestämdt gjorda undantag i statsfördragen, dels
ock till följe af slägtskapen med regenterna
som i opinionen ställer dem öfver lagen. Det
år nemligen bekant, att de i alla länder lå-
tit fortplanta såsom ett slags religionssak, så-
som ett tillbebör till sjelfva den allmänna kyr-
korilualen, att allt hvad regent, furse, krins
(eHer furstinna, prinsessa m. m.) heter, står
högt öfver allt sådant vanligt pligttillstånd, i
följd hvaraf några personella skyldigheters upp-
fyllande skulle kunna af dem begäras annor-
lunZa, än såsom en nåd från deras sida; at:
följaktligen äfven utöfvandet af rättvisa, Oväld,
eler öfverhufvud ett sådant bemötande emot
andr, som eljest i det borgerliga eller um-
gängeslifvet anses böra fö!ja al sig sjelf, der-
emot. ifrån dem anses såsom en särskild ynnest
och godhet, som påkallar tacksamhet eller be-
undran, och äfven väcker dessa känslor.
Den sjette omständigheten, som på visst sätt
står i sammanbang med den näst föregående.
är att likasom de furstlige, på det sätt nemli
gen som nyss visats, stå öfver lagen, hvilken
alla öfrige sambällsmedlemmar äro underka-
stade, så synes älven en annan och serskilc
moral vara antagen och gällande för dem, är
för alla öfriga. Detta bör likväl ej förstås så
att de för sina personer äro sämre i uppfö
zande och hbandlingar i det privata lifvet, äl
andra. Tvärtom bör man numera ganska f
anledningar till anmärkning i detta hänseende
En omsorgsfull uppfostran, goda lärare m.
gör detta också helt naturligt. Men vi syft
här på hvad man kunde kalla den politisk
moralen. I det hänseendet hafva otaliga fact
visat, att furstarne icke snse hvarken vanlig
reglor eller eder bindande att hålla de löfte;
som blifvit gifna åt folken, eller att handla
deras intresse så snart detta kommit i kollisio
med deras eget begär efter utvidgad makt e
ler mera peoningar. Vi behöfve ej citera ex
emplen derpå, emedan de ligga framför oss
många länder, äfven från den nyaste bistoriel
Portugal, Spanien, Frankrike, Neapel, Österrik
-- — Hannaver Pyucdand Crekland OC