handlingar af förstörelselystnad och grymhet,
som skulle hafva ägt rum i kanton Luzern och
dem nyssnämnde befälhafvare icke skulle hafva
sökt hindra. Till dessa smädliga föregifvanden
har anledningen utan tvifvel hemtats från rågra
försök af soldater vid nyssnämnde reserv till
oordning och enskild bämnd mot byn Malters;
men hvilka, långt ifrån att uppmuntras af be-
fälbafvaren, tvärtom blefvo af honom återhållna
med kraft och strängbet. Anledningen må för
öfrigt vara hvilken som heldst, så är det likväl
nu en allmänt erkänd verklighet, att de upp-
träden, som beskrifvits i ert blad och som o-
tvifvelaktigt blifvit uppdiktade af illvilja, aldrig
ägt rum. Jag betviflar ej heller det minsta,
att icke er korrespondent kan ha varit förledd
af illasinnade, hvilka missbrukat hans godtro-
genhet, så väl som er egen. I denna förutsätt-
ning har jag, till följd af nyss inhändigad före-
skrift från edsförbundets styrelse, att af er for-
dra ett offentligt återtagande af ifrågavarande
uppgifter, såsom förnärmande mot hedern och
aktningen för en officerare, hvars förhållande
vid det åsyftade tillfället förskaffat honom de
högsta loford från öfvergeneralen, på sätt när-
mare inmhemtas af härjemte bilagda officiella
handling, den jag hoppas att ni måtte införa i
edra spalter. Af er opartiskhet och rättskän-
sla förväntar jag, att ni icke vägrar uppmärk-
samhet åt min framställning, och i denna för-
hoppning har jag den äran etc. Paris den 418
December 1847. Delle y.
Bilagan var nedanstående skrifvelse:
Till hr von Ochsenbein, befälbafvara för
Bernska reserven.
- Luzern den 26 November 1847.
Hr Öfverste!
Det är med det största nöje, jag nu har att
betyga er min fullkomliga tillfredsställelse öf-
ver det sätt, hvarpå ni anfört er division vid
våra två expeditioner till Freiburg och Luzern.
Ni har vid dessa tillfällen ådagalagt fasthet,
mod och en vis återhållsamhet, för hvilken jag
är er högst förbunden. Särskildt har jag mig
bekant hvad ni uträttat till förekommande af
utbrotten af en bedröflig hämndlystnad, i Mal-
ters; och detta är, efter min åsigt, en så stor
tjenst, att jag anser mitt fidernesland så i en
särskild tacksamhetsskuld hos er derför. De
förhållanden, i hvilka ni såsom afdelningsbefäl-
hafvare stått till mig, hafva alltid varit högst
angenäma, och jag hoppas att ni funnit det-
samma å er sida. Mottag, hr öfverste, för-
säkran om min utmärkta bögaktning!
G. H. Dufour,
Ofverbefälhafvare.,