RN rn rr rr rr rer GRETE grym vilja, som dömde detta sköna barn till ett evigt coelibat, endast derföre att hon olyckligtvis hade en bror, som måste ha fam ljens hela förmögenhet för att vidmakthilla dess gl:ns och namn. Detia var för öfrigt en alldeles ny id6 hos don Ferdinand, ty han hade mångfaldiga gånger bört talas om slika uppoffringar utan att akta derpå. Hur kom det sig då, att denna gånggrefven af Terra Nova syntes honom en tyrann, mot hvilken den gamle Dionysius var en beskedlig menniskovänlig varelse. Då Carmela inträdde till den sjuke, var den på en gång rörda och lidelsefulla blicken det första hon märkte. Hon stadnade derför, när hon hade närmat sig tre eller fyra steg, som om hon fruktade att åter intaga sin plats vid sängen, men grefven bad henne så ödmjukt, ati hon ej bade kraft att afslå hans begäran. Hur högt menniskan än kan lyfta sig på fantasiens vingar, så drager materialitetens blyvigt benne dock alltid ned till jorden igen — kärlekens, poesiens och ärelystnadens flygt är för svag att bära sinnlighetens barlast — denne drager oss bnständigt ned i de fysiska förnö denheternas sfer. Sålunda gick det äfven dor Ferdinand, den arma ynglingen svälvade först kärlekens regioner, men så kom hungern och ändteligen bemäktigade sig sömnen honom. Likväl måste vi säga till hans ära, att han icke ga så lätt vika för den andra motståndaren sor för den första. Men kampen var kort och olycklig — h:n nödgades gifva sig — han slö Carmlelas små bänder i sina och inslumrade Don Ferdinand hade en lång och behagli dröm, full af tjusande bilder, cch vaknade me löjet på sina läppar och kärleken i sin blick Den unga flickan hide länge betraktat hosom under det bin sof, då slutligen Morpheus äf ven öfverraskade henne. Hon ville draga sin händer tillbaka för att inrätta sig beqvämt länstolen, men den sårade höll dem så fast oc visade ett så bedröfvadt ansigte, att hon icke nändes göra det. Hon tillslöt sina ögon oct hennes lilla hufvud sjönk ned på kudden. Don Ferdinand vaknade först, och så snar ban öppnade ögonen, såg han det vackra hut