I Det är med anledning häraf, som fag vördsamt går att föreslå, det Calmar län måtte delas i 2:ne, på så sätt: att Norra och Södra Tjust, Aspelands, Sefvedes och Tunaläns härader, med städerna Westervik och Wimmerby, — tvenne domsagor — med folkmängd af öfver 73,000 menniskor, skulle utöd ett län med Westervik till residensstad; samt orra och Södra Möre, Stranda och Handbörds härader med Öland, jemte städerna Calmar, Borgholm samt köpingarne Döderhultsvik, Mönsterås m. (l., tillsammans 3:ne domsagor, och en folkmängd af 420,000, skulle utgöra ett. i Norra Calmar län, som blefve det minsta, skulle då blifva större än Piteå, Umeå, Jemtlands och Wisby län, samt ungefärligen lika stort med Hernösands, Upsala, Stockholms med flere. De ökade statsanslag, som härigenom skulle komma att utgå, kunde till en del tagas af Calmar länsstat, och af besparade medel för fångars transporterande, som genom bildandet af en ny residensstad i norra delen af länet icke skulle blifva så obetydliga. — Skulle dertill för inköp af nödige byggnader, som finnas i Westervik att köpas för cirka 32,000 rdr bko, någon utgift komma att utgå från statsverket, så vore det måhända icke så obilligt när denna förändring så väsentligt gagnar provinsen, synnerligast vid betraktandet deraf, att staten icke nedlagt inom den några betydligare statsbidrag, som eljest varit händelsen inom många af rikets öfrige provinser. Jag anhåller om remiss till vederbörligt Utskott af denna motion. Pelter Bengtsson. Norra Tjust.