RN rn rr rr rr rer GRETE
grym vilja, som dömde detta sköna barn till
ett evigt coelibat, endast derföre att hon olyck-
ligtvis hade en bror, som måste ha fam ljens
hela förmögenhet för att vidmakthilla dess gl:ns
och namn. Detia var för öfrigt en alldeles ny
id6 hos don Ferdinand, ty han hade mångfal-
diga gånger bört talas om slika uppoffringar
utan att akta derpå. Hur kom det sig då, att
denna gånggrefven af Terra Nova syntes ho-
nom - en tyrann, mot hvilken den gamle Dio-
nysius var en beskedlig menniskovänlig varelse.
Då Carmela inträdde till den sjuke, var den på
en gång rörda och lidelsefulla blicken det för-
sta hon märkte. Hon stadnade derför, när hon
hade närmat sig tre eller fyra steg, som om
hon fruktade att åter intaga sin plats vid sän-
gen, men grefven bad henne så ödmjukt, ati
hon ej bade kraft att afslå hans begäran.
Hur högt menniskan än kan lyfta sig på
fantasiens vingar, så drager materialitetens bly-
vigt benne dock alltid ned till jorden igen —
kärlekens, poesiens och ärelystnadens flygt är
för svag att bära sinnlighetens barlast — denne
drager oss bnständigt ned i de fysiska förnö
denheternas sfer. Sålunda gick det äfven dor
Ferdinand, den arma ynglingen svälvade först
kärlekens regioner, men så kom hungern och
ändteligen bemäktigade sig sömnen honom. Lik-
väl måste vi säga till hans ära, att han icke ga
så lätt vika för den andra motståndaren sor
för den första. Men kampen var kort och
olycklig — h:n nödgades gifva sig — han slö
Carmlelas små bänder i sina och inslumrade
Don Ferdinand hade en lång och behagli
dröm, full af tjusande bilder, cch vaknade me
löjet på sina läppar och kärleken i sin blick
Den unga flickan hide länge betraktat hosom
under det bin sof, då slutligen Morpheus äf
ven öfverraskade henne. Hon ville draga sin
händer tillbaka för att inrätta sig beqvämt
länstolen, men den sårade höll dem så fast oc
visade ett så bedröfvadt ansigte, att hon icke
nändes göra det. Hon tillslöt sina ögon oct
hennes lilla hufvud sjönk ned på kudden.
Don Ferdinand vaknade först, och så snar
ban öppnade ögonen, såg han det vackra hut