Till Redaktionen af Aftonbladet!
I Aftonbladet för sist). thorsdag förefaller en orik-
tighet; som jag får taga mig friheten korrigera.
Det står att diskussionen var redan afslutad (i an-
seende till grefve L. Stedingks motion) då jag be-
gärde ordet. Så var ej förhållandet. När herr
landtmarskalken uppropade mig, så blefvo mina
ultryck följande:
- Det förundrar mig höra personer vilja kontrol-
lera och tyrannisera menniskans enskilda tankar
— då skreks propositionen af några subalterner
(som gnodde sig i händerna): vänta, mina herrar,
proposition skall komma, men jag anhåller att få
citera en vers, så väl som hr friherre Raab och hr
von Hartmansdorff — genast skreks proposition igen;
se här har herrarne den, efter ni äro så otåliga.
— Jag proponerar att ingen måtte landsförvisas el-
ler förlora medborgerlig rätt för det han affaller
ifrån statens kyrka — ty ingen kan intränga i dju-
pet af menniskohjertat; men jag ser ganska väl, att
jag endast möter opposition, emedan jag ej rest på
statens expencer för att vinna kunskaper, som de
hvilka skickas till Rom — ej vid återkomsten an-
ses som stora ljus (jag ville icke säga dankar),
utan i fattigdom sökt vinna kunskap att bevisa
hvad en Svensk duger till om han vill; denne sö-
er Herrans hjelp. — Jag hoppades på detta sätt
vinna mitt Stånds aktning.
Det står, att jag ödmjukast anhållit att få citera
en vers — det ordet nyttjas ej ibland jemlikar —
då har jag missagt mig.
Det loford, jag fick för min rätt vackra vers,
skulle förmå mig att höja mig ännu högre på poe-
siens vingar, och som det var blott ett utdrag af
min Julklapp till fosterlandets vänner, så får jag
den äran förära ett exemplar, om det ej är för tröt-
tande, anhåller jag Redaktionen vid någon ledig
stund ville genomläsa detsamma? Citeringen vid
tillfället börjar med, Gif frihet åt hvar man c. —
Bruce-Bey.
a ae rar nn