mel bott 700 underskrifier, hvarbland 500 pres:er och en bop ansedda parlameatsledamöters, hvari de försäkra honom om erkännande! af hans värde och yttra den öfvertyge!sen, at! förfö:jelsen mof honom utgår ifrån d2 kryptokatbolska Puseyisterna. Hendelshuset Joh. Wright et Comp. hade d. 28 sistl. Dec. inställt sina betalningar. Det har en stor fabrik i Ryssland och ett kontor i Petersburg. Underrättelser från Rio Janeiro innehålla, att då kunskap der vanns om de stora bankrutterna i England, en stockning inträffat i affårerna. TYSKLAND. Ö terrikiska trupper hafva framryckt till Moden2, för att lemna hertigen bogärdt stöd til! uppräittållandet af luguet. Tre reg-menten vid gränsen af Lombärdiet hafva marcherat til Italien. Geefve Radezky har begärt att få lerona befälet i Italien cch generalen grefve Wellioden-Gimbern har öfvertagit det. Hertiginnan af Parma har förordnat, att henanes dyrbarhbeter, scm äro virde 6 millioner, skola af kejsaren få fördelas ibland kejserbga familjen. Underrättelsen om kolersns utbrott i Tilsit motsäges af Allgem. Preuss. Z:itung. Den berättades först i Börsen Nachriesten der Ostseen SCHWEIZ. Edsförbundsdagen upplöste sig tillsvidare, julafton, på obestämd tid och öfverlät åt landammanen eller presidenten att sammankalla den på nya året, när öfverliggningarnes fortsättning så fordrade; edsförbundsdagen har alltså hvar ken blifvit afslutad eller formligen uppskjuten. Vid ett förut samma dag hållet sammanträde bifölls, med 42, röster, att bevilja Oberwalden (ena hölften af Unterwalden) 5 ås anstånd med betalningen af den återstående krigskostnadsersättningen, då den redan hade, före den usatta tiden, erlagt 314,000 schweizer franker i afbetalning. Neufchatel hade kontant erlagt hela den denna kanton ådömda skadeersättningseller bötessumma, för uteblifven krigskantontjenst, med 300,009 franker. I Wallis hade edsförbundets ombud upptäckt och lagt beslag på en mängd urkunder angående söndringsförbundet. ITALIEN. Sammanstämmande korrespondens-artiklar i Englands, Frankrikes och Tysklands större tidningar antyda nu att oroligheter ägt rum i Neapel och på Sicilien, fastän den neapolitanska polisens bebandling at posthemligheten tycks hindra omförmälandet af annat, än hvad hela allmänheten åskådat, och detta består bufvudsakligen i styrelsens offentliga å:gärder ti!l oroligheternas qräfvande och ds notoriska uppträdena dervid. — Den 44 D-cember, klockan 6 på aftonen, tågade omkring 300 väpnade personer. Toledogaian framåt till palatset, under allehanda utrop (t. ex.: Viva Carlo Alberto! Vivano VPInglesilj. Polisen åter kande icke tillåta att man utanför konungens af Neapel boning ropade lefve hvarken för konungen af Sardinien eller Engelsmännen, då den förre allmänt firas för sina reformer och de sednare såsom förmenta beskyddare af Sicilianarnes frihe:sbegär; och sedan att lefverop för Pius IX, utanför påfliga nuntiens hbotel!, fulländat skarans förgripelser, blef den anfallen af en liten armå polissoldater, gendarmer och husarer. De anfallande mötte likväl motstånd; en polissol dat stupade på stället, en gendarm blef ihjelslagen, två polissoldater och två gendarmer blefvo svårt sårade; men å andra sidan blefvo fyra. unga män, tillhörande borgarståndet, farligt sårade; på ömsa sidor erhöllos dessutom flera mindre vådliga hugg cch stick, och striden fortfor i två timmar, eller till klockan 8, då styrelsens vapenmakt bunnit så förstärkas, ait hopen kunde skingras. Under tiden förstärktes vaktposterna i palatseis gårdar, förstugor och gångar, omkring det uppställdes artilleri, kavalleri och infanteri; palatsets hufvud portar åt Chiaja-torget och Toledoa-gatan spärrades, och dessa demonstrationer synas hafva gjort verkan; ty den 46, då de sednaste berättelserna från Neapel äro daterade, förmärktes inga uppenbara tecken till oro. Imedlertid hade fängelserna, redan fyllda till qväfningp, fått en mängd nya invånare, hvaribland unga furstar, hertigar (pprincipi, duce), litteratörer och professorssöner. Det hade blifvit upplyst, att den sårade poliskommissarien var en hertig (pduca) di Morvillo, och at bland folket 45 voro sårade. Man kände i Neapel att konseljpresidenten Pietracatella hade kort förut inför konungen i konseljen hållit ett omständligt och särdeles bevekande föredrag, hvari han sökt utveckla nödvändigbeten att ju förr dess bell-e ändra styrelsesystemet och följa mera frisinnade grundsatser; men att föga eller ingen samklang till detta språk förspordes ibland de öfriga konseljledamöterna, och att konungen sjelf, som om aftonen fick samma tillstyrkan af sin mor, enkedrottningen, och sin bror, prinsen af Salerno, skall hafva svarat dem, att han hbellre ville tjena som soldat i Ryssland, än medgifva någon afprutniog på de kongliga prerogativernap. Den genom flera italienska och tyska blad spridda underrättelsen att konungens biktfader, mansisnore Cocle. hada blifvit förafskedad, för