REVY AF TIDNINGARNA. Dagligt Allehanda har i dag under titel de konsuliativa statsråden, en artikel, som innehåller åtskilliga ganska goda tankar och anmärkningar. Artikelförfattaren ser i dessa statsråds införande en afsigt hos lagstiftaren, att gifva dem ett slags politisk bestämmelse, såsom bevakare af de politiska principerna. Efter utveckling af denna sats, tillämpar författarer den på följande sätt, på tillvarande förhållanden. Med denna åsigt om de konsultativa Statsrådens bestämmelse inom rådkammaren, kan det ej vara utan förvåning, som man funnit att, vid afgifvandet af Konungens stora proposition angående statsverkets tillstånd och behof, de nämnde medlemmarne af Konungens Råd endast spörjas till på första bladet af protokollet, der de äro upptagna bland de närvarande. Troligen hade likväl mången med oss väntat att från dessa herrar finna en allmän åsigt uttalad uti flere af de ämnen, som innefattas i nämnde proposition, och framför allt en frimodig framställning , dels om det allmänna tänkesättets fordringar, och om den verkan på detta tänkesätt, som förhöjda anslagsfordringar för improduktiva föremål skulle åstadkomma, dels angående nödvändigheten, att, då behofven af anslag f.n. äro så högst trängande för sådana föremål, hvilka möjliggöra en förbättring i vår kriminala lagstiftning, vårt undervisningsväsende m. m., åtminstone uppskjuta med proponerande af ökade utgifter för försvarsverket 0. d. — för att ej nämna, det bemälde konseljledamöter icke med ett enda ord fästat Kgl. Maj:ts uppmärksamhet vid de i så. många afseenden illa beräknade tillstyrkanderna af krigsoch sjö-ministrarne, att Kgl. Maj:t måtte meddela fastställelse af planer för landtoch sjöförsvaret, innan rikets ständer godkänt dessa planer eller yttrat sig dertill vilja gifva anslag, hvarförutan naturligtvis fasställelsen betyder ingenting. Och för att nu icke tala om andra frågor än de aldra vigtigaste, har det kunnat annat än väcka en smärtsam sensation hos de liberale att finna äfven de män inom konseljen, som de ansågo såsom försvarare och representanter af deras åsigter t. ex. uti representationsfrågan, stå såsom en man med de öfrige och icke ens uti ett till rikets ständer medföljande protokoll antyda, huru de funno denna maktpåliggande fråga böra för framtiden behandlas för att komma till något resultat? Vi äro icke några vänner af protokollsoch thy åtföljande reservationsväsendet; men efter som detta nu tillhör vårt statsskick, så skulle det, tyckes oss, vara ganska upplysande om ett ordentligt diskussionsprotokoll fördes, nu såsom i gamla tider, åtminstone i de ärender, hvilka framläggas för rikets ständer, helst det icke här hvarken är, eller kan vara såsom i England och Frankrike, att ministrarne svara en för alla och alla för en. Möjligen skulle det äfven mer, än man kanske föreställer sig, lägga band på böjelsen till allenestyrande, om någon sådan tilläfventyrs vid något tillfälle kan sig förete, derest Svenska allmänheten sjelf finge se, att skälen både för och emot Regentens åsigt blivit vid rådsbordet ärligt framlagda och pröfvade.