handlingar af förstörelselystnad och grymhet, som skulle hafva ägt rum i kanton Luzern och dem nyssnämnde befälhafvare icke skulle hafva sökt hindra. Till dessa smädliga föregifvanden har anledningen utan tvifvel hemtats från rågra försök af soldater vid nyssnämnde reserv till oordning och enskild bämnd mot byn Malters; men hvilka, långt ifrån att uppmuntras af befälbafvaren, tvärtom blefvo af honom återhållna med kraft och strängbet. Anledningen må för öfrigt vara hvilken som heldst, så är det likväl nu en allmänt erkänd verklighet, att de uppträden, som beskrifvits i ert blad och som otvifvelaktigt blifvit uppdiktade af illvilja, aldrig ägt rum. Jag betviflar ej heller det minsta, att icke er korrespondent kan ha varit förledd af illasinnade, hvilka missbrukat hans godtrogenhet, så väl som er egen. I denna förutsättning har jag, till följd af nyss inhändigad föreskrift från edsförbundets styrelse, att af er fordra ett offentligt återtagande af ifrågavarande uppgifter, såsom förnärmande mot hedern och aktningen för en officerare, hvars förhållande vid det åsyftade tillfället förskaffat honom de högsta loford från öfvergeneralen, på sätt närmare inmhemtas af härjemte bilagda officiella handling, den jag hoppas att ni måtte införa i edra spalter. Af er opartiskhet och rättskänsla förväntar jag, att ni icke vägrar uppmärksamhet åt min framställning, och i denna förhoppning har jag den äran etc. Paris den 418 December 1847. Delle y. Bilagan var nedanstående skrifvelse: Till hr von Ochsenbein, befälbafvara för Bernska reserven. Luzern den 26 November 1847. Hr Öfverste! Det är med det största nöje, jag nu har att betyga er min fullkomliga tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå ni anfört er division vid våra två expeditioner till Freiburg och Luzern. Ni har vid dessa tillfällen ådagalagt fasthet, mod och en vis återhållsamhet, för hvilken jag är er högst förbunden. Särskildt har jag mig bekant hvad ni uträttat till förekommande af utbrotten af en bedröflig hämndlystnad, i Malters; och detta är, efter min åsigt, en så stor tjenst, att jag anser mitt fidernesland så i en särskild tacksamhetsskuld hos er derför. De förhållanden, i hvilka ni såsom afdelningsbefälhafvare stått till mig, hafva alltid varit högst angenäma, och jag hoppas att ni funnit detsamma å er sida. Mottag, hr öfverste, försäkran om min utmärkta bögaktning! G. H. Dufour, Ofverbefälhafvare.,